Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänsterdocenten Tännsjö skriver för de redan insatta

/
  • Vietnamdemonstration utanför USA:s ambassad i Stockholm. Bilden är från 1968.
  • Torbjörn Tännsjö är professor i praktisk filosofi.
  • Torbjörn Tännsjö har tillhört Vänsterpartiet sedan 1970-talet.

Torbjörn Tännsjös första del av sina memoarer Vänsterdocenten verkar delvis vara skriven för en redan insatt grupp läsare som kom att påverka den forna 68-rörelsen.

Annons

Det finns i princip två typer av memoarer, antingen en traditionell memoar, där man tecknar sitt liv och görande på ett kronologiskt sätt, ungefär som många av sommarpratarna gör i P1 eller den andra typen, som skriver i huvudsak intellektuella memoarer. Här redogör man för sina ståndpunkter och argumenterar för dessa. I detta ingår skärvor av liv av traditionellt slag.

Detta sistnämnda grepp använder Torbjörn Tännsjö i första delen av sina memoarer Vänsterdocenten. Den högst kontroversiella filosofen, som fick KD:s tidigare ledare Alf Svensson att kräva Tännsjös avsked som docent i filosofi vid Stockholms universitet. Svensson betecknade Tännsjö som just den omstörtande vänsterdocenten. Tännsjö koketterar och njuter lite grand av denna beteckning.

Tännsjö kan nog betecknas som den mest frekvente filosofen i dagspressen, främst då i Dagens Nyheter. Och hans artiklar orsakar i stort sett alltid mycket rabalder, för det är brännande frågor han tar upp som abortfrågan, idrott som en fascistoid företeelse, att man bör döda, dödshjälp, med mera. Han sticker alltid ut sin haka och tvekar aldrig att gå i närkamp i skrift och i offentliga sammanhang. Det är som om det är hans livsluft. Mycket av hans studie- och yrkesverksamma liv har utspelat sig på den filosofiska institutionen vid Stockholms universitet. Och han tecknar en minst sagt brutal bild av hur det har varit att studera och arbeta vid denna institution.

Han tar även upp det politiska livet utanför arbete, det vill säga hans lokala fotarbete inom Vänsterpartiet i Nacka. Han uppnår en stark position som professor i filosofi och hans politiska förmåga tar sig uttryck i att han sitter ett tag i programkommittén för Vänsterpartiet. Han är radikal inom de båda sfärerna. Just denna politiska aspekt av Tännsjös engagemang håller jag högt. Musik har också spelat en viktig roll för honom och hans instrument kom att bli klarinett. Han kom att grunda Vänsterpartiets blåsorkester.

Tännsjö har en tendens att hamna eller dyka in i konflikter. Vad kan det bero på? Ja, det beror på hans konflikter med sin far. De for ständigt ut i gräl kring olika frågor. Tännsjös förhållande till sin far var inte alls hjärtligt, men på ett sätt ”produktiv” för att forma den debattlystne kombattanten.

En betydande del av boken handlar om hans förhållande till små kommunistiska sekter, som trodde att revolutionen stod för dörren. USA:s krig mot Vietnam fick många att marschera på gatorna i protest slutet av 60-talet och början av 70-talet. Det bildades en stark solidarisk rörelse i Sverige för Vietnams folk. Tännsjö beskriver hur denna rörelse kom att monopoliseras av stalinistiska och maoistiska riktningar. Tännsjö var en av dem i Nacka som uteslöts ur denna rörelse för dess kritik mot denna monopolisering. Han tar upp även andra politiska rörelser och ståndpunkter, som för en som inte var med på den tiden förefaller i högsta grad mycket udda och underligt. Beteckning för denna epok benämns 68-rörelsen och den berörde egentligen bara ett litet skikt av samhällets medborgare. Och det synes för mig som om att boken är skriven delvis för just de redan insatta.

Han beskrivning av klimatet på den filosofiska institutionen vid Stockholms universitet under 60-talet och framåt är en förfärande läsning. Det handlar om berömda lärares översittartendenser och misogyni, det vill säga nästan kvinnohat. Här härskade kulturmannen oinskränkt. Om man inte var hårdhudad så slogs man obönhörligt ut och hamnade som gymnasielektor på någon avlägsenhet gymnasieskola. Tännsjö hade formats av sina närkamper med sin far och andra efterföljande personer, vilket gjorde att han trivdes i denna, som jag skull vilja beteckna som, destruktiva miljö. Att hålla på med vetenskapligt arbete handlar med andra ord inte bara om att söka den sanna och sköna sanningen, utan även om taskspeleri på högsta nivå.

Tännsjö förmedlar sin bild av dessa personer, hans subjektiva uppfattning och jag har läst andra personers bilder av denna tid och denna institution, till exempel Roger Fjällström, som var verksam samtidigt som Tännsjö, han förmedlar en helt annorlunda bild av några framträdande personer: ”Alla minns olika” ”Alla minns rätt”.

Nåväl huvudelen av boken behandlar Tännsjös intellektuella inriktning. Utifrån utilitarismens utgångspunkter, en normativ filosofi som menar att livet går ut på att maximera nyttan, det vill säga att sträva mot det lyckliga tillståndet och minimera lidande. Jeremy Bentham (1748-1832) är anfadern till denna filosofi. Och det är paradoxalt nog en filosofi som Marx drev med i en fotnot i sitt stora verk Kapitalet (1867). Tännsjö, som alltså är medlem i ett parti som åberopar bland annat Marx, anammar en filosofi som just Marx driver med.

Just den utilitaristiska ståndpunkten tillämpar han på en mångfald områden som frihet, yttrandefrihet, demokrati, privatlivet med mera. Han utgår från konstruerade etiska tankemodeller och försöker argumentera vad detta kan leda till. Ofta hamnar han i en ytterligt kontroversiell position.

Jag ska vara ärlig och menar att denna typ av filosofi inte alls lockar mig, även om han är en strålande representant av denna inriktning. Om man sätter Tännsjös filosofi i ett större filosofiskt sammanhang kan man nog säga att han är en av de sista analytiska filosoferna i Sverige. Denna filosofiska inriktning var dominerande i de anglosaxiska länderna och Skandinavien. Detta var en i högsta grad teknisk filosofi och man försökte grunda en exakt så kallad ”vetenskaplig” filosofi och denna stod i motsättning till den obegripliga kontinentala filosofin som representerades bland annat av existentialismen, tolkningsfilosofin, personalismen med flera. Och man märker detta förhållningssätt i Tännsjös bok, där bland annat Wittgenstein avfärdas på några få rader.

Och just dessa tankemodeller påminner mig om barns tankelekar vi hade när jag var kring 10 -12 år: man ställdes inför följande val, och man måste alltid välja, att frysa ihjäl eller brännas till döds? Hur skulle man välja? När man växer upp så lämnar man detta sätt att tänka, tankemodeller är just bara modeller och inget annat.

Fotnot: Recensenten är till vardags filosofie doktor i sociologi på Högskolan Dalarna.

LÄS MER KULTUR

Annons
Annons
Annons