Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svenskt förakt för finnar avslöjar urgammal främlingsfientlighet

/
  • Finska varvsarbetare från Uddevalla. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra.
  • Rubrikerna om den finska invandringen var på 1960- och 70-talet hätsk. Andra generationens sverigefinländare ger nu ut en antologi där man får läsa om en annan sida av den finska invandringen.

Över en halv miljon människor i vårt land har finsk bakgrund. Det är krigsbarn, arbetskraftinvandrare, finska romer, tornedalingar, finlandssvenskar, svensk-finsk-irakier. I boken Finnjävlar synliggörs klassamhället, fördomarna och rasismen som följt dem genom historien och ända fram till i dag.

Annons

I Finnjävlar får du som läsare först en liten historisk grundkurs i tusen år av förtryck, motstånd och försoning mellan Sverige och Finland. Redaktören Kristian Borg skriver i sitt förord att "den finska erfarenheten" värker. Främlingsfientligheten och fördomarna är samtidigt tidlösa. Det är bara föremålen för denna fientlighet som växlar. Förr var det finnjävlarna. Nu är det muslimerna.

Det är barn- och barnbarnen till finska arbetskraftinvandrare som delger sina erfarenheter. Det blir till en kör av röster, många med arbetarklassidentitet.

Antologin består av av ett 15-tal mycket personliga och berättelser om att bo och växa upp i Sverige. Två av dem har anknytning till Dalarna. Det handlar dels om journalisten, krönikören Ivar Andersen som vikarierat på Dala-Demokraten för undertecknad, dels Tuukka Sakari Nuottimäki som växte upp i Smedjebacken. Han är i dag författare, bosatt i Indien, och skriver spänningsromaner under pseudonymen Zac OÝeah.

Ivar Andersens bidrag är en personlig och fin skildring av hans mormor. Han lyfter varsamt fram en kvinnoberättelse från den anonyma massan arbeterskor. En färgstark person, en äventyrerska som inte förnekade sig livet men som också led av både fysisk värk och depressioner.

Tuukka Sakari Nuottimäki beskriver en uppväxt i bruksorten Smedjebacken som har små drag av Mikael Niemis storverk "Populärmusik från Vittula". Att som barn bära glasögon och dessutom bryta på finska räckte för att få stryk varje dag i skolan. Utanförskapet var monumentalt ända tills den dag då han började på gymnasiet i grannkommunen Fagersta. Där hittade han meningsfränder och en ny egen identitet i den framväxande punkrörelsen på Kottmossen som slutligen ledde till punkrockbandet The Hives stora internationella genombrott. I Smedjebacken fanns bara fienden i form av raggare och negativ bruksanda. Det är en dråplig text med både svärta och smått lakonisk humor.

Författarna Susanna Alakoski och Eija Hetekivi Olsson medverkar också i antologin. Den sistnämndas bidrag är ett avsnitt från hennes debutroman "Ingenbarnsland" medan Alakoski beskriver den finska invandringen i utgångspunkt från den egna familjens understundom hårda erfarenheter. Hon konstaterar bland annat att Sveriges största invandrargrupp aldrig har tagit någon större plats i offentligheten. Det är en fråga om klass förstås. Majoriteten hittade vanliga arbetarjobb. De svetsade, byggde bilar, jobbade inom vården och skurade toaletter. Nu kommer högutbildade människor från vårt grannland i öst. Plötsligt har den finska bakgrunden blivit inne. Susanna Alakoski ger exempel på personer som gjort det "hippt att vara finne: Anna Järvinen, Kent (rockbandet), Nanna Huolman". Hon tar upp den tanken om assimilering som härskade i Sverige på 1970-talet och som i dag är rättesnöre för det främlingsfientliga SD. Att de finska barnen inte skulle lära sig två språk, att förbjuda den etniska identiteten bakåt. Hela assimileringstanken slår snett. Susanna Alakoskis text säger också något viktigt om den situation Sverige befinner sig i dag. Nu när vi i praktiken stängt våra gränser och infört mycket hårda invandrarlagar. Vi bör tänka lite längre bort än till nästa år. Det kommer hela tiden nya generationer och majoriteten blir skötsamma samhällsmedborgare så småningom. Vad som kostar nu betalas tillbaka senare.

Andreas Ali Jonasson växte upp på Biskopsgården i Göteborg. Hans bidrag är en svidande vidräkning med hur vårt samhälle utvecklats under 1990- och 00-talet till ett nutida klassamhälle. Han ställde sig själv tidigt frågan. "Varför bor det bara svartskallar, finnar och fattiga svennar här?" Det är en vittnesberättelse, ett dokument över hur det är att växa upp i ett allt hårdare segrerat samhälle. Att under huden också möta förakt för det finska namnet och språket. Jag hoppas boken "Finnjävlar" når sina läsare, inte minst i våra bygder i Dalarna med stor finsk invandrad befolkning. Det är både tankeväckande och underhållande läsning.

Annons
Annons
Annons