Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lena Kallenberg: Rätten till lättja – finns den?

Annons

I en tid när arbetstakten är mer uppskruvad än någonsin i vårt land och de som står utanför arbetsmarknaden inget hellre vill än att kasta sig in i ekorrhjulet kan det verka provocerande att tala om rätten till lättja. Det är titeln på en gammal bestseller bland politiska stridsskrifter. Jag syftar på Paul Lafargues utgåva från 1880-talet i vilken han diskuterar rätten till lättja som ett politiskt krav.

”Ett besynnerligt vansinne har gripit arbetarklassen i de länder där den kapitalistiska civilisationen härskar. Ett vansinne som i sitt kölvatten drar med sig det sociala och individuella elände, som under de sista tvåhundra åren hållit på att pina livet av den dystra mänskligheten. Nämligen: kärleken till arbetet, en dödsmärkt lidelse driven till sådana ytterligheter att den försvagar människans livskraft och bryter ned hennes avkomma. Istället för att kurera denna sinnesförvirring har präster, ekonomer och moralister gjort arbetet till något heligt.”

Så långt Lafargue. Jag leker med tanken på vad som hade hänt om kulturhistorikerna ägnat dessa rader lika stort intresse som inledningen om att ”Det går ett spöke…” i Kommunistiska Manifestet. Lafargue föddes år 1842 i Santiago de Cuba med sin härkomst ur fransmän, mulatter, judar och indianer tyckte han sig vara en sann internationalist från födseln. Under medicinstudierna i Paris blev han tidigt skribent för skriften Rive Gauche vilket startar den politiska banan, han grälar med sin svärfar Marx om proudhonismen. Det är ur det perspektivet man ska förstå Rätten till lättja, skriftens namn var redan då en provokation och riktade sig mot det tendensiösa reformistiska kravet på ”rätten till arbete.”

Ett krav som enligt Lafargue i längden leder till ett fasthållande av arbetarna i löneslaveriet, det vill säga rätten att sälja sig som slav. Skriften handlar därför om allt elände som drabbar den arbetande under kapitalismen. Även om det finns en tydlig strävan att försköna de förkapitalistiska samhällsformerna, som ju verkligen inte var befriade från slaveri, så känns hans problematisering av kraven på rätt till arbete fortfarande tänkvärd.

Idag liknar begreppet utbrändhet mest en lavin som drar med sig allt fler grupper i samhället. Barnläkaren Lars H Gustafsson konstaterar att ungdomar kan drabbas. De så kallade hemmasittarna lider ofta av symtom på utbrändhet. Enligt LO-fackens skyddsombud utgör arbetstakten, där färre ska utföra allt mer, det största arbetsmiljöproblemet. Och det senaste på utbrändhetsfronten är en markant ökning av sjukskrivningar bland unga läkare.

För att inte tala om bedrägeriet mot fattigpensionärer som uppmanas jobba vidare och dessutom förlorar ekonomiskt på det, enligt expertisen på PRO. Dags att påminna oss om arbetets ursprungliga innebörd, dags att bejaka lättjan? Nu stoppar jag Lafargues unika skrift i ett kuvert och postar den till Svenskt Näringsliv.

LÄS FLER KRÖNIKOR AV LENA KALLENBERG:

Hjälp, vad gör arbetarklassen

Träffad i hjärtat av Tove Ditlevsen

LÄS MER KULTUR

Annons
Annons
Annons