Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon är en satiriker med stor slagkraft

/

Det kvinnliga könet står i centrum i Liv Strömquist nya satiralbum "Kunskapens frukt".

Annons

Att göra någonting nytt av något så totalt genomtröskat som det allra mest kvinnliga, könet och dess funktioner är en prestation.

Men när Liv Strömquist tar sig an ämnet i sitt nya seriealbum ”Kunskapens frukt” gör hon det med samma nyfikenhet och grundlighet som en David Attenborough när han genomforskade en okänd djungel med alla dess särarter och egenartade livsyttringar.

Liv Strömquist leder läsaren in på grundlig resa genom historien om det ytterst kvinnliga, spirituellt berättad med en otvetydig feministisk vinkling.

Att mensblod ofta och långt in i vår egen tid har ansetts skamligt är en sak. men en helt annan aspekt är att det i det medeltida allmogesamhället troddes ha magiska krafter och att det var en lönande affär bland unga, ännu inte deflorerade kvinnor att sälja sitt menstruationsblod.

Klitoris har genom historien förorsakat män åtskilligt med huvudbry. Är detta en minimal penis? En skamlig efterapning av det manliga? Att det under 1600-talet hos vissa misstänkliggjorda kvinnor eftersöktes ”en spene” och att om man fann något som man ansåg som en graverande avvikelse var detta ett otvetydigt bevis för att hon var en häxa.

”Kunskapens frukt” inleds med seriesviten ”Män som varit för intresserade av det som brukar kallas för det kvinnliga könsorganet”.

Många män har enligt Liv Strömquist haft ett osunt intresse för det kvinnliga könet, framför allt det som har att göra med självtillfredsställelse och orgasm, fenomen som måste stävjas.

De som här kommer till tals är en brokig blandning: grekiska filosofer, kyrkofäder, sexologer från förr och nu, intellektuella giganter som Sigmund Freud och Jean-Paul Sartre samt vår egen tids mera marknadsinriktade röster.

Här handlar det om hur männen genom vildsint teoribildning och fantastiska argument arbetar för att göra kvinnan till det andra könet. Samt deras oförtröttliga strävan att försöka hålla kvinnan på den plats som varit hennes sedan antiken, då de sista matriarkaten föll.

Liv Strömquist angriper också det hon kallar det binära tvåkönssamhället som inte tolererar det gränsöverskridande som inte går att pressa in i samhällets mallar.

Ett exempel var drottning Kristina, var hon karl eller kvinna? Hon red utan damsadel, resonerade som en man, krävde makt och lydnad samt föredrog sin kvinnliga hovdam framför Karl X. Var hon hermafrodit? En historisk gåta som skulle lösas genom beslutet om den groteska gravöppning 1965, ett vetenskapligt lågvattensmärke.

Här finns i förlängningen embryot till en diskussion om ett samhälle bortom de cementerade könsrollerna, om det man lite slafsigt kallar för ”queer”. Men den blir aldrig till någon huvudsak, utopin som antyds är lite svävande, Liv Strömquist uttrycker det som dröm att en dag kunna rita en skridskoåkare med skägg och mens.

Men just idrottsvärlden visar upp flera exempel på gränsöverskridande kön. Ett exempel var sprintern Stella Walsh. När hon brutalt sköts ner på öppen gata som oskyldigt vittne till ett rån visade det sig att den hyllade ”kvinnliga” löparen var en man.

Kvinnokönet är en lukrativ bransch, om man ser till de mängder av hjälpmedel som finns för att hindra mensläckage, lukt och andra generande utsöndringar. Men här döljer sig något djupare, den skam som finns förknippad med menstruation.

Om detta handlar den avslutande serien, Blood Mountain som bygger på det uppmärksammade Sommarprogram som Liv Strömquist hade 2013 där hon hävdade att menstruationen borda ha samma konstnärliga status ”som döden för Ingmar Bergman”.

Satir är satir, det finns naturligtvis åtskilligt att invända mot de ibland lite sluggerartade formuleringarna och det ibland hårdvinklade bildspråket. Men trots det förmedlar Liv Strömquist en mängd ny kunskap.

Det är lärorikt och oavbrutet provocerande, roligt och ofta förbluffande sant, ibland överraskande. Liv Strömquists ”Kunskapens frukt” fyller ett tomrum när det gäller hur kvinnans könsorgan, orgasm och mens betraktats ur ett feministiskt, historiskt och samhälleligt perspektiv.

Hon gör det med en brio och oväntad slagkraft, som imponerar. Liv Strömquist är en satiriker som utmanar slentriantänkande och invanda föreställningar.

Annons
Annons