Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smärtsam skildring av fångläger i Kina

Romanen "De fyra böckerna" av Yan Lianke utspelar sig i fångläger 99, någonstans på norra sidan av Gula Flodens strand. Fångarna är lingvister, teologer, fysiker, musiker, historiker, författare… kort sagt akademiker av skilda slag. DD:s recensent Maria Hamberg är djupt skakad efter läsningen.

Annons

 

Författaren Yan Lianke har skrivit en mycket gripande och omskakande roman om en mycket svart period i Kinas historia.  Foto: Pressbild

Mellan 1958 och 1960 drev den kinesiska regeringen en landsomfattande ”kampanj” som kallades ”Det stora språnget”. I ett slag skulle jordbrukslandet Kina omvandlas till en framstående industrination, det skulle överglänsa alla genom att snabbt bygga upp en inhemsk industri. Till detta behövdes stål. Alltså beordrades alla att delta i denna omvandling. Det finns mängder av litterära och dokumentära skildringar av det vanvett detta förde med sig. För det fanns inte malmtillgångar nog att framställa det behövliga stålet, istället smältes alla möjliga metallföremål. Aluminium och gjutjärn, stål och mässing. Kontrollanter gick runt bland hushållen och samlade in allt som var av metall.  Sedan blandades alltsammans ihop i hemmagjorda ugnar som hettades upp med vad som fanns tillgängligt. Oftast trä. Som före detta järnverksarbetare vet jag vilka slags temperaturer som krävs för att få fram riktig smälta, vanlig eld kommer inte i närheten. Det var rent vansinne. Och de märkliga legeringar som togs ut ur ugnarna gick förstås inte att använda.

Dessutom beordrades människorna bort från jordbruket och fram till ugnarna, ingen odlade jorden. Till råga på eländet höggs de flesta träden ned för att hålla eldarna vid liv vilket medförde en katastrofal jorderosion. Svälten som följde blev värre än någon dittills varit med om.

Jag trodde i min naivitet att jag läst så mycket och därmed haft en någorlunda sann uppfattning om Det stora språnget. Men Yan Liankes De fyra böckerna, förnämligt översatt av Anna Gustavsson-Chen, har golvat mig.

Romanen utspelar sig i fångläger 99, någonstans på norra sidan av Gula Flodens strand. Fångarna är lingvister, teologer, fysiker, musiker, historiker, författare… kort sagt akademiker av skilda slag. Den allsmäktige chef som nyckfullt beslutar är ett barn, en pojke som till att börja med inte ens kan läsa. För att värma sitt tält eldar han med beslagtagna böcker. En fånge som kallas författaren, skriver fyra olika böcker. Parallellt. En för att dokumentera vad som händer honom själv, en för att lämna som rapport till Barnet och därmed köpa sig lite extra förmåner, en som betraktar lägerhändelserna ur ett närmast bibliskt perspektiv och slutligen den roman han skriver efteråt.

Jag trodde i min naivitet att jag läst så mycket och därmed haft en någorlunda sann uppfattning om Det stora språnget. Men Yan Liankes De fyra böckerna, förnämligt översatt av Anna Gustavsson-Chen, har golvat mig.

Genom att dela upp perspektiven, men ändå låta samma person vara berättare, får Lianke fram hur många olika sidor det ryms inom en människa. Det är nog det värsta. Att människorna svälter och dör, att de tvingas till prostitution, att de blir kannibaler – allt det är förfärligt och får mig att liksom läsa sidorna med bara ena ögat för att värja mig. Men den nakna skildringen av hur en tänkande och mänsklig varelse med berått mod överträder den ena moralregeln efter den andra för att rädda sitt eget skinn, det är väldigt otäckt. Liankes författare har till slut knappt människovärdet kvar, ändå kan jag förstå honom. Förvandlingen beror på allt de tvingas utstå. Men mest är det nog möjligt då de gestaltade individerna inte äger sin individualitet, de är reducerade till kuggar i en massa. Att det sker beror inte bara på Maos byråkrati, det baserar sig på det kinesiska kejsardömets tusenåriga sätt att regera. Varje människa måste underkasta sig makten och samhällets regler och krav. Efteråt tänkte jag på Solsjenitsyns ”En dag i Ivan Denisovich liv”. I den sovjetiska berättelsen fanns en ton av underliggande solidaritet som bar människorna genom eländet, Lianke visar hur den utraderas. Det är sorgligt, och fantastiskt bra.

Maria Hamberg

De fyra böckerna av Yan Lianke

Översättning: Anna Gustavsson-Chen

Utgiven av Atlantis

Annons
Annons
Annons