Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Sara Lidman lyfts fram på nytt

+
Läs senare
/
  • Sara Lidman (1923-2004) är en författarröst som fortsätter att väcka stort intresse i litteraturens värld 13 år efter hennes bortgång.

Litteraturtidskriften Parnass har Sara Lidman (1923-2004) och hennes författarskap som tema detta nummer. Hon var i ordets rätta bemärkelse en glödande språkkonstnär.

”– Press och massmedia håller på att i raskt tempo lägga ner det svenska språket, när en gymnasist måste fråga vad det ursvenska ordet förmoda betyder, då måste ju den mesta svenska litteraturen te sig svår, ja frånstötande.” Detta sa Sara Lidman i en intervju 1985 i Västerbottens Folkblad.

Litteraturtidskriften Parnass har Sara Lidman och hennes författarskap som tema detta nummer. Och det är märkligt hur klok och framsynt hon var, ifråga om språket har utslätningen bara fortsatt mot nya torftiga rekord.

Sara Lidman var i världen, hennes debutroman "Tjärdalen" satte en hel generation och hela litteratursverige i rörelse och gungning. Hon var också en ständig och engagerad debattör och stred för det hon trodde vara rätt.

Parnass tar upp olika sidor av hennes mångfacetterade författarskap. Det var 1953 som Sara Lidman debuterade med "Tjärdalen" och den fiktiva byn Ecksträsk skrevs in på den litterära kartan. Kritikerna hyllade romanen, läsarna köpte den och den slog försäljningsrekord med 48 000 sålda exemplar.

Då mindes de flesta fortfarande Fattigsverige, fattigskammen var närvarande och då på 1950-talet kolliderade folkhemmet med kalla krigets vindar. Ungdomarna flydde landsbygden i stora skaror, stan hägrade. Sara Lidman var själv en av dem som lämnade sin by och tog sig ut i stora världen.

"Tjärdalen" är ett ödesdrama med en närvarande tidsanda. Annelie Bränström Öhman (professor i litteraturvetenskap Umeå) har skrivit en mycket intressant analys över Lidmans författarskap, hon kallar Tjärdalen för en generationsroman och pekar bland annat på att Lidmans upplagerekord skulle stå sig ända fram till 1976 när Ulf Lundell kom med sin roman "Jack".

I VF-intervjun från 1985 utvecklar också Sara Lidman sitt påstående om språket. Man ska inte inbilla sig, menar hon, att den text man skriver ska tilltala alla, men innan man förkastar en bok ska man åtminstone göra tremenings-provet.

”– Det innebär att man slår upp en bok varsomhelst på tre ställen och läser den mening som kommer för ögonen. Om ingen av dem förvånar en det minsta behöver man inte den texten. Om två av de tre meningarna får en att le eller våndas kan man ströva vidare.”

I mitten av 1970-talet flyttade Sara Lidman tillbaka till sin hemby Missenträsk. Där skrev hon sedan "Din tjänare hör", den första delen i Jernbaneeposet som hon sedan skrev ytterligare fyra romaner om.

Litteraturvetaren och professor Birgitta Holm har skrivit en intressant biografi över Sara Lidman, det var också hon som såg till att Sara Lidmans litterära kvarlåtenskap blev bevarat. ” Jag hade tänkt göra en brasa av alltihop”, sa Sara.

Nu finns det i stället i Umeå i Forskningsarkivet i universitetsbiblioteket. Hennes födelsegård, Lidmangården i Missenträsk finns kvar, den kan lånas ut till författare som behöver ro för att kunna skriva. Jag har varit där, det finns ingenting kvar där efter Sara, men lyssnar man i vinden så hör man hennes röst!

LÄS MER KULTUR

Annons
Annons
Annons