Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människa och hund – en lång historia

/
  • Hundar springer runt utomhus på hunddagiset Stockholmshundarna i Ur & Skur som bedriver verksamheten på Smedstorps gård i Upplands Väsby kommun. 

Varifrån kommer hunden? Hur har den utvecklats i sitt samliv med människan? Hur mycket varg finns kvar? Zoologiprofessorn Sverre Sjölander har samlat de senaste årens nya resultat, men också sina egna erfarenheter av både dingo och pariahund som tamhundar i hushållet.

Annons

Den förre professorn i zoologi vid Linköpings universitet, Sverre Sjölander, har kommit ut med en populärvetenskaplig, rolig och lättläst bok om hunden och dess historia tillsammans med människan. Boken sveper över långa tider och många forskningsfält kring människa och hund.

Sjölander har ett mycket renodlat naturvetenskapligt perspektiv, som jag tycker känns befriande, och fritt från allehanda känslomässiga spekulationer och tyckanden. Han gjorde sina första lärospån under sent femtiotal hos den blivande nobelpristagaren Konrad Lorenz och många av oss som med behållning läste Lorenz under 60-talet känner igen oss i Sjölanders framställning.

I likhet med läromästaren skriver han i en lätt kåserande stil och jag känner även igen en del slängar mot allehanda religiositet. Men det är helt klart: forskningsframstegen inom etologin, läran om djurens beteende, har gått fram med stormsteg sedan Lorenz tid, inte minst nu under 2000-talet.

Sjölander öser ur en stor kunskapsbank, bokens litteraturförteckning är imponerande, men mycket av det han skriver baseras på egna studier och bedömningar. Han har uppenbarligen haft många hundar, men även en dingo, en australisk vildhund, i sin familj.

Forskningsfronten då det gäller hunden och dess historia, hundens intelligens och karaktärsegenskaper rör sig mycket snabbt. En författare som Sjölander hänvisar en del till är hans efterträdare på professuren i Linköping, Per Jensen, den kanske i dag mest framstående hundforskaren i Sverige.

Hunden är människans äldsta husdjur, och har varit det under mycket längre tid än vad man tidigare trott, i vart fall i 30- 40 000 år och den stammar troligtvis från en grupp av tämligen småväxta vargar i östra Asien, en grupp som nu inte finns kvar i vilt tillstånd utan levt vidare i alla de olika hundraser vi har i dag, med de sydliga pariahundarna och den australiska vildhunden, dingon, som närmaste, utseendemässiga anförvanter. Intressant är även det som nu antas, att hunden sökte sig till människan, våra avfallshögar kring boplatserna, och så småningom kom att bli en medhjälpare vid jakten, i stället för som man tidigare antog att stenålderns människor påträffade unga vargvalpar och tog hem till grottan för att låta dem växa upp i mänsklig miljö.

Sjölanders framställning är mycket personlig, han greppar över vida fält, redovisar en hel del intressanta antaganden om de tidiga mänskliga jägarkulturernas utveckling och deras nyttjande av hunden. Sjölander lägger påtagliga naturvetenskapliga bedömningar på människan som art och samhällsvarelse och drar intressanta paralleller mellan människa och hund och varför vi – helt olika arter men båda med starka sociala funktioner– samspelar så väl sedan många tusentals år. Framställningen är lättsam med en del rätt bister humor.

Sjölander är påtagligt bildad och har intressen även inom andra områden än zoologin, inte minst inom filosofi och psykologi. En referens till den frejdiga foxterriern Montmorency i romanen Tre män i en båt, och terrierns möte med en självsäker och stöddig katt, är en fin och igenkännande läsning för mången hundägare.

Sjölanders bok är en både rolig och nyttig läsning, självklart alldeles särskilt för hundägare som ges en hel del aha-upplevelser. Dock finns det en betydande brist: boken borde ha varit illustrerad! Jag saknar till exempel bilder på de många olika raser av varg som finns spridda över stora delar av världen, på schakaler och prärievargar, på pariahundar, afrikanska vildhundar och dingos, som det refereras till en hel del i boken. Det borde inte ha varit alltför dyrt att lägga in bildmaterial av det slaget.

Annons
Annons
Annons