Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lena Kallenberg: Kulturmännen slog vad om när jag skulle börja gråta

/
  • Me too-kampanjen rullar vidare igenom alla delar av samhället, inte minst inom kulturområdet.

Annons

En av orsakerna till att Meetoo-flödet fortsätter och inte går att avfärda som en tillfällig media-anka är att det väcker liv i upplevelser som vi trängt undan. Upplevelser vi bestämt oss för att aldrig dela offentligt men att inte dela sina erfarenenheter idag är att svika de som redan trätt fram. Solidariteten kräver det. I minnet öppnas en låda som det skramlar betänkligt i. En låda jag bestämt mig för skulle vara bommad och låst. I lådan bor så kallade kulturmän. I mitt fall tillhörde vi en statlig styrelse som fördelade medel till upphovsmän. Jag hade sakligt framlagt synpunkter på beredningen av ärenden, jag hade lyssnat till andra men inte ändrat åsikt. Kulturmännen flyttade rent fysiskt sina stolar och omringade mig, jag fick bland mycket annat höra hur ful jag såg ut och de slog vad om när jag skulle börja gråta. Jag blev grovt mobbad vid sammanträdesbordet. Detta upprepades under en längre tid. Jag bet ihop, höll ut, avgick och fick blödande magsår. Jag har som många andra också blivit utsatt för sexuella kränkningar i olika sammanhang men det som hände vid sammanträdesbordet i den statliga styrelsen överträffar det med råge. Det var minst sagt svårt att hantera beteendet från de välutbildade, välformulerade kulturmännen vars böcker jag läst och beundrat. Min besvikelse var stor som en avgrund. Jag kunde omöjligt se mig själv och mina synpunkter som ett hot mot en gedigen statlig fond. Den upplevelsen gör nog att luften går ur mig över män som ser sig själva som hjältar för att de aldrig tafsar när de istället motar undan kvinnor på 100-tals andra sätt. Vilka vet ni nog; att inte lyssna, att ta kvinnors förslag som sina egna, att inte ge kvinnor ordet när de begär det, att hellre föreslå män än kvinnor till ansvarsuppdrag …Minst lika irriterad blir jag på kvinnor som förminskar sig själva och spelar ut sin kvinnlighet för att uppnå något. Gud, så ni förstör, tänker jag.

Nu hänger media i vanlig ordning ut enskilda personer och skriver om kändisar när det egentligen handlar om samhällsstruktur, könsroller och makt. Politikern, diplomaten och författaren Alexandra Kollontay har lärt oss att kvinnans ekonomiska ställning och position i arbetslivet avgör hennes inflytande i samhället. I dag ser utländska medier på den svenska Meetoo-debatten med viss häpenhet. Sverige anses ju som ett föregångsland vad gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter. Men det är just därför uppropen har fått en mycket större bredd och omfattar alla delar av samhället till skillnad från i andra länder. I Sverige är procenten av förvärvsarbetande kvinnor bland de högsta i världen. Kvinnor har också nått många positioner som chefer i företag och på myndigheter. Vi har en sexköpslag som kriminaliserar de som försöker köpa sex. Det går inte längre att bete sig hur som helst utan att någon reagerar. Det är bland annat det här som utgör en grund till att kvinnor nu vågar stiga fram. Tigandets tid är över! Och till ”kulturmännen” i den statliga fonden vill jag säga; Det är aldrig försent att be om ursäkt!

LÄS ÄVEN:

En död författare är den bästa författaren

Moa, mod och medelklass

LÄS MER KULTUR

Annons
Annons
Annons