Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finlands blodiga historia

/


I dag, onsdag den 6 december, fyller Finland 100 år. Inför självständigheten 1917 fanns det stora motsättningar mellan de borgerliga partierna och socialdemokraterna angående hur landet skulle styras. Följden blev ett blodigt inbördeskrig, som krävde 40 000 offer.

Annons

1809 var det slut på ett 560 årigt äktenskap med vårt grannland. Finland blev en del av det ryska kejsardömet. Inledningsvis fick Finland stor rörelsefrihet med egen valuta och värnpliktsarmé. Finskan och svenskan var de språk, som dagligen användes.

I slutet av 1800-talet skärptes motsättningarna i Europa. När Nikolaj den II tillträdde 1894 knöts Finland närmare till Ryssland. Den nye kejsaren var rädd för att Finland skulle återuppta kontakterna med Sverige. Ryskan blev myndighetsspråk, den finska armén slopades och det var slut med Finlands möjligheter att stifta egna lagar. Den finska reaktionen blev stark på inskränkningarna. Befolkningen hade dåliga erfarenheter av ryskt styre. Åren 1862 -65 och 1867 var det missväxt i Finland. De ryska myndigheterna gjorde inget för att importera säd för att lindra nöden. Över 100 000 människor svalt ihjäl.

Allt fler röster höjdes för att Finland skulle bli självständigt. Folk blev också stärkta i sin uppfattning när den framväxande pappersindustrin kom i gång. Finländarna var duktiga och producerade papper med bra kvalité. Av Rysslands totala pappersimport kom 95 procent från Finland. Kejsardömet var byråkratiskt och ineffektivt. Det drabbade också Finland vilket medförde att missnöjet ökade. 1904 mördades Nikolaj Ivanovitj Bobrikov, den ryske generalkonsuln i Finland. Året därpå utbröt en generalstrejk mot orättvisorna. Resultatet blev att Finland införde allmän rösträtt för både män och kvinnor år 1906 som första landet i Europa. Efter en tid av återhämtning bröt första världskriget ut. Finland deltog inte i kriget, men livsmedelssituationen blev mycket svår.

Den framväxande industrin skapade också motsättningar i samhället. Många flyttade från landsbygden till städerna i hopp om ett bättre liv. De möttes av omänskliga livsvillkor. Arbetsdagen var 12 timmar, katastrofal arbetsmiljö och usla löner. Många svalt. Det blev inte bättre av att storbönderna utnyttjade livsmedelsbristen och chockhöjde priserna på jordbruksprodukter.

Arbetarrörelsen lyckades stärka sin ställning. Socialdemokratiska partiet hade bildats 1903 och vann omedelbart starkt stöd för sina krav på 8 timmars arbetsdag, drägliga arbetsvillkor och bröd åt alla. I valet 1916 fick de majoritet med 103 mandat av totalt 200 platser i lantdagen, vår motsvarighet till riksdagen. Inom arbetarrörelsen fanns det olika uppfattningar, hur det socialdemokratiska partiet skulle förhålla sig till senaten, som var det styrande organet i det autonomiska Finland. Ståndpunkten att dela de 16 platserna lika mellan socialdemokraterna och de borgerliga partierna vann.

Så kom revolutionsåret 1917 och allt förändrades. Den ryske kejsaren abdikerade i mars 1917. Interimsregeringen bestående av ryska socialrevolutionärer och liberaler fortsatte världskriget och höll fast vid att Finland var en del av det ryska riket. Nu började även de borgerligt sinnade att reagera i Finland. Tidigare hade många borgare stött den ryska kejsaren, för de fick behålla sina privilegier. En av dessa var möjligheten att göra karriär i den ryska kejserliga armén. Av 3000 personer, som tog värvning, avancerade inte mindre än 400 till generaler eller amiraler. Närheten till St. Peterburg skapade också en lukrativ marknad för köpmännen. Trots det fanns det en liten grupp självständighetsivrare inom borgarklassen. Den allmänna uppfattningen var att de inte hade en chans att nå framgång. När utvecklingen eskalerade i Ryssland under 1917 och bolsjevikerna tog makten i oktober, ställdes allt på ända. De ryska soldaterna, som hade upprättat ordningen i Finland förlorade disciplinen. Laglösheten bredde ut sig. Det blev också svår livsmedelsbrist, som förvärrade situationen. De borgerliga bildade en skyddskår för att värna om sin egendom. Socialdemokraterna skapade en organisation av beväpnade vakter för att upprätta ordningen och garantera livsmedelstillgången till utsatta medborgare. De kom att utvecklas till det Röda gardet som blev de rödas trupper i inbördeskriget.

Den nya interimsregeringen godkände inte den finska senatens allt större krav på självständighet. Resultatet blev, att lantdagen upplöstes och nyval utlystes i oktober 1917. Socialdemokraterna tyckte, att det var odemokratiskt att upplösa lantdagen och ställde sig tveksamma till ett nyval. De borgerliga partierna såg sin chans och mobiliserade allt vad de kunde och vann valet. De fick 108 mandat, vänstern 92. Lenin vid makten i Ryssland gjorde de borgerliga förskräckta. Deras farhågor var att revolutionen skulle sprida sig till Finland. De sökte stöd hos Tyskland. 2000 finska militärer åkte på utbildning till Tyskland. De kom att utgöra kärnan i de vita trupperna under inbördeskriget.

Socialdemokraterna hade olika åsikter internt hur de skulle ställa sig till en revolutionär utveckling. En grupp med Otto Ville Kuusinen förordade en revolution. De äldre inom socialdemokratin och fackföreningsfolk menade, att den parlamentariska vägen var den enda rätta. November 1917 utlystes en ny generalstrejk. Det ställde motsättningarna mellan borgarna och arbetarna på sin spets. I början hade skyddskåren och den socialdemokratiska ordningsmakten samarbetat. Nu blev de fiender. Båda sidor gjorde illdåd. Redan den 24 september mördade de röda den 23-årige skyddskårsmedlemmen Gunnar Nyberg. Det blev startskottet på en våldsam konflikt. Våldet med flera dödsoffer eskalerade dramatiskt i slutet av 1917. Den 28 januari 1918 utbröt ett 107 dagars långt inbördeskrig som krävde 40 000 människoliv.

I och med bildandet av Sovjetunionen stod det klart att Finland skulle bli en egen nation. De ökade motsättningar, som präglade Finland under hösten 1917, kom också till uttryck i lantdagen. Partierna hade olika syn på hur Finland som självständig stat skulle förhålla sig till omvärlden. Den 6 december 1917 hölls en omröstning i lantdagen om Finlands självständighet. Borgerlighetens förslag löd på följande sätt:

"att senaten förelagt Lantdagen proposition om ny regeringsform, som bygger på den grundval att Finland är en oberoende republik, beslutar för sin del Lantdagen såsom innehavare av den högsta statsmakten godkänna denna grundsats."

Socialdemokraterna hade ett motförslag:

"Såsom innehavare av den högsta statsmakten i Finland uttalar Finlands lantdag grundsatsen att Finland bör bli en oavhängig republik. Denna oavhängighet bör man försöka förverkliga genom att på försonlig väg åstadkomma ett fördrag med Ryssland."

Det borgerliga förslaget vann med 100 röster mot 88 för vänstern.

Det rådde alltså delade meningar i lantdagen med vilket land Finland skulle söka stöd, den nya Sovjetmakten eller Tyskland?

Det blev Tyskland, vilket fick stora konsekvenser under andra världskriget. Noterbart är att socialdemokraterna lade ett förslag, som den borgerligt sinnade presidenten Paasikivi tog upp vid fredsslutet 1945. Hans budskap var tydligt. Hur svagt Sovjetunionen än är, kommer den att vara starkare än Finland. President Paasikivi menade att Finland måste skapa vänskapliga relationer med den stora grannen i öster för att överleva som en självständig nation. Det gäller än idag.

Fotnot: Artikelförfattaren har tidigare varit bosatt i Finland och är aktiv inom arbetarrörelsen. Kjell Söderberg är bosatt i Hedemora sedan 1987.

LÄS MER KULTUR

Annons
Annons
Annons