Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kaos i Tyskland

/
  • – Nu satt vi fast i tre timmar och flyttade oss kanske två kilometer.

DD:s krönikör Björn Sandmark har upplevt 5 mil långa köer.

Annons

Mellan 1988 och 1992 arbetade jag på ett universitet i Erlangen i norra Bayern. Det var en fantastisk tid, att kunna uppleva hela återföreningen i Tyskland på plats och se vad som hände dag för dag. Det var innan nätet fanns, nyheterna färdades lite längre innan de nådde Sverige.

Färdades gjorde vi också ganska ofta på de långa och många motorvägarna. När vi åkte hem till Sverige på ferier körde vi över Kassel och Hannover för att komma upp till Kiel och ta färjan därifrån till Göteborg.

När vi ibland åkte ner via min hustrus föräldrar i Essen körde vi A 3 från Hamburg ner till Ruhrområdet och sedan fortsatte ner via Frankfurt till Erlangen.

Redan på den tiden var det ganska mycket köer på motorvägarna och jag minns att jag tänkte att nu är det slutkört på Autobahn, när vi väl flyttade hem, bortsett från någon sväng till Essen varje år.

Det beslutet hade jag nog glömt när vi nu bestämde oss för att ta bilen när min hustru Ann-Marie Ljungberg skulle läsa ur och berätta om sin roman "Mörker stanna hos mig" som kom ut i tysk översättning förra sommaren.

Jag kan inte påminna mig om ett liknande kaos på de tyska motorvägarna någonsin. Det verkar som om man nu bygger ut till trefiliga vägar över hela landet på en gång. Samtidigt finns det inga kända exempel på att bredare vägar minskar trafiken, snarare tvärtom. Istället för tre och en halv timme till Münster, som var vårt första stopp tog det över sex timmar och Ann-Marie höll på att missa sin första tid med studenterna på universitetet.

När vi nästa dag valde den mindre trafikerade A 45 genom Sauerland ner mot Erlangen. Det är ganska kuperat stundtals och lastbilstrafiken var den värsta jag någonsin upplevt. Jag har aldrig sett lastbilskaravaner som var över 5 mil långa, i krypfart uppför backarna mot Dortmund. Det är en trafikinfarkt som ingen vågar erkänna, men som aldrig varit så tydlig som nu.

Ännu värre blev det på vägen från Erlangen till Potsdam, där vi skulle övernatta innan vi fortsatte upp mot Kiel. Mitt tidigare rekord i kö utan att röra mig nämnvärt var två timmar. Nu satt vi fast i tre timmar och flyttade oss kanske två kilometer. Sedan var motorvägen helt avstängd och vi fick leta oss fram till Potsdam på skogsvägar, allléprydda landsvägar, så som de var i DDR.

Resan mellan Erlangen och Potsdam blev sammanlagt ungefär sex timmar försenad.

Tanken här är inte att gnälla på köer, utan att tänka efter en stund vad som håller på att hända med trafiksituationen i Tyskland, som gränsar till ett tiotal länder mitt i Europa.

Personbilstrafiken var omfattande, vi var själva en del av den. Men det ständigt växande systemet med right-on-time-leveranser av livsmedel och andra produkter som körs runt med lastbil i Europa idag är bara att konstatera, inget hållbart system inför framtiden. I Tyskland och Frankrike är höghastighetståg och en väl fungerande järnväg självklara delar av transportnätet. Men om det kommer att räcka är en annan femma.

Annons
Annons
Annons