Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Lundén: Den heliga marknaden styr oss alla – inklusive SD

Annons

Marknaden är sannerligen en mäktig och dominerande kraft. Dess ideologi är nyliberalismen. Den vill dock ingen egentligen kännas vid. Nyliberalismens största tillskyndare är miljardärerna, kapitalet, näringslivet och arbetsgivarna livligt påhejad av en strömlinjeformad borgerlig och självförhärligande opinionsbildning som fortsätter trumma fram sitt budskap om fortsatta sänkta skatter, privatiseringar, en upplösning av tidigare vunna sociala och fackliga rättigheter, sänkta ingångslöner med mera. Det rör sig om en mycket bokstavstrogen skara politiker, debattörer och lobbyister som fullständigt dominerar i det offentliga rummet.

Under lång tid har arbetsmarknaden förvandlats till ett a-, b- och c-lag. Det finns en rad olika anställningsformer som underlättar för arbetsgivaren att sparka anställda. Det låtsas inte nyliberalisterna om. Människor ställs varje dag mot andra människor. Det råder ojämlika arbetsvillkor och förhållanden i alla branscher, inklusive medierna.

Den nya underklassen av i dag kallas prekariatet och de papperslösa arbetarna. De städar, lagar mat och serverar. De tillhör den fattigaste europeiska arbetarklassen. De kan utan vidare utnyttjas av samvetslösa arbetsgivare. Den nuvarande svenska migrationspolitiken spelar oseriösa företagare i händerna. För att få ett jobb måste du ha ett personnummer men du får inget personnummer om du inte har jobb. Vad återstår då? Jo, svarta jobb inom företrädesvis städ-, restaurang- och byggbranschen. En del tjänar inte mer än ett par tior i timmen. Så ser verkligheten ut även för de som kommer hit från andra EU-länder.

Det är denna världsordning som Sverigedemokraterna (SD) ansluter sig till, de står till höger om högern. Partiet saknar visioner och systemkritik. Deras enda medicin är stängda gränser och nej till invandring. Moderaterna är samtidigt tillbaka i sin gamla fålla igen efter det retoriska språnget in mot mitten under 00-talet. Moderaterna är på nytt ett traditionell högerparti med sänkta skatter som enda bärande vision. SD vill gärna styra med moderaterna. Inte konstigt alls. Vad som däremot är konstigt är att många vanliga knegare ännu inte genomskådat denna blåbruna högerallians. Hur fasen tror ni att det ska kunna bli mer pengar till exempelvis sjukvården om skatterna på nytt ska minska?

Och har verkligen högern gjort upp med sitt odemokratiska förfutna? Högerpartiets motvilja mot både demokrati och allmän rösträtt i början av 1900-talet gick djupt in i dess själ. Många av partiets medlemmar och sympatisörer stod nazismen nära under 1930- och 40-talet. Överklassnazismen, förklädd till tyskvänlighet, var en vanlig förekomst.

Och vad ser vi i dag? En blåbrun röra. Du hittar ytterst sällan en moderat som demonstrerar mot nazisternas gatumanifestationer. Självfallet tar partiets företrädare avstånd men tror likafullt att tystnad är bästa medicin för att bota dessa paramilitära trupper på våra gator. Varför? Är det för att det kliar obehagligt i byxorna när vi börjar prata politisk 1900-talshistoria. Någon kanske börjar prata om högerns skuld och att det är dags för en egen vitbok.

Detsamma gäller för nyliberalismen. Marknadskapitalismen har i praktiken återskapat en människosyn som framför allt handlar om den starkes rätt på bekostnad av den svage. Den får sin absoluta konsekvens i jakten på funktionshindrade, sjuka och arbetslösa. Den hittar till borgerliga intellektuella debattörer och författare som individualiserar stora sociala problem. Självfallet har varje människa ett eget ansvar för sina handlingar men att förneka ojämlikhet, klass, arbetslöshet, psykisk ohälsa och missbruk som bidragande orsaker som formar människor till vad de blir är större än mantrat "du blir vad du äter".

Denna människosyn om den starkes rätt är också jordmån för fascism, nazism och rasism. Det är den mest primitiva ideologiska förklaringen som mänskligheten har uppfunnit. Att peka ut andra människor som syndabockar för en rad samhällsproblem som kräver stora och omfattande politiska program för att lösa. Det vill inte nyliberalismen höra talas om eftersom den sätter sin tilltro till marknaden där allt går att köpa och sälja – även människor.

Anledningen till att Sverige klarade den globala finanskrisen för snart tio år sedan och fortfarande har en bra ekonomi kan vi som röstade nej till euron tacka varandra för. Det pratas det sällan om i den offentliga debatten eftersom stora delar av det politiska och ekonomiska etablissemanget var av motsatt åsikt.

Det var en sund populism som segrade i folkomröstningen 2003. Det är också denna djupt folkligt rotade populism som på nytt kan sätta fart på breda folkrörelser för en ekonomisk politik för ökad jämlikhet, välfärd, byggande av fler och billiga bostäder i hela landet, fackliga rättigheter och flera trygga och fasta anställningar, en demokratisk skola för hela landet och en levande landsbygd. Så kan en ny progressiv politisk rörelse se ut. Frågan är var den ska uppstå? Inom den nuvarande arbetarrörelsen eller utanför i en helt ny politisk gräsrotsrörelse ledd av en eller flera karismatiska ledare?

LÄS FLER KRÖNIKOR AV ULF LUNDÉN:

Ge freden en chans

Privatiseringarna är ett fiasko

Är du ett skräp, lille vän?

Annons
Annons
Annons