Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han tar parti för biblioteken

/

Författaren Kalle Holmqvists nya roman hyllar biblioteken som en kulturell resurs, en fristad och ett ymnighetshorn när det gäller bildning, en institution att slå vakt om mot alla angrepp.

Annons

RecensionBränn bibliotekenav Kalle HolmqvistUtgiven av Murbruk förlagAtt lura journalister och bloggare är lika lätt som att sno godis från ett litet barn, konstaterar Jesper och hans fyra kumpaner i Kalle Holmqvists nya roman Bränn biblioteken.

Man har drivit frågan på skoj i en insändarkampanj att Visby ringmur ska byta namn till Visby skyddsvall för att inte väcka anstöt hos de som lidit av förtrycket i tidigare kommuniststater.

Till deras stora förvåning tas förslaget på allvar och efter ytterligare en våt kväll på Söderpuben beslutar sig vännerna att göra en ny kupp. Man gör tankeexperimentet att fildelning och bibliotekslån i princip är samma sak.

Om man resonerar som de som kriminaliserat fildelning får man via biblioteken en bok som man rätteligen borde ha betalat en rejäl summa för. Kränker man på detta sätt inte upphovsrätten?

Sagt och gjort, man börjar försiktigt med att bygga upp en blogg och sätter igång med att producera fejkade inlägg av en påhittad, garanterat borgerlig tyckare. I bakgrunden finns frustrationen över fildelningslagen från 2005 – en alltigenom tandlös lag som backats upp av den miljardomsättande film- och musikindustrin, som valt den katastrofala strategin att aggressivt motarbeta den nya tekniken i stället för att utnyttja internet som en ny distributionskanal.

Ganska snart lyckas Jesper och hans vänner genom olika falska bloggar mynta begreppet piratutlåning och nu sätts en lavinartad utveckling igång. En flerstämmig kör av borgerliga kritiker kritiserar bibliotekens kränkningar av upphovsrätten.

Så småningom uppträder allt fler mörkermän som kräver avgiftsbeläggning av bibliotekslån, allt i den heliga upphovsrättens och äganderättens namn. Till slut blir piratutlåning ett begrepp i var mans mun.

Snart brinner ett bibliotek i en stockholmsförort och väktare placeras ut för att hindra vidare terroraktioner. Och för Jespers egen del blir biblioteksbranden inkörsporten till ett liv i brott och förljugenhet.

Konsten att lyckas med satir är som Kalle Holmqvist påpekar att använda verkligheten som den ser ut och skruva den lite, på samma sätt som redan Jonathan Swift gjorde 1729 i ”Ett anspråkslöst förslag för att hindra fattigas barn från att bli en börda för sina föräldrar eller landet och göra dem nyttiga för allmänheten”.

För att råda bot på den rådande överbefolkningen och massvälten förordade Swift att man skulle sälja spädbarn till rika familjer som exklusiva delikatesser, minns jag rätt ingick till och med recept på hur barnen skulle tillagas.

I Kalle Holmqvists Bränn biblioteken är det dagens Stockholm som är skådeplatsen: med en segregerad befolkning och skyhöga avgifter för kollektivtrafiken. De riktiga stockholmarna bor utanför tullarna där det fortfarande finns hyresrätter, men närförorterna kryllar av råttor eftersom soptömningen har privatiserats, alla kommunala tjänster har sålts ut. I innerstaden bor de som vunnit i livslotteriet, de med justa jobb och lyckade förhållanden.

Kalle Holmqvists roman är en hyllning till biblioteken som en kulturell resurs, en fristad och ett ymnighetshorn när det gäller bildning, en institution att slå vakt om mot alla angrepp.

Han passar även på att ge en rejäl känga åt en korrumperad bokbransch som enbart tänker på profit. Bränn biblioteken är ett stycke bitande och rolig satir av hög angelägenhetsgrad. 

Lena S. Karlsson

Annons
Annons
Annons