Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En stark klasskildrare

/
  • Serietecknaren Mats Källblad har skapat en riktigt vass klasskildring.

En serieroman med klassamhället i fokus. Det är vad "Hundra år i samma klass" av Mats Källblad handlar om.

Annons

Mats Källblad, född 1969, växte upp i Osby i nordvästra Skåne. I sin nya serieroman "Hundra år i samma klass" skildrar han sin uppväxt och bakgrund. Du får möta hans mormor Ester. Hon växte upp i en statarfamilj och blev själv mor till hela elva barn.

En statare var en helårsanställd, i regel gift jordbruksarbetare som arbetade på större jordbruk. Ordet statare anger att lönen utgick i form av naturalön.

Stat(ar)systemet är ökänt dels för statarhustrurnas mjölkningsplikt, ”den vita piskan”(Ivar Lo-Johansson), och dels för de undermåliga bostäderna. Statarsamhället är trots allt inte särskilt långt borta, knappt 70 år. Statsystemet upphävdes 1945 efter att ha tillämpats i landet sannolikt i minst 250 år.

Mats Källblad berättelse om sin mormor är ett gripande levnadsöde som också sätter saker och ting i sitt rätta perspektiv. Den stora barnaskaran skulle av olika anledningar skingras och spridas ut i olika fosterhem.

Författaren låter sedan sin egen självbiografiska historia ta sin början när han i huvudrollen som Isak, en ung och vildsint grabb med stora drömmar, tar färjan till Köpenhamn tillsammans med sina kompisar.

På färjan tillbaka hamnar gänget i samspråk med ett annat sällskap, uppenbart från en annan samhällsklass. Där och då upplever författaren klasshatet för första gången, den där underlägsna känslan att inte behärska språket, att se sig bortdribblad av svåra ord trots att han vet att han i grunden har rätt.

Det är 1980-talet och Sverige skall snart lämna rekordården och det jämlika välfärdssamhället bakom sig. Snart väntar andra tider. I ungdomsgänget finns också Molly som får leva med tillmälet tattare. Hon vill bli konstnär precis som Isak. Han spelar i rockband och skriver. Men efter skolan finns inga andra vägar att gå än de redan så väl utstakade fållorna för barn komna från arbetarklassen: Klipp håret, ta ett vanligt kneg, väx upp för satan och lägg bort drömmarna om något annat.

Det är en mycket detaljrik och myllrande serieroman som berättas i ett samtidigt mycket nedskruvat tempo. På ytan händer inte särskilt mycket men däremot därinne i tankevärlden hos huvudpersonerna. Det är med andra ord en klassisk utvecklingsberättelse om att växa till och våga göra sina val i livet, trots allt. Mats Källblads teckningar är djupa och personliga. De förmedlar och bygger upp känslorna för karaktärerna.

"Hundra år i samma klass" fungerar som en tankeväckande påminnelse om hur svårt det också är att häva sig upp i klassamhället, särskilt om man vill syssla med kreativa arbeten. Du hamnar utan vidare i ett vakum mellan olika världar och känner dig hemlös oavsett vilken miljö du hamnar i. Du kan röra dig överallt men samtidigt ingenstans. Den kulturella medelklassens koder och fina manér är inte dina, inte heller det du lämnat bakom dig.

Mats Källblad har både blick och känsla för både dåtidens och dagens klassamhälle. Hans konstuttryck fungerar till fullo. Plötsligt har du läst en arbetarskildring i serieformat som utan vidare kan ställas i bokhyllan bredvid de stora klasskildrarna Moa Martinsson, Ivar Lo Johansson till dagens stora namn som Åsa Linderborg, Susanna Alakoski, Kristian Lundberg med flera.

Annons
Annons
Annons