Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Nya grepp lyfter Höstsalongen på museet

/
  • Under attack. En av fem tittskåp av Linda Zinderland som är årets juryval för grupputställningen Dalakonst 16.
  • Erik Torstenssons textila verk
  • Utställningskommissarien Hilda Lindström.
  • Anne Carlquist har arbetat med tunn plåt, papper, lim och färg. Budskapet är positivt.

Årets upplaga av Dalakonst är mer spännande än på länge. Anledningen är ett tema baserat på Leonard Cohen, inbjudna konstnärer och valet av utställningskommissarien Hilda Lindström.

Temat lyder "Det finns en spricka i allt, det är så ljuset kan komma in". Javisst, det är ett citat av Leonard Cohen som avled häromdagen. Temat är hämtat från hans sång "Anthem". Beskedet om Leonard Cohens bortgång kom tidigt på fredagsmorgonen. Plötsligt kastades den dagliga planeringen omkull. Att beskedet om hans bortgång skulle komma dagen före vernissagen för Höstsalongen verkar smått osannolikt, nästan kusligt.

Men greppet att försöka förnya Höstsalongen är mer än välkommet. Jag har under årens lopp varit kritisk till denna grupputställning som fastnat i mycket traditionella spår. Förutom valet av ett tema har man bjudit in två yrkesverksamma konstnärer. Det handlar om Erik Torstensson och Anne Carlquist som denna gång sprider ett ljusets budskap med ett verk som består av tunn plåt, papper, lim och färg. Titeln lyder: "Det ljusnar och vi återfår våra vingar".

Årets enpersonsjury utgörs av Hilda Lindström som är född 1983. Hon är i sig ett spännande val. Under sex år har hon studerat konst i Wrocław – Polen, där hon också tog sin masterexamen. Hilda Lindström är delvis bosatt i Bukarest. Hon berättar att hon också aktivt bett konstnärer att lämna in verk till årets upplaga av Dalakonst. Även de som inte bor i länet.

Av 125 konstnärer som lämnat in totalt 440 verk blev 59 konstnärer och 103 verk antagna. Kvinnorna dominerar, 37 stycken. Det finns en större bredd gällande olika konstnärliga tekniker jämfört med tidigare upplagor. Här finns mer av samtida uttryck som videokonst och installationer.

Hilda Lindström har delat upp utställningslokalen i fyra olika rum. De får representera olika arbetsprocesser i det konstnärliga och kreativa skapandet. Det handlar om den eviga kampen mellan mörker och ljus, att hitta styrkan och energin mitt i allt det mörka. När sprickorna uppstår kommer ljuset och livskraften. Den är stark, precis som när maskrosor bryter sig upp genom asfalten.

I den första stationen går vi in i det svartvita rummet. Här återfinns bland annat Erik Torstenssons textila installation som han kallar "Familjen upp och ner". Det är ett till synes mycket enkelt och stiliserat konstnärligt arbete i blandteknik. En stämning av att livet är en trasa, sårbarheten slår ut som utslag på kroppen, visioner och drömmar är borta. Smärtan, skräcken, mardrömmen. Det oförutsägbara som slungar livet åt ett helt annat håll än det som vi har tänkt oss.

I detta första rum hittar vi också Hilda Lindströms juryval. Det är Linda Zinderland från Falun som med verket "Under attack" skapar en både mystisk och skräckfylld inre värld. Här finns en naken man som angrips av getingar. Collaget finns i ett svart tittskåp. Bilderna liknar den typ som Jan Stenmark brukar använda, sådant som kan hittas i gamla veckotidningar och annonsblad. Associationerna är många. Linda Zinderlands bildvärld är en lek med scenografi och med gamla mästarregissörer som Tarkovskij och Bergman. Varje tittskåp har sin berättelse, en blandning av skräck och mystik.

I det andra rummet återfinns den kreativa kraften. Här snurrar en grammofonskiva eller... Du kan hitta en dokumentärfilm en ljudinstallation, videokonst. Konstnärerna befinner sig mitt i det starka kreativa flödet då tid och rum upplöses.

Station nummer tre tar vägen inåt mot existensens kärna, att hålla sig upprätt, att inte låta sig drunkna eller sjunka ned i kvicksanden, försöka bevara balansen, sträva mot tryggheten. Här sitter en frälsarkrans skapad av Sonja Wahlstein med budskapet "vadan, varthän".

I det sista och innersta rummet är vi mitt i djupet av oss själva. I den svåråtkomliga, självreflekterande färden mot någon slags sanning eller insikt som gör att vi överlever våra inre landminor, där vi kanske är våra egna värsta fiender.

Olika verk fungerar mer eller mindre bra inom dessa olika rum. Det är givetvis uppenbart men utställningen blir självfallet betydligt mer intressant och sevärd genom detta grepp av Hilda Lindström. Tack för det.

LÄS OCKSÅ:

När jag bara sade hello till Leonard Cohen

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons