Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pugh visade vägen

/
  • Rockartisten Pugh Rogefeldt är aktuell med sina memoarer. Foto: Lars Pehrson / SvD / SCANPIX

Annons

Memoarer Torbjörn Pugh Rogefeldt har sitt alldeles eget speciella avsnitt i den svenska rockhistorien. Han var den första i sin generation som skrev låtar på svenska. Förebilderna var få. Owe Thörnqvist var absolut först att sno ihop svenska popdängor. Sedan fanns dansbanden men ingen hade lyckats sammanföra den då tuffare varianten av rockmusik med det svenska språket.

Recension
Från Stora gatan 51 till Hog farm
av Pugh Rogefeldt
Utgiven av: Norstedts och Metronome Books

På vinst och förlust skickade han en demotejp till legendariske musikproducenten Anders Burman. Tillsammans med Georg Jojje Wadenius och Janne Loffe Carlsson skapades debutplattan Ja dä ä dä och resten är så att säga historia.
Om bland annat detta berättar Pugh Rogefeldt med egna ord i sin memoarbok Från Stora gatan 51 till Hog farm. Ingen kan ta ifrån honom hans storhetstid som var på 1970-talet innan den inhemska konkurrensen satte fart.
Förutom den progressiva musikrörelsen fanns ju som bekant några herrar vid namn Tomas Ledin och Ulf Lundell som skulle ta över de stora scenerna. Sedan kom den stora punkvågen. Killar med gitarr, sångröster och skrivklåda har aldrig varit någon bristvara i populärkulturella sammanhang.
I denna bok berättar både Per Gessle och Joakim Thåström vilken stor roll som Pugh har spelat för deras egen utveckling.

Någon stor berättare är tyvärr inte Pugh Rogefeldt. Han skriver tämligen enkelt och skissartat om sina historiskt framgångsrika år på 1970-talet.
De riktigt svarta sidorna i livet vill han behålla för sig själv. Här finns en hjärtslitande kort text om hans fru tillika mor till tre av hans barn, som väcker starka känslor. Pugh är ingen man av stora ord. Han gör sig därmed inte större än vad han är – inte heller mindre. Det blir många anekdoter och ett och annat muntert garv. Som den gången då kvällstidningarna spekulerade i att han skulle bli ny medlem i Rolling Stones.

Torbjörn Rogefeldt var ett barn av arbetarklassen. Hans livshistoria är precis som för många andra i samma 50-talsgeneration en berättelse om både Sverige och den framväxande ungdomsrevolten på 60-talet.
Han växte upp i Västerås. Föräldrarna skildes så småningom. De var två helt olika personer med helt olika intressen. Modern Signe stod för den kulturella övergödningen. Hon var hemmafru men brann för kulturens alla värden.
Pughs memoarer är skrivet med ett gott hjärta. Du får en inblick i vad som hände, när det hände. Du får ta del av ett antal fotografier från tiden då det begav sig. Och du blir på det hela taget ändå på gott humör av boken även om jag personligen tror att det hade varit bättre om Pugh låtit berätta om sitt liv för en vass musikskribent med större stilistisk skärpa.

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se

Annons
Annons
Annons