Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svåra mänskliga villkor i 1700-talets Sverige

/

Författaren Ellen Mattson tar oss med på en historisk resa – 300 år tillbaka i tiden. Hennes roman "Tornet och fåglarna" utforskar människans villkor i tider av svåra prövningar, av styrkor och svagheter.

Annons

Ni vet väl hur det är i Marstrand i juli. Man flanerar på kajerna, ser på det vackra folket och dess ännu vackrare segelbåtar, kanske slinker man in på Bergs hovkonditori nere i hamnen för en fika. Högst över allt det här tronar, ännu gigantisk och massiv, fästningen i orubblig bohuslänsk granit. Jag lyssnade en kväll för några år sedan på Staffan Scheja som spelade på fästningens inre borggård.

I Ellen Mattsons nya roman "Tornet och fåglarna" förs vi tillbaka 300 år i tiden, det är juli 1719, det är inte Scheja som spelar, det är den norske sjöhjälten Tordenskiold som i ett kraftfullt angrepp låter sina kanoner och mörsare spela mot fästningens vallar och murverk!

I juli 1719 var stormakten Sveriges läge förtvivlat, kungen, Karl XII var död sedan drygt ett halvår, resurser av manskap och förnödenheter var på upphällningen, Sverige hade flera fiender, bland dem, det starka Ryssland och Danmark-Norge. Kriget hade pågått i nästan 19 år och utarmat land och folk.

Så är läget när vi kommer in i Ellen Mattssons roman; översten Henrich Danckwardt, är kommendant på fästningen, han skall hålla den mot fienden till varje pris. Den är Sveriges västligaste militära utpost och anses ointaglig. Kommendanten har en styrka på 400 man att tillgå, har gott om förråd, även betydande mängder ammunition. Hans främsta uppgift är att försvara ett stort antal krigsfartyg, bland dem många fregatter som ligger i Marstrands hamn, i skydd av fästningens kanoner.

Mattsons skildring bygger på kända fakta om händelserna, men beskrivningen av skeendet är inte dokumentärromanens. Hon skriver en klar och lättfattlig prosa med poetiskt vackra bilder av landskap och drömsyner. Vi följer händelseutvecklingen från kommendantens perspektiv, i hans föreställningar och oro, hans nattliga ångest och drömmar. Vi ser en av krigets långvariga påfrestningar starkt nednött personlighet. Det är inte en skildring av ett skeende i kronologi, det blir enstaka bilder, en del svagt tecknade, andra i dramatisk skärpa och tydlighet. Det kan kännas ovant i början, som att se en film med scenerna hopblandade, där tidskronologin har rubbats, ibland med känslan av att man ser skeendet genom glasögon med solkade linser. Men fragmenten bildar, som en impressionistisk målning, så småningom en väv, ett helgjutet sceneri av en mycket dramatisk händelseutveckling.

Ibland har jag trots allt svårt att hänga med. Kommendantens oro för enstaka fästningsfångars lidande och öde tror jag inte var ett bekymmer för en garvad karolinsk krigare, adlig dessutom, som härdats genom nära tjugo år av hårda strider. Inte heller skulle han anförtro sin oro över belägringen till en minderårig köksflicka.

Utgången av Tordenskiolds anfall blir att fästningen, närmast obegripligt, uppges inom några dagar. Kommendantens öde blir hårt. Det är en av den svenska historien olösta gåtor varför denna starka fästning inte hölls, förutsättningarna för ett framgångsrikt motstånd måste objektivt sägas ha varit goda. Uppslag till förklaringar finns i Mattssons framställning. Romanen kan ses som en skildring av den absoluta maktens ensamhet och hur otillräcklig den formella kompetensen kan vara. Det rör sig om avvägningar mellan personliga hänsynstaganden och nödvändigheten av offer för att nå högre uppsatta mål, och att dessa avgöranden och ställningstaganden blir allt svårare, och även kan framstå som mer meningslösa, ju längre kriget pågått och nött sönder dess aktörer.

Ellen Mattson har skapat en läsvärd roman, kanske inte främst för den historieintresserade, utan väl så mycket för den som intresserar sig för människans villkor i tider av svåra prövningar, av styrkor och svagheter.

LÄS MER KULTUR

Annons
Annons
Annons