Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Dags för nästa steg Avesta Art

/

Avesta Art intar en särställning i Dalarnas konstliv men hur skall arrangörerna ta nästa steg? Det sammantagna intrycket av årets upplaga stavas en känsla av ödslighet.

Varje ny grupputställning av Avesta Art får leva med att jämföras med tidigare upplagor genom åren. Nu är det 13:e gången som det forna järnverket fylls med samtidskonst av hög kvalitet sedan premiären 1995.

Den stora gamla industrilokalen utgör ett platsspecifikt konstupplevelse i sig. Den ställer därmed också mycket höga krav på vad de inbjudna konstnärerna kan tänka sig hitta på.

Årets tema är Processen. Ordet är mångtydigt, öppnar för olika tolkningar, berättelser och resor i tiden. Självfallet börjar det med industriprocessen, den fysiska materian som skapades i dessa monumentala salar.

Den står där alltid som en grundläggande gestaltning och viskar om industriarvet, den forna moderniteten. Du glömmer heller aldrig människorna när du besöker Verket. Maktfördelningen i ett samhälle blir aldrig tydligare än så här. Någon äger makten att köpa den andres arbetskraft. Valfriheten var minimal.

Då fanns inget annat än detta slamrande, kokande mörker, hettan som slog mot huden, dagsljuset som silades in genom sprickor i dörrar och smutsigt glas, den ständiga kontrasten av hetta och kyla.

I årets upplaga deltar elva konstnärer. Det är något färre jämfört med tidigare år. Rashad Alakbarov från Azerbajdzjan visar sina verk i djupet av järnverket. Han bjuder på avskalade svartvita bilder, skuggspel med hjälp av järnrör som satts samman. Det är skulpturala verk med stor dimension.

Cecilia Cronelids bidrag kommer förmodligen att bli barnfamiljernas favorit. Här skall besökarna själva skapa sina verk, det sker genom ett ständigt byggande. Cronelid studerade inredningsarkitektur och möbeldesign på Konstfack. Hennes Building Pieces (Byggnadsdelar) står för fritt skapande. Du kan bygga ditt hus som du vill. Bredvid finns en vägg för fritt måleri.

Tom Hunter från England har konstfotot som uttryck. Han både arrangerar sina fotografier och arbetar med hålkamera. Hans bilder hänger längst upp i Kransplanen på våning fyra. De större fotografierna visar en lösryckt scen ur ett betydligt större drama. Varje bild har sin bakgrundshistoria som besökaren tjänar på att känna till. Frågan är om platsen trots allt är för mörk för dessa bilder. Det är hur som helst ändå ett tämligen traditionell konstuttryck.

Alessandro Lupi från Italien medverkade även i fjol. I år visar han ett nytt verk bestående av ett upp och nedvänt träd. Det roterar sakta, grenarna bär på små glimrande ljusprickar. Om du lägger dig ned på golvet och stirrar rakt upp mot verket så ser du en stjärnhimmel. Det är en hisnande skapelse som skapar existentiella sinnesstämningar.

Jarmo Mäkilä från Finland borrar i sin egen uppväxt. Det är ödesmättade episka och dramatiska oljemålningar i kombination med olika installationer. Det handlar om pojkars väg mot att bli män i skuggan av det tunga arvet av flera krig. När blir leken allvar? Vad kommer att hända härnäst? Det vilar något tungt och ödesdigert över Mäkiläs installation. Men återigen finner jag mörkret som omsluter verket för stort.

Jens Peterson-Berger och Olov Ylinenpää har skapat ett ljudkonstverk bestående av en kyrkorgel som också är mycket bildskön. Du kan själv styra detta rorgelverk genom att sätta din fot på olika ställen på en matta. Den musikaliska variationen verkar vara ändlös. De visar också den interaktiva musikmaskinen Ajna. Det är lekfulla skapelser, en fröjd för flera sinnen.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons