Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Går Donald Trump att förstå?

/
  • USA:s president Donald Trump.
  • Donald Trumps seger kan förklaras på många sätt, men kan inte förstås utan den amerikanska berättelsen.

För att kunna förstå Donald Trump och att denne man blev vald till president måste man förstå USA:s egen helt unika historiska berättelse. Det anser statsvetaren och frilansskribenten Stellan Lindqvist.

Annons

Dumheterna, vulgariteterna, den totala bristen på bildning, de oförskräckta lögnerna, det narcissistiska egot. Vi famlar inför det främmande, gåtan som utlöst en störtflod av analyser, spekulationer och moraliska fördömanden. Alla säger sitt. Förutom detta: att detta är USA, att det främmande är saken, att amerikaner är en del i en helt egen och helt unik berättelse, att denna berättelse är en ständigt verkande underström i det amerikanska samhället, att utan denna berättelse går det inte att förstå Donald Trump.

Över oceaner till ett jungfruligt land. Tomt, väldigt, en tid som börjar om. Några stolpar, marken är din! Go and get it! Inga begränsande regler eller kulturer. År noll.

Det som förenade dem som for, och kom, var att det inte var något annat som förenade dem: alla likställda. Allt ont lämnade de bakom sig, vilket var inseglet på att platsen de kom till var den bästa på jorden. Ett nytt, ensamt folk vid kulturens absoluta och upphettade nollpunkt. Frihet från, inte till.

Ingen revolution, vare sig den ryska eller kinesiska, har på samma sätt frigjort sig från historien och tiden. Där, i den gamla världen, tickade tiden på, ständigt på väg mot nya besvikelser. Inte så i Amerika. Man vände inte uppochner, man flyttade, och det man flyttade till var negationen av det man flyttade från, det vill säga ett förlovat land. Och i förlovade länder finns ingen dröm och heller ingen utopi, eftersom båda är på plats. I en evigt pågående kärnreaktion realiseras drömmen på nytt, oavsett om du är italienare, ryss, kines, irländare eller japan. Landet är löftet, energin är du, framgången din, liksom nederlaget (vilket innebär att utrymmet för avundsjuka och rättvisetankar – kollektivt förankrade som de är – är försvinnande liten). Godhet visar sig som välgörenhet, ondska som fängelse (drygt två miljoner, en hel liten nation, lever idag bakom lås och bom). Framgångsexcesser handlar om girighet (aldrig klass eller struktur).

Med känslan av pånyttfödelse kom också en känsla av oskuld och renhet. Detta var landet där Gud slagit ner sina bopålar, tron via ärlighet och direktkontakt. Inga påvar, kungar eller auktoritära band. Utan tillstymmelse till skammens rodnad (skam kräver historia) nedkallar man guds exklusiva välsignelse: God bless America, handen på hjärtat, alla på en gång. Och ingen annanstans blir man så uppriktigt förvånad (och uppbragd) som när landet beskylls för nationell egoism (eftersom godheten är indefinierad). ”Ni förstår inte!” Nej, vi förstår inte. Och minst av allt förstår vi känslosamheten, det vill säga det som verkar vara en alldeles genuin känslosamhet; den som kommer av att man redan är framme, att inget kan bli bättre, bara upprepas. ”Make America great again”. And again.

Ett ord driver allt, sammanfattar allt: friheten.

I inget annat land har begreppet samma mytiska och samtidigt konkreta (och geografiska) innebörd som i USA. De väldiga slätterna, de mäktiga bergskedjorna, buffelhjordars mullrande över prärien, karavanerna västerut, böngrytan över elden, män med svett i pannan och en winchester på armlängs avstånd. Friheten, parad med en känsla av renhet och pånyttfödelse, var den formel som band samman de som kom. Friheten från skatter, från stat, från kontroller, från förbud och påbud.

I den amerikanska konstitutionen (så nära en helig text man kan komma) har friheten (läs: de mänskliga rättigheterna) en naturrättslig infattning, vilket innebär att den ses som lika självklar som den en gång obrukade amerikanska jorden. Således, i valet mellan stor individuell frihet och starkt folkstyre har den amerikanska demokratin (till skillnad från den västeuropeiska och parlamentariska) valt det förra.

Den specifika amerikanska avvägningen, och den vånda som denna orsakade grundlagsfäderna, återspeglas tydligt i konstitutionen. James Madison (den mest betydande bland grundlagsfäderna) var svårt oroad över vad illasinnade majoriteter kunde tänkas göra med friheten och ägomakten. Skulle bildade eliter förlora inflytande? Inte ens återkommande val räckte för att stilla hans oro. Lösningen blev det system med ”checks and balances”, som är unikt för USA, och vars grundtanke är att bromsa och fördröja. Frågan som dock aldrig riktigt besvarades är denna: om inte majoritetens vilja får genomslag, vems vilja får det då?

I boken ”Om demokratin i Amerika” skriver Alexis de Toqueville (efter en rundresa i 1830-talets USA) om sin bävan inför den extrema jämlikhet han tycker sig iaktta. Borta var statustänkande, hierarkier, borta var den gamla världens intriger, skepticism, grubbel och pessimism. Han fann en omedelbarhet och troskyldighet han inte förstod.

Ingen annanstans på jorden fungerar kapitalismen lika klockrent och med samma självklarhet som i USA. Bara där är den kongenial med det egna landets mentala grundtillstånd: gör det du kan, ta det du kan, förmera! Vackert och fult? Frågan är meningslös. Allt är! Vulgaritet saknar helt begriplighet. I tevedokumentären Drottningen av Versaille bestämmer sig miljardären David Siegel för att bygga landets största enfamiljshus, en minikopia av Versaille (vulgärt bortom alla gränser). När han tillfrågas varför svarar han från sin förgyllda jättestol: because I can.

Historia kan vi förstå. Och att den kan se olika ut. Vad vi inte kan förstå är avsaknaden av historia, och vad den en sådan gör. Den amerikanske statsvetarikonen Karl W. Deutsch sa en gång om sina landsmän: ”as Americans see it, most of the world is inhabited by foreigners”.

Donald Trumps seger kan förklaras på många sätt, men kan inte förstås utan den amerikanska berättelsen. Kanske är hans seger det sista ropet in i den amerikanska folksjälen. Nu när globaliseringens spöke drar fram över den amerikanska kontinenten. America first!

Fotnot: Artikelförfattaren är statsvetare.

LÄS MER KULTUR

Annons
Annons
Annons