Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Broderier i massor på museet

/
  • Spår av liv genom 23 olika broderier visas i sommar på Dalarnas Museum.

23 kvinnliga konstnärer från Sverige och England med broderiet som uttryck. Resultatet blir 23 olika tolkningar av temat "Spår av liv". Det är sommarens stora grupputställning på Dalarnas Museum.

Annons

På Dalarnas Museum invigs i dag en stor grupputställning med broderiet i centrum. Det handlar om totalt 23 konstnärer. Tio kommer från Sverige. De övriga 13 bor i England.

Kvinnornas konsthantverk har igenom historien aldrig fått någon framträdande position. När vi pratar konst ur ett historiskt perspektiv är det framför allt klassiska konstuttryck utförda av män i olika tekniker som stått i centrum. Därför är det mer än välkommet att kvinnors tysta konsuttryck äntligen får ta plats.

Under 1960- och 1970-talet skedde ett slags allmän kulturrevolution i västvärlden och även i Sverige. En ny och mer humanistisk syn slog rot. Det mesta demokratiserades och unga generationer från arbetarklassen fick plötsligt tillträde till konstutbildningarna.

1970-talet blev också den fria stickningens genombrott och dåtidens feministiska konstnärer tog broderiet till sitt hjärta. Men det allmänna broderiet blev inte lika förlöst som många av de andra kvinnliga handarbetsformerna.

Nej, korsstygnen gav sig inte iväg på några större kreativa utflykter. De fortsatte att bilda samma sorts dekorativa mönster på olika prylar och kläder.

Korsstygnens historia är lång. Det förekommer över hela världen. Enligt historieskrivningen så har den spridits från Orienten till Europa. Korsstygnen var vanligt förekommande redan på medeltiden i Europa. På 1700- och 1800-talets vanligt förekommande märkdukar broderades hela alfabetet i korsstygn. Märkböcker med mönster över olika stilsorter spreds av gårdfarihandlarna.

Arbetarrörelsen och broderiet har sina historiska anor. Det var kvinnorna som broderade den knallröda politiska och fackliga fanborgen. Det folkliga broderiet hittar du på vägglöpare med gammal moralpredikan i form av olika ordspråk som exempelvis "Att tala är silver, att tiga är guld".

Den ny generationen feminister gav broderiet en ny resa framåt i slutet av 00-talet. Plötsligt dök det upp ett slags gerillaliknande gatukonst i bland annat Stockholms tunnelbana. Passagerarna satt plötsligt på stolar smyckade med korsstygn. Det väckte samma ilska som graffiti.

Nå, den stora gruppen utställare på Dalarnas Museum har samarbetat i över tre år. Temat har varit "Spår av liv". Varje konstnär har jobbat individuellt men också haft flera djupare samtal om både arbetsprocess och tolkningar av temat.

Det är förstås omöjligt att i en sådan här stor grupputställning omnämna alla medverkande. De olika små och stora delarna bildar tillsammans en helhet. Konsthallen utnyttjas på rätt sätt. Det finns ett tydligt andligt och stämningsfullt anslag i hela utställningen. Tiden har varit knapp för själva hängningen och allt var inte riktigt på plats under pressvisningen häromdagen. Men det sammantagna intrycket är att broderiet som konstform verkligen kan hävda sig med andra uttryck.

23 olika människor med vitt skilda livserfarenheter, historia och temperament gör att grupputställningen självfallet spretar en hel del. Olika infallsvinklar avlöser varandra och intrycken är många. Med hjälp av katalogen kan besökaren fördjupa sig i varje enskilt verk och även få ledtrådar till verken. Det kanske mest iögonfallande verket står direkt till vänster när du kommer in i konsthallen. Där står en "Tantskrämma". Det är Pian Bates som är upphovskvinna. Hon har i många år lyft fram kvinnors kamp för jämställdhet. Hon har låtit sig inspireras av starka kvinnor som ständigt fajtats för bättre villkor. Pian Bates hittar goda föredömen både i historien och i samtiden. I verket "Tantskrämma" hedrar hon den lilla tysta gumman som på sitt eget sätt protesterar genom att klä sig precis som hon vill oavsett omgivningens fördömanden. Broderierna genomkorsas av kraftfulla och intensiva stygn. Det vilar en stark aura av frihet över det här. Det förstärks av färg och form.

Kay Greenlees från England har varit på besök i Falu koppargruva och låtit sig inspireras på djupet. Hon har genom sin egen familj mycket starka band till gruvarbetarna i den brittiska kolgruveindustrin. Här förekommer vitt skilda material och här läggs lager på lager. Det är som ett tvärsnitt över markprofilen och människans avtryck. Materialet består av trä, mineraler, mässing, tyg och tråd. Hon vill visa upp vad saken handlar om i grunden. Den utnyttjande arbetskraften, fattigdomen, nöden och döden. Kay Greenless är både politiskt och socialt engagerad vilket ger ett tydligt avtryck i hennes bidrag till utställningen.

Överlag finner jag det brittiska inslaget som mer spännande med en annan sorts spänst och svärta. Temat "Spår av tid" ger ju en helt annan tolkning i länder som bland annat genomgått två världskrig under det förra århundradet. Här finns ur det personliga minnet mer att ösa ur.

De olika svenska bidragen är lite mer städade, ordnade efter mer raka linjer. Anna Granberg står för civilistationskritiken. Hon tolkar temat utifrån människans ständiga påverkan av naturen. Denna gång utifrån mediciner och kemikalier. I taket kommer ett sorts genmanipulerade flygande monster i skepnader av vackra trollsländor. Det är en blinkning till de forna urtidsdjuren dinosaurierna. Går människan samma öde till mötes genom att återskapa nya livsformer som tar över platsen på jorden? Det är en av många frågor som kan ställas.

Utställningen kompletteras med en konstvideo av Eliza Bennett. Den gör verkligen ont att se med ögat, här broderas det med handflatan som textilt material. Broderiet snuddar vid tatueringarna och är en mycket originell hyllning till det kvinnliga sisyfosarbetet.

Annons
Annons
Annons