Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bruno Kaufmann:Demokratin måste förstärkas

/

"Vårt demokratiska samhälle står inför stora utmaningar och måste förstärkas. Sedan 1980 har de politiska partierna förlorat nästan tre av fyra medlemmar."
Det konstaterar Bruno Kaufmann, Falun, ledamot i den parlamentariska referensgruppen i 2014:års demokratiutredning.

Annons

Min smartphone har den något märkliga egenskapen att den piper och tutar på ett mycket speciellt vis, varje gång något ska uppdateras – om det nu är själva operativsystemet eller någon app, alltså en särskild användning.

Vad jag än gör, kan jag inte ändra på det och det känns som att mjukvarorna i min telefon uppdateras allt snabbare. Det enda jag kan göra är att acceptera dessa uppdateringar, om jag nu vill fortsätta kunna använda denna magiska manick, som är till stor nytta på resor, i arbetet och för kontakten med vänner och bekanta.

När det gäller vår demokrati, folkstyret, har det emellertid länge varit just tvärtom: sedan den stora kampen för införandet av den allmänna rösträtten för över hundra år sedan, då hundratusentals namnunderskrifter samlades, har det faktiskt pipt och tutat väldigt sällan.

Trots att vi idag lever i en helt annorlunda värld har funktionssätten för den svenska demokratin uppdaterats ytterst sparsamt: medan rösträttsåldern sänktes i några steg (senast för över 40 år sedan till dagens 18 år), urholkades medborgarnas möjligheter att kunna vara med och forma framtiden genom bland annat avskaffandet av kommunstämmor (i samband med 1950 - till 70-talets omfattande sammanslagningar) och förlängningen av riksdagens mandatperioder från 3 till 4 år 1994. Dessutom har vi sedan några decennier en gemensam dag för både kommun, landsting och riksdag och tillhör därför det folk i den demokratiska världen som röstar mest sällan.

Med andra ord: en stor del av systemuppdateringarna i den svenska demokratin sedan införandet av den allmänna rösträtten har inte förstärkt medborgarnas möjligheter att påverka de gemensamma angelägenheterna – utan tvärtom försvagat dessa.

Och problemen slutar inte där, slår den 616 sidor starka statliga demokratiutredningen fast, som idag (18 januari) presenteras för regeringen. Som ledamot i den parlamentariska referensgruppen har jag under nästan två år haft förmånen att följa och bidra till ett omfattande utredningsarbete, som har letts av den tidigare riksdagsledamoten, chefredaktören och chefen för svenska institutet, Olle Wästberg.

Sedan 1980 har de politiska partierna förlorat nästan tre av fyra medlemmar. Idag återstår knappt 100 000 aktiva partimedlemmar sammanlagt – och med dessa ska efter varje valdag nästan 70 000 förtroendevaldaposter besättas. Och eftersom den sociala, ekonomiska och demografiska sammansättningen bland dessa aktiva medlemmar inte alls motsvarar hela befolkningens har representativiteten i vår representativa demokrati trots ett internationellt sett högt valdeltande (85 procent vid senaste valet) inte stärkts utan försvagats, konstaterar den största statliga utredningen av vårt folkstyret på över 20 år.

Till skillnad från tidigare utredningar – som den stora maktutredningen under 1990-talet – har utredaren Wästerberg tillsammans med sekretariat, referens- och expertgrupper och ett 20-tal forskare inte valt att nöja sig med att analysera problemen, utan pekar också ut de nya möjligheterna för vår demokrati.

Dessutom vågar utredningen lägga fram förslag på en efterlängtad systemuppdatering för hela vårt något förstelnade och urvattnade demokratiska system. Möjligheterna ligger i en växande beredskap bland den stora medborgarmajoriteten att engagera sig politiskt även mellan valdagarna. Något som dessutom underlättas och dynamiseras av den moderna teknologin.

Därför föreslår demokratiutredningen att den deltagande demokratin förstärks både lokalt, regionalt och nationellt: konkret ska kommuner redan inför nästa lokalval 2018 kunna ansöka om att bli försökskommun för rösträtt 16 år; det ska dessutom bli lättare att kunna vara förtroendevald i en kommun och studera eller arbeta i en annan.

Demokratiutredningen vill också att det ska bli möjligt att kunna samla in namnunderskrifter för medborgarförslag och folkinitiativ på nätet; idag måste allt detta ske på papper. Slutligen föreslås införandet av en medborgerlig initiativrätt till riksdag – och därmed för första gången i Sverige en direkt påverkanskanal mellan medborgarna och riksdagen.

Den egentliga systemuppdatering som Olle Wästbergs demokratiutredning lägger upp till ligger i ett paradigmaskifte när det gäller att förstå och förverkliga den ”representativa demokratin”. I tillägg till de indirekta politiska kanalerna (genom partier och val) ska medborgarnas direkta påverkan i framtiden ses som en grundläggande princip för demokratipolitiken – och ha konsekvenser för hela ärende- och beslutsprocessen.

Enligt undersökningar som utredningen tog fram är de flesta medborgare i Sverige redo och intresserade av att ta ett större politiskt ansvar (om än inte i första hand inom ramen för ett politiskt parti), samtidigt som de flesta inte vet hur de ska kunna påverka. Här föreslår ”2014:års demokratiutredning” (*SOU 2016:5, ”Låt fler forma framtiden”) en rad informationssatsningar och utbildningsuppdrag. Så ska skolan bli bättre på att informera om det aktiva medborgarskapet och den deltagande demokratin – särskilt på den lokala nivån.

Om bara fem år firar vi hundraårsdagen av införandet av den allmänna rösträtten i Sverige. Nu har regeringen och riksdagen en möjlighet (och kanske till och med en plikt) att uppdatera vår representativa demokrati – så att varje röst i framtiden inte bara räknas på valdagen, utan hörs varje dag.

Fotnot: Artikelförfattaren Bruno Kaufmann är ordförande för val- och demokratinämnden i Falu kommun och ledamot i den parlamentariska referensgruppen i 2014:års demokratiutredning.

Annons
Annons
Annons