Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Avestaforsens brus lyfter Avesta Art

/
  • Avesta Art består av många stämningsfulla och starka verk på temat tid.
  • Men är det inte dags att försöka förnya hela konceptet?

Avesta Art firar 20 år med några favoriter i repris. Flera verk har undergång som tema. Jan Stenmark och en talande orgel står för humorn i årets konstbiennal.

Avesta Art 2015 firar 20 års jubileum. Temat är "Ett stycke tid". Som vanligt får du som besökare nästan en överdos av flera starka rumsligt integrerande konstverk. Det gamla Verket med sina slaggstenar är i sig själv ett slags skulptural installation, ett mörkt tempel av starka och dånande industriminnen.

Konstnärerna har olika förhållningssätt till temat tiden. Civilisationskritiken dyker upp med jämna mellanrum. Den genomgående stämningen är tämligen dyster, ett slags nedåtsång. Vår tillvaro är inte enkel. Tidens oerhört snabba gång och vad den samtidigt gör med oss är livets stora konst. Allt kan vara över i nästa svindlande sekund.

Vi är alla slavar under tiden. Ingen kommer undan, varken rik eller fattig. Vi går alla mot en säker död. Här dyker också ett historiskt motiv upp. Det handlar om Mona Lisa i form av en lång rad små självporträtt, så kallade selfies. Är det vårt svar på förgängligheten? Att ständigt porträttera oss själva, att spara till eftervärlden?

Jan Stenmark arbetar delvis med det förgångna eftersom han hämtar sina collage från gamla tidskrifter. Figurerna är omodernt klädda skådespelare fångade i ett nutida drama. Här finns den där djupt existentiella och allmänmänskliga stämningen.

Jan Stenmark blandar humor och svärta. Ibland framkallar hans collage ett gapskratt. Andra gånger fastnar skrattet i halsen. Det finns också något djupt sorgesamt över de olika människorna. Jan Stenmark förmedlar framför allt en inkännande humanism. Hans syn på livet och döden kan ta sig följande uttryck; "hur det än går så dör man." Ja, det är lakoniskt men också fullständigt sant.

Jens Peterson-Berger och Olov Ylinenpää har utvecklat förra årets jättelika orgelverk. Då spred den vackra musikaliska toner i det stora industriskeppet. Nu kan orgeln tala. Ja, besökaren kan föra en smått absurd dialog med detta enorma katedralbygge. Det sker via en mikrofon. Orgeln svarar i tal och text. Den är också ett visuellt starkt bildkonstverk, särskilt på avstånd, i andra änden av valsverkshallen.

Flera konstnärer har undergången som tema i sina verk. Det verkar som om den forna industribyggnaden lockar fram både ödesmättade och smått apokalyptiska konstnärliga gestaltningar. Vi har sett flera exempel på detta under tidigare upplagor av Avesta Art.

Ett av de absolut starkaste verken i år är "Aftonland". Det visas i hyttans allra mörkaste salar. Verket skulle lika gärna kunnat heta "Efter katastrofen". Hur som helst är det ett framtidsland efter människan och civilisationen. Naturen har tagit över och försöker på nytt återskapa liv trots träskmarkerna av radioaktivt avfall. Plötsligt dyker det upp små fjärilar. De är fulla av liv och formligen dansar fram över bilden.

Victor Marx skulptur "Trädet" tar också sats från samma undergångsstämning. Naturen är helt utplånad. Inga träd finns kvar. Ekosystemet har brutit samman. Vad som återstår är den brända jorden. Trädet är byggt av gamla tjärade brädor från ett fiskeskjul. Allt är ett slags synvilla, en illusion men ändå en hyllning till de en gång levande trädstammarna och kronorna som sträckte sig mot skyn.

Lovisa Ringborgs verk längst upp i den dunkla hyttsalen är lågmälda och meditativa. Men även här verkar människan har övergett naturen, kvar finns bara vackra kulisser.

Anna Anders deltog i Avesta Art 2000 med videoverket ”Showers”. Verket väckte stort intresse bland besökarna. Nu vill arrangörerna undersöka om den väcker samma känslor 15 år senare. Videoverket visar människor som duschar, till synes obesvärade av att göra det inför publik, endast ett draperi skiljer oss åt. Det väcker motstridiga känslor. Vilka är de? Var kommer de ifrån? Vad skiljer oss åt eller ser vi oss själva i dem? Människan aldrig så sårbar som när hen står där naken under en strilande dusch. Vissa pryda, andra inte. Och tiden samtidigt bara går...

Meta Isæus-Berlin deltog i Avesta Art 1997. Hon gjorde då avtryck på många besökare. Meta Isæus-Berlin får nu visa en av sina installationer i Björn Lövins galleri. Den heter kort och gott "Smygkuvning”. Det handlar om våra nära vardagsrelationer, särskilt till dem som står oss närmast, en make/maka, kärlekspartner/livskamrat. Meta Isæus-Berlin installation gestaltar vårt ständiga kompromissande, att undvika den förödande ärligheten eftersom den skulle ödelägga våra relationer. Därför accepterar vi en form av maktordning.

Ett av de mer tekniskt avancerade konstverken är Whitewater. Här sker en korsning mellan vetenskap, grafik och musik. Verket är skapat av Håkan Lidbo och programmeraren Per-Olov Jernberg. Avestaforsen utanför Verket spelar huvudnumret i konstverket. Det är vattenflödet nedströms kraftverket som läses av med sensorer. Dessa skickar signaler som styr både kompositionerna och själva mönsterformen. Vad skulle Calle Jularbo ha sagt om han fick återuppstå för en dag?

– Heureka! Jag har äntligen funnit den! Musikens själ i Avestaforsens brus.

Mina invändningar av årets upplaga av Avets Art är att jag saknar en viss förnyelse av hela konceptet. Det är lätt att konstbiennalen blir en repetition.

Hur skulle det kunna göras? Tja, kanske överraska genom att genomlysa Verket med starkt flödande ljus och utplåna mörkret för en sommar. Kanske engagera bara en eller ett fåtal mycket framstående internationella samtidskonstnärer. Eller anlita utomstående curators.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons