Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

En stilla kärleksförklaring till björken

+
Läs senare
/
  •    Ur björk är en sevärd hemslöjdutställning som visar vad man kan få ut ur en enda vårtbjörk.

Vad kan man utvinna i en björk? Jo, 350 bruks- och konstföremål till ett värde av cirka 250 000 kronor. Utställningen "Ur björk", som visas i Leksands Kulturhus, är inget annat än en stor kärleksförklaring till ett av jordens vanligaste lövträd och till hemslöjden/folkkonsten.

Vårtbjörken, (även kallad hängbjörk, masurbjörk eller slöjdbjörk), är ett av jordens vanligaste lövträd. Den aktuella björken har stått stadigt förankrad i den värmländska myllan.

Den var utrustad med en kraftig, knölig huvudrot och med många spretiga sidorötter. Vårtbjörken var rak i trädkroppen – inte vriden. Längst upp vajade den stora majestätiska kronan.

Korta fakta säger att björken var ungefär 25,5 meter hög. Omkretsen gott och väl 90 centimeter. Runt stammen omsluten av slät näver. Dessutom kvistren 6-8 meter upp. Björken var nästan en mansålder gammal, cirka 65 år. Det är dock ingen ålder i dessa sammanhang. En vårtbjörk kan bli 300 år gammal, 31 meter hög och nära 5 meter i omkrets.

Den har stått där i det milda vårljuset, burit knopp, klätt sig i passande gröna lövkläder lagom till blomstertiden, stått i solgasset för att skänka skugga åt andra liv, varit paraply i störtregnet, parerat stormbyar och snöfall från en svart himmel, skådat månens bleka sken och stjärnornas fall genom rymden, sett rådjuren löpa genom snåren, följt harens flykt över åkern med räven morrande i hasorna.

Björken har fungerat som boplats för staren och dennes ungar medan katten med sina rovdjursklor gått varv på varv runt stammens vita fot, en klätterbräda när rollen som förövare plötsligt förvandlas till offer och byte för andra rovdjur.

Björkens öde beseglades av Knut Östgård, pensionerad hemslöjdkonsulent. Han hade i mer än 30 år haft en dröm om att låta ett antal hemslöjdare ge sig i kast med ett gammalt lövträd. Allt skulle kunna tas tillvara så när som på rötterna.

Plötsligt var stunden inne att förverkliga idén. Den aktuella björken hittades på en gammal åkerlapp i Kätterud i Värmland. När småtegarnas tid var förbi fick åkern växa igen, likt en nordisk djungel med vemodsklagan i trädens kronor.

Ingen hade brytt sig om att gallra eller rensa undan sly och träd. Detta var björkens rotfasta boplats under sin livstid som träd. Därför dånade motorsågarna i flera dagar före björkfället den 23 augusti 2013. Det var viktigt att skapa svängrum för att björken skulle att falla fritt mot marken.

Denna björk lever nu vidare till minsta träflisa med hjälp av totalt 22 hemslöjdare från Västra Götaland och Värmland. Det blev totalt cirka 350 bruks- och konstföremål som bland annat flätade näverkorgar, speglar, blompinnar, kökshylla, prydnadsfåglar, brudkrona, flugsmälla, skulpturer, nålgömmor, stegstol, skidor, gitarr, skålar, slevar, pallar, pralinfat, stämplar för tapet- och textiltryck, björktavlor och snillrika skåp.

Allt till ett värde av ungefär 250 000 kronor, en värdeökning på mer än 40 gånger, jämfört med om björken skulle ha blivit timmer, eller 250 gånger om den förvandlats till biodiesel. Nu är ju björkved förvisso det mysigaste trädslaget att elda med i öppna spisar men ändå. Experimentet har lyckats. Föreställningarna om vad en björk kan vara är onekligen tankeväckande och skapar smått svindel.

Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras över människans förmåga att skapa på egen hand. Det är en hisnande universell kraft. Folkkonsten/hemslöjden har sina långa historiska anor sprunget ur fattiga förhållanden. Dalahästen, denna slitstarka symbol, var från början en inkomstkälla och leksak för barnen.

Vi står här ännu med täljkniven i högsta hugg men också med otaliga andra verktyg som med hjälp av den mänskliga handens hjälp kan mejsla fram det ena föremålet efter det andra. Det sker med kirurgisk precision.

Smeden och hemslöjdaren Jon Olofsson från Olofstorp – och en av utställningens deltagare – påminner oss om vad saken egentligen handlar om. Att vi bör se björken som en stor resurs, inte bara något att förbruka. Han skriver:

"Jag är människa. Att arbeta med järn är att ta. Att arbeta med trä är att få." Han konstaterar vidare att allt som görs i plast kan lika gärna göras i björk.

"Oljan och plasten utgör ett av de största hoten mot människan. Att ta en björk och göra själv blir en handling som kan rädda människan."

På så sätt blir också den här typen av hemslöjdsprojekt med vidhängande utställning ett slags manifestation mot vårt hyperkommersiella samhälle vars byggstenar utgörs av rovdrift.

Om vi på nytt kan ta tillvara tidigare generationers kunnande och hantverksskicklighet och inte bara omge oss av ett plast- och oljetillverkade produkter så kanske jordens egna naturresurser räcker längre, och även kommer framtidens generationer till del.

Jag tänker på att under 1700-1800-talets brändes björk till pottaska som användes till färgning, rengöring och del i glastillverkning. Den stormfasta björken är också utmärkt som markförbättrare.

Jag förstår också äntligen varför fruktbarhetsgudinnan Sáráhkká i den samiska mytologin bodde i en björk. Här har du sinnligheten, dess väsen, som jag i början av denna text försökte levandegöra. Samer som kokade kaffe på dess sav, skira vårlöv, näverflagor genomlysta av solens strålar, du känner doften av brinnande näver, nickar igenkännande åt dess hängen som alltid dansar i vinden.

Den här utställningen bjuder på mycket hantverksskicklig, kreativ och lekfull hemslöjd/folkkonst. Här återfinns ett äkta uttryck som är precis vad det utger sig för att vara. Utställningen "Ur björk" kommer att bara visas i Leksand, inte på någon annan plats i Dalarna vilket givetvis är synd. Utställningen är värd alla besökare den kan få.

Den ingår som en del i Leksands Kulturhus 30-årsfirande och relaterar till Gunnar Mattsson tema för kulturhuset "Mellan björk och syrén".

Annons
Annons
Annons
Detta är en annons