Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inget kan stoppa den som flyr

/

Ingen världsdel kommer undan människor på flykt. I den mexikanska författaren Yuri Herreras andra roman möter vi kvinnan Makina. Författaren vill utvidga förståelsen för den som lämnar sitt hem, sitt språk, sin kultur, sina nära och kära.

Annons

"Tecken som föregår jordens undergång" är den spännande titeln på den 46-årige mexikanen Yuri Herreras andra roman som nu översätts runt om i världen.

Litteraturprogrammet Babel gjorde härförleden ett bra reportage om Herrera som arbetar vid ett universitet i USA. Han reser dock hem till gruvarbetarstaden Pachuca så ofta han kan. Det är viktigt för honom att höra hur folk pratar på gatan. Romanen är aktuell för att den handlar om migranter och flyktingströmmar, ett vanligt fenomen i världen men som nu också rika länder i Europa tvingas inse att man är en del av. Den glasbubbla Europa levt i för en tid har spruckit, säger Herrera i reportaget.

"Tecken som föregår jordens undergång" berättar om den unga kvinnan Makina som bor i en liten by där hon jobbar i växeln för byns enda telefon. Av sin mor får hon i uppdrag att ta sig till USA för att söka rätt på sin bror som försvunnit där. Makina visar sig vara en större-än-livet-figur, klok, språkkunnig och stark nog att klara sig i en tuff machokultur. Hon tar kontakt med en lokal gangster för att få hjälp att ta sig illegalt över gränsen till USA. Priset är att smuggla ett litet paket med okänt innehåll. Makina håller sig till en livsregel som ska bära henne genom många svårigheter: Man är dörren, inte den som går genom dörren.

Murar, floder, kulor, taggtråd stoppar inte människor från att söka ett bättre liv. Makina tar på sin resa hjälp av mänskosmugglare, korsar en gränsflod, möter migranter, flyr från gränspolis och kriminella i sökandet efter brodern. I USA och Europa vill konservativ höger bygga murar, man tror sig kunna stoppa migrationen genom att underblåsa främlingsrädsla, rasism och fördomar. I "Tecken som föregår jordens undergång" handlar det inte – som titeln antyder – om en global apokalyps. Jag tolkar det som att gränsmänniskorna och den omvandling de för med sig förebådar en förändring av en gammal, gisten samhällsordning.

Herrera vill utvidga förståelsen för den som lämnar sitt hem, sitt språk, sin kultur, sina nära och kära. Han vill berätta om vad som händer med dem som man lämnar kvar och dem man kommer till. Det gör han med framgång på ett koncentrerat och vackert språk som skiktar sig i saga, myt, realism, kultur, sociologi. Har jag någon invändning tycker jag Herrera kunde ha gått längre i realism utan att förlora den djupare och mer svårfångade processen som formar gränslandet och dess människor.

Nu känns romanen för kort och, trots att Makina råkar ut för en massa saker, lite spänningslös, bitvis som gestaltad essä. Med detta sagt: det är en diger och smart utförd roman som jag kommer att minnas och läsa om. En eloge till översättaren Maria Cederroth och Nilsson förlag som nästa år ger ut Herreras debut samt hans senaste roman La transmigración de los cuerpos" från 2013. Den handlar om gangsterväldet och våldets offer i dagens Mexico.

LÄS TONY SAMUELSSONS KRÖNIKA:

Är vi blinda inför vår egen ondska?

LÄS MER KULTUR

Annons
Annons
Annons