Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Karin Larsson och en trädgårdsbok för amatörodlaren

/

"I min trädgård vill jag vara Karin, en praktisk trädgårdsbok från Sundborn" – detta är en bok som hör till kategorin – måste ha – speciellt för en amatörodlare.

Tänk att som Karin Larsson kunna plantera blommor i en rabatt så det blir som en tavla. Vilken odlingsdröm!

Det är Elisabeth Svalin Gunnarsson som skrivit boken om Karin och hennes trädgård. Författaren har tidigare gett ut flera trädgårdsböcker bland annat en om Kinesiska trädgårdar, där berättade hon om trädgårdskonst och bakomliggande filosofi. Hon är kulturvetare med kulturhistoria och trädgård som huvudämnen. Det märks också i boken om Karin, den är även en betraktelse kring Karin Larsson och hennes trädgård, och den berättar om olika idéströmningar som Karin Larsson blev inspirerad av.

I mitten av 1800-talet verkade en man i Storbritannien vid namn John Ruskin, i hans verk The Stone of Venic finns ett kapitel som lade grunden för hela arts and crafts-rörelsen, kapitlet jämställde arbete och konstnärligt skapande. Allkonstnären William Morris var en av alla dem som tog till sig Ruskins tankar. De tankarna blev avgörande för allt som Morris gjorde och det var väldigt mycket – han formgav mönster, tapeter, tyger, vävnader, möbler och glasmåleri. Han startade verkstäder för dessa konsthantverk och han vävde och broderade och skrev romaner och poesi som han själv illustrerade.

William Morris var en person som gjorde avtryck och inspirerade många runt om i världen, här i Sverige var konstnärsparet Anna och Ferdinand Boberg prenumeranter på hans tidning. Carl och Karin Larsson tillhörde också dem som inspirerades av Morris arts and crafts – idéer. I biblioteket i Sundborn finns böcker av Ruskin, och tidskriften The Studio där Ruskin skrev finns också. Däremot ingenting av Morris, fast man vet att när Carl Larsson besökte Zorn i London såg de verk av Morris.

En annan inspirationskälla för Karin var hennes syster Stina, som var gift i England och bodde i ett hus, som var byggt helt i art and craft andan i utkanten av London. Där fanns en stor trädgård med blommor och grönsaker.

Japan var också en inspirationskälla, speciellt Karins kläder som hon skapade andas japansk inspiration.

Karin Larsson var mycket duktig att brodera, hennes broderier som visas på Sundborn är utsökta, jag väntar faktiskt på en bok där Karin Larssons alla broderier finns med. Hon broderade också med sina blomsterrabatter, de var lika fria och okonstlade som hennes andra broderier, färgrika, fantasifulla – de flödade av överflöd och prakt.

Det är kapitlet som heter Väva med blommor som är så roligt och lärorikt att läsa. Här berättas om tidens snittblommor, lökväxter och perenner. Favoriterna som Karin valde att odla, krasse till exempel – och då finns det också skiss och beskrivning på hur Karin gjorde med träställning och trådar. Hennes känsla för färger är stilsäker och överraskande – hon hade mod att blanda färger och former i blommorna på ett helt nytt sätt som blev mycket tilltalande. Hon gjorde mönster, precis som man gör när man broderar, så ritade hon upp på papper hur hon ville att rabatterna skulle se ut. Sedan planterade hon i den ordning som de växte efter årstiderna och fick på det sättet vackra rikt blommande rabatter hela säsongen.

Det låter säkert helt självklart för en som är van att odla och själv har en prunkande trädgård, men för mig och säkert många med mig så är det en värld av förväntan som öppnar sig. Det här ska jag prova bara tjälen går ur jorden.

Förr i världen hade blommorna en viktigare funktion än i dag, alla typer av firande följdes åt av blommor. Jag fick själv när jag var barn en ring med blommor och jordgubbar runt min tallrik när jag hade namnsdag.

På Hyttnäst var blommorna också viktiga, all grönska förresten: "I november tog jag in syrenkvistar och hade blommor på nyårsdagen. Nu har jag satt häggkvistar i isvatten som jag hoppas på. De har just i dag börjat spricka en smula. Jag minns att du brukade göra det och Carl sa att du gav honom hela våren in… – Vår julafton gick mycket lugnt förbi, den första julafton vi tillbragt i eget bo! Jag hade bundit en krona av lingonris till salstaket, girlanger hänger över dörrarna," skrev Karin till sin mor.

"I min trädgård vill jag vara Karin" är rikt illustrerad med fotografier från Sundborn och familjen men också med Karin Larssons egna bilder och teckningar. Det är en handbok i konsten att stanna upp och se alltifrån minsta lilla spindeln till stora prunkande pionrabatter. Och det bästa av allt, det verkar inte speciellt svårt, det finns handfasta råd och om man tar det från början och beväpnar sig med tålamod och med glädje – då kan det säkert blomma både här och där – jag tänker i alla fall prova!

LÄS MER KULTUR

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons