Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Malena Ernman: Plötsligt får Hasse Alfredsons ord relevans på riktigt

Annons

Hösten kom tidigt i år.

Det är grått och barnen lyckades pricka in både förkylning, löss och magsjuka innan den första september. Ett nytt, svårslaget personligt rekord. Och mitt i allt det där gråa så gick Hasse Alfredson ur tiden. Det gråa blev dubbelt grått.

För två år sen satt jag och valde sånger till ett nytt album som senare skulle döpas till ”Sverige”. Tanken var att det skulle vara de svenskaste låtarna vi kunde tänka oss och Hasse och Tages svenska text till Where did they go var en självklar kandidat. ”Var blev ni av ljuva drömmar” ur Svea Hund på Göta Lejon från 1976 är en självklar del av vårt kulturarv.

Men texten var kontroversiell redan då.

Vi valde att lägga låten på is.

Nu har fyrtio år gått och vi befinner oss på en annan plats. Ett annat land.

Och inte ens med en öppet rasistisk president som Donald Trump är det helt enkelt att sjunga om att USA har ett hål i huvudet och stödjer förtryck och fascism.

Mitt i vår kultur - en kultur närmast besatt av att bryta tabun – har ett nytt tabu uppstått.

Vi valde att lägga låten på is.

Dagarna efter Hasse Alfredsons bortgång så snubblar jag över en gammal intervju, där Jan Guillou får honom att precisera sin politiska ståndpunkt. Han beskriver sig själv som ”syndikalistisk anarkistisk”.

Jag ler lite generat inför orden när jag läser dem.

Hoppla.

Han förtydligar;

”Vi måste tänka oss en socialism uppbyggd på kommuner, det vill säga små överblickbara samhällen där själva den begränsande skalan gör det möjligt för alla att ha inflytande.”

Drygt tjugo år senare säger han till DN att hans tankar kring detta ”fortfarande inte är så dumma”.

Jag ler lite generat inför orden när jag läser dem.

Det låter som de uttalats på en annan planet.

Men.

När jag läser sista raden igen låter orden plötsligt bekanta.

”Vi måste tillbaka till det lilla samhället, där alla har inflytande"

Samma morgon har vi ju i princip läst exakt samma mening hemma vid köksbordet; då som en lösning på den mer och mer akuta klimatkrisen av tidningen The Guardians klimatexpert, den brittiska författaren George Monbiot och då det lät som en självklarhet.

”Vi måste tillbaka till det lilla samhället, där alla har inflytande", säger Monbiot.

”Small is beautiful” sa Hasse Alfredson.

”Small is bountiful” fyller Monbiot i.

Det lilla är vackert och generöst.

Och någonting har plötsligt hänt. Orden fungerar.

Och det förändrar precis allting.

Efter decennier av obegränsad tillväxtjakt, planetskövling och massutrotning av djur och arter så har klimatkrisen fått ett litet fäste i samhällsdebatten. Och det förändrar precis allting.

Orden fungerar och livsdrömmen om det lilla samhället har relevans på riktigt.Det var aldrig tiden som gick ifrån miljökämparna Hasse och Tage. Det var tidsandan.

Glöm anarkismen och tyck vad du vill om hans romantiska drömmar om småskalighet.

Men om vi tillåter vårt perspektiv att inkludera en hållbar framtid för människan på planeten jorden så kan vi inte bortse från att han till stor del hade rätt. Ytterligare tillväxt kommer inte rädda oss och vi måste krympa våra vanor.

Det lilla är kanske vår enda räddning.

Så vilka förvaltar arvet? Vem fortsätter kampen?

Det är ganska tomt.

Och väldigt bråttom.

Läs fler krönikor av Malena Ernman:

Vi är alla som Stefan Holm längst där inne”

Är vi vuxna nog att inse allvaret”

Vi har visat dem att samhället fungerar”

Annons
Annons
Annons