Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Ulf Lundén: Klass går alltid före kön i kampen för jämställdhet

/

Kampen för kvinnors rättigheter måste alltid ses utifrån ett klassperspektiv. Det är viktigt att slå fast på Kvinnodagen den åttonde mars. Det skulle också vara något som Feministiskt initiativ samt stora delar av den normkritiska vänstern skulle anamma. Nu likställer man klass med andra former av diskriminering på grund av kön, sexuella minoriteter, hudfärg, etnicitet och funktionshinder. Det är en helt felaktig analys.

Nina Björk konstaterar mycket riktigt i sin senaste bok "Drömmen om det röda, Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek" att en person från arbetarklassen inte kan vända sig till Diskrimineringsombudsmannen, DO, av den enkla anledningen att klassamhället är förutsättningen för det kapitalistiska systemet.

Livsvillkoren för kvinnor och män har alltid sett olika ut beroende vilken klasstillhörighet man har haft. Låt mig ta ett exempel ur yrkeslivet. Kvinnor har kunnat studera till läkare sedan 1870, men det dröjde ända fram till 1960-talet, ungefär 100 år senare, innan döttrar och även söner i arbetarfamiljer började ta läkarexamen. Det berodde på klasstillhörigheten, inte könet.

Den stora vändpunkten kom med en utbyggd offentligt finansierad sjukvård. Behovet av läkare ökade. Politiska beslut ledde fram till att vi fick studiemedel som även gjorde det möjligt för arbetarbarnen att utbilda sig.

Under 1960- och 70-talet skedde ett kunskapslyft av sällan skådat slag. Stora skaror arbetarbarn utbildade sig i olika akademiska yrken. Vi har sedan i decennier fått se, läsa och höra talas om alla klassresorna uppåt i samhällshierarkin. Söner och döttrar uppväxta i arbetarhem runt om i landet fick nya livsmöjligheter. Det var en berikande tid och en viktig period av svensk nutidshistoria. Ett samhälle på väg mot lika villkor, skyldigheter och möjligheter för alla. Sen kom andra kvastar (läs Svenskt Näringsliv) och började sopa. Tanken om att kollektivet skulle lyfta sig uppåt och framåt ersattes av "satsa-på-dig-själv".

Arbetarkvinnornas historia är till stora delar en osynlig historia. Nästan ingen enskild kvinna är omnämnd. Så är det inte när det gäller kvinnor komna ur andra samhällsklasser. Deras klasstillhörighet skänkte dem en handlingsfrihet som arbetarkvinnorna saknade helt. Jag tänker bland annat på Heliga Birgitta, Drottning Kristina, Fredrika Bremer, Ellen Key och Selma Lagerlöf.

När vi letar avtryck och spår efter våra förfäder brukar det oftast handla om mannens vapen och verktyg. Kvinnornas arbetsverktyg i det vardagliga arbetet finns sällan kvar. De har försvunnit men visst finns det spår av skärvor från krukor och även tunga gamla vävstolar.

Ja, det är mycket märkligt hur lite vi egentligen vet om trälarnas och kvinnors historia med tanke på att män och kvinnor stått sida vid sida genom den mänskliga historien. Det har hela tiden funnits en fördelning av arbetet mellan män och kvinnor. Den ena har inte klarat sig utan den andre. De överlevde tillsammans.

Det sägs att ekonomiskt oberoende är en förutsättning för kvinnors frigörelse. Stämmer det? Nja, politisk och social frihet uppstår inte per automatik. Textilindustrin i Dundee i Skottland var ett av de mest kvinnodominerade samhällena i modern historia. Det var kvinnorna som stod för familjens försörjning. Männen saknade jobb. De fick antingen ta värvning eller stanna hemma och sköta hushållet och barnen.

Kvinnorna i Dundee var självförsörjande precis som manliga arbetare men ingen av dem hade något politiskt inflytande alls. Arbetarklassen skulle hållas borta från beslutande församlingar. Diskrimineringen gällde främst deras klasstillhörighet – inte deras kön. Därför måste klass alltid komma först i kampen för ett jämlikare samhälle.

Den som vill läsa arbetarskildringar skriven av en kvinna i början av 1900-talet kan med fördel fördjupa sig i Maria Sandel (1870-1927). Hon skrev om nöd, svält, kriminalitet, alkohol, hemlöshet och prostitution. Och den som vill ta del av unga flickors liv i dagens värld kan jag varmt rekommendera romanen "Stål av Silvia Avallone. Den utspelar sig på Italiens baksida, "Via Stalingrado", stadens stålverk kämpar för sin överlevnad i en globaliserad ekonomi. Två tonårsflickor kämpar för sina drömmar i en mansdominerad värld. Som sagt; klass går alltid före kön.

LÄS MER AV ULF LUNDÉN:

Stoppa skändningen av svenska modellen

"Stoppa inflödet av nya människor"

Två starka berättare i det lilla formatet

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons