Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ryska krigsfångar i Abborrtjärn blir till utställning i Meken

/
  • Folke Jansson berättar om bilderna med ryska krigsfångar i Abborrtjärn.
  • De sovjetryska krigsfångarna sjöng i kör.
  • Yngve Gunnarsson från Kolsva som fått medalj (Rysslands Vänskapsordern)  av Rysslands ambassadör Igor Neverov. Anledningen är att han vårdat minnet av det ryska uppsamlingslägret vid Krampens järnvägsstation under andra världskriget.

Sovjetryska krigsfångar satt i olika läger i Sverige under andra världskriget. Några hamnade i Abbortjärn i Smedjebackens kommun. Nu får detta konstnärlig gestaltning genom Maria Backman.

Annons

Konstnären Maria Backman växte upp i Västerbergslagen på 1960- och 70-talet. Då hörde hon inget om de så kallade "rysslägren" under andra världskriget. Hon fick i stället vetskap om detta bara för några år sedan. Maria Backman blev genast intresserad eftersom hon i i sin konst länge utforskat lokalhistoria, identitet och vårt förhållande till det kollektiva minnet. Vad blir till myt och verklighet.

Utställningen i Meken skall ses som en delredovisning av ett större konstprojekt som omfattar även andra liknande arbetsläger för sovjetryska krigsfångar i Dalarna. Maria Backman har fått stöd från Konstfrämjandet och Skådebanan.

Förhoppningsvis kan konstprojektet slutligen redovisas i en ny utställning i Falun. Målet är att koppla samman de olika aktuella kommunerna som hade dessa läger under andra världskriget.

Maria Backman vill med andra ord synliggöra det som gömts undan eller är på väg att försvinna i den långa kollektiva historiska berättelsen. Här finns flera politiska dimensioner.

Det finns givetvis gemensamma trådar till dagens flyktingsituation även om Europa i dag inte är en krigszon men det brinner ju som bekant i granngården, på andra sidan Medelhavet.

Abborrtjärn ligger några kilometer rakt upp i skogen från Snöån i Smedjebackens kommun. I olika baracker bodde ungefär 200 sovjetryska krigsfångar som hade lyckats rymma till Sverige, via Norge. Det här är en del av den svenska historien under andra världskriget som inte är lika känt i jämförelse med andra dramatiska händelser.

Maria Backman har sökt i många arkiv och agerat något av detektiv. Hon har intervjuat människor som kommer ihåg "rysslägret" i Abbortjärn och även hittat olika dokument och kartor över det aktuella geografiska området. Hon redovisar även material från andra liknande läger i Bergslagen.

Den svenska staten var duktig på att hemligstämpla mycket av materialet. Under andra världskriget var Sverige skådeplats för omfattande spionverksamhet. Vår neutralitet var mycket mjuk i kanterna. Det gällde att hålla sig väl med dåtidens stormakter. Sverige var ett land som var förberedd på olika framtida alternativ beronde på vem eller vilka som slutligen skulle segra under andra världskriget.

De ryska krigsfångarna blev sedermera utlämnade under stor sekretess till Sovjetunionen. De allra flesta skickades sannolikt till Gulag i Sibirien eftersom krigsfångar betraktades som landsförrädare. Under perioden oktober 1944 och Mars 1946 lämnade Sverige ut över 2 500 sovjetiska före detta krigsfångar till Josef Stalins Sovjetimperium.

Maria Backman är noga med att påpeka att hon inte är historiker utan konstnär. Därför skall besökaren inte förvänta sig en faktabaserad och tät vetenskaplig rapport om dessa läger för förrymda krigsfångar.

Vad som presenteras är i stället subjektiva och personliga uttryck, ett slags minnesskärvor, i form av video, bilder, ljudinspelningar, installation av olika föremål, symboler och kartbilder. Här visas även tavlor som målats av ryska krigsfångar. Det rör sig om natur- och djurmotiv.

Krigsfångarna från Röda armén hade tagits till fånga i forna Sovjet, transporterats till Tyskland för vidare färd mot Norge och Finland där de levde under slavliknande förhållanden.

De byggde vägar, järnvägar, broar och flygplatser. Flera av dem lyckades rymma från tågen som transporterade dem upp norrut genom Norge. De lyckades på ett eller annat sätt passera gränsen till Sverige. De samlades upp av svensk polis och placerades ut i olika läger. Här var förhållandena betydligt bättre.

Den svenska staten samlade sedan ihop Sovjetryssarna, placerade dem i baracker i bland annat skogarna runt Bergslagen. De hölls isolerade men kom så småningom att röra sig mer fritt ute i byarna.

En del fick arbete i närbelägna bondgårdar eller i skogen. Mötet mellan lokalbefolkningen var inte helt utan konflikter. Det finns flera anekdoter, bland annat den om att byborna hörde dem alltid på långt håll eftersom de sjöng när de gick genom skogen. Här skedde även kärlekmöten, unga flickor från trakten tog taxi till Abborttjärn, några blev med barn och fadern förblev okänd i födelsebeviset.

Utställningen ger som sagt ingen heltäckande bild av denna del av historien, snarare utgör den en aptitretare för den som vill gräva längre och djupare.

Annons
Annons
Annons