Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vägskäl – Massa i rörelse

/

Transition kan betyda; övergång, att leva som någon annan. På Leksands kulturhus kan man förnimma det faktum att människor och kontinenter är på drift. Gråten stiger i halsen när den haltande lilla papperslösa pojken i fjolårsgräset vid flyktingförläggningen söker efter den osynliga gräns som han absolut inte får gå över.

Annons

Sedan 1997 pågår projektet Vägskäl i Leksand, en mötesplats för konstskapare från olika delar av världen med utställningar, workshops och kulturaftnar med film, dans, föredrag, musik och poesi.

Vägskäl 2016 presenterar 14 svenska och internationella konstnärer. Centralt för årets utställning är förflyttningar. Människor, kroppar som rör sig, landskap som tiden skulpterar om, byggnadsverk som rivs, gränser som suddas ut, nya som dras.

Utställningen är ett samarbete mellan Leksands kommun - Kulturhuset och Konst i Dalarna. Arrangemanget är ett avstamp för Konst i Dalarnas inventering av nyanlända bild- och formkonstnärer och konstutövare i länet.

Människor har alltid rört på sig. Det har varit en mänsklig rättighet innan det blev en mänsklig rättighet. Men att tvingas iväg är en annan sak. Det är den aspekten, när kroppar, själar, små och stora händer rör sig bort från något som vibrerar starkast i Transition.

Just nu pågår den största flyktingkatastrofen i världen sedan andra världskriget. Runt 60 miljoner människor definieras idag som flyktingar snarare än identiteter. Samtidigt och som en ödesmättad kommentar kränger sig även moder jord alltmer oroligt; sjöar sinar, öknar breder ut sig och stränder spolas bort när det ostoppbara och förgiftade vattnet stiger.

Förflyttning är idag ett samtidsämne. Men Transition studerar inte det aktuella läget, det förflutna eller morgondagen för dess egen skull, för att gräva fram anekdoter eller chockerande förhäva sig. Det är mer personligt än så. Genom utställningsrummets till viss del abstrakta konst studerar vi oss själva, hur vi agerar, har agerat och kan komma att agera. Transition har lyckats skapa en reservoar av mänskliga erfarenheter utan att det blir sensationellt eller sentimental. Här finns en poesi och sorg som dröjer sig kvar.

Hur kan ett personligt engagemang ta plats med hjälp av konst? Marieta Toneva försöker lindra det oerhörda med plåster på sitt screentryck. Man kan undra vad som hänt alla de människor som lagt ifrån sig sina bylten, nappflaskor, pass och väskor? Människor och kontinenter samtidigt på drift. Drömmen om ett bättre liv någon annanstans.

Känslor är ett mänskligt sinne som ska hjälpa oss att agera och reagera, som får oss att förstå när vi ska fly, när vi ska älska, när vi ska skrika – som ska hjälpa oss att förstå när någonting är fel och när någonting är rätt. På Björn Olssons egyptiska bomullsväv anar vi formen av en båt. Bilden är tagen från en drönare under en pågående flykt över medelhavet. Det röda, svarta och blåa i bilden ser jag som de känslostormar barnen genomlider sekunden innan båten välter.

Mellan konstverken får betraktaren inte vifta bort de frågor som klamrar sig fast:

Vad betyder den oerhörda förlusten när människor måste bryta upp? Hur kan vi navigera i den omvandlingen, och hur påverkas identiteten? Hur materialiseras dessa förändringar fysiskt, psykiskt, socialt och verbalt?

Konstnären Shwan Dler Qaradaki från Irak, granskar de komplexa faktorer som skapar den mänskliga identiteten i vår tid. Han bor i Oslo. Traumat bearbetar han klädd i lusekofta och en befriande humor.

Så när man får möjlighet att uttrycka sina åsikter fritt, kan man berätta om och bearbeta sin historia genom en kulturyttring. Konsten stimulerar och ger en känsla av lust och mening till livet bortom vardagen. Därför är Konst i Dalarnas inventering av nyanlända konstutövare så viktig. Därför är utställningen Transition ett starkt steg mot kommande förflyttningar tillmötes.

Annons
Annons
Annons