Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Lundén: Klassperspektivet skiljer ut DDs kulturjournalistik 

/

Annons

I somras var det tio år sedan jag fick jobbet som kulturredaktör på Dala-Demokraten. Dessförinnan var jag nyhets- och samhällsreporter. Jag slet av mig min objektiva överrock och bytte om till mer fria och lediga gångkläder. Luften blev lättare att andas. Nu skulle jag äntligen få uttrycka mina egna åsikter och inte bara förmedla andras världsbilder. Att samtidigt få arbeta med mitt största intresse är ett privilegium som är få förunnade. Mitt intresse för bland annat litteraturen, kulturens eget fundament, har varit monumentalt sedan barndomen. Mitt nya uppdrag blev min passion som jag har levt med alla dygnets vakna timmar sedan sommaren 2006.

Jag upplevde samtidigt en känsla av skräckblandad förtjusning. Min företrädare Bo Degerman var en av många legender på dåvarande Dala-Demokraten. Han var ett stilistiskt föredöme, en intellektuell rese som hade byggt upp DD:s kulturjournalistik i många år. Hur skulle jag kunna axla hans mantel, genomföra en förnyelse och samtidigt bygga vidare och ytterligare förstärka tidningens roll som kulturbärare i Dalarna? Jag gjorde det på mitt sätt. En del gånger har det blivit riktigt bra, andra gånger misslyckas man ungefär som med livet självt. Jag är stolt men ännu inte nöjd. För att jag ska bli det krävs mer pengar och inte fortsatta nedskärningar.

Det som skiljer DD:s kulturbevakning från andra tidningar är det tydliga klassperspektivet. Till min hjälp har jag flera frilansande skribenter och krönikörer som även är yrkesverksamma författare. Flertalet av dem representerar den moderna arbetarlitteraturen. Vi bevakar sådant som andra inte längre lägger någon större vikt vid. Det kan handla om författarskap och romaner som annars går in glömskan eller exempelvis arbetarkonsten. DD:s kultursidor har en tydlig och rak vänsterideologisk profil. Min uppdragsgivare är du som läsare. Det är hos dig som jag hittar kraft och inspiration att fortsätta mitt arbete. Varje glatt tillrop och uppmuntrande ord via brev och e-post gör dagen alltid lite lättare att ta sig igenom. Även alla invändningar, kritiska röster, förgyller min tillvaro genom att jag får ta del av en rakt motsatt världsbild. Ni andra som sysslar med hat, hot och rena rama dumheterna förbigår jag med tystnad.

I somras fick jag ta emot Nils Parlingpriset för min kulturjournalistiska insats. Det var fantastiskt roligt och ett varmt minne för livet. Prismotiveringen gjorde mig på en och samma gång både rörd och stolt. Det var ett tydligt kvitto på att jag ändå lyckats i mina ansatser att lyfta fram behovet av en levande och samhällskritisk kulturjournalistik i demokratins tjänst. Den står stadigt och tryggt med båda fötterna i den lokala myllan vilket inte hindrar att vi även riktar blicken långt utanför vår egen geografiska horisont. Människans grundläggande rättigheter och behov är detsamma oavsett plats på jorden. Kulturen, samhällsdebatten och politiken är tydligt sammanknutna på DD:s kultursidor. Vi har inte som många andra tidningar rört ihop kulturen till en söt liten trivial gryta med nöjesunderhållningen. Det är ett konsekvent beslut. Vi bidrar med mångfald eftersom DD dagligen publicerar unika kultursidor, 14 stycken i veckan, ibland ännu mer.

Nästa år firar Dala-Demokraten 100 år. Det sker i en tid där mediebranschen står inför gigantiska utmaningar. I förslaget till ny medieutredning finns inte ett ord om behovet av den lokala och mer kvalificerade kulturjournalistiken. Det är verkligen synd. Jag dristar mig till att säga att den seriösa och kritiska kulturbevakningen knappast går att förena med ett medieföretag som enbart skall överleva på marknadens villkor. Vi är dess antites och måste finnas till på helt andra villkor. Den offentligt finansierade kulturen behöver även i fortsättningen ett offentligt stöd för oss som skall bevaka den. Det ställer också större krav på att du som läser oss via nätet också betalar för det redaktionella materialet. Det går inte längre att syssla med gratis mediekonsumtion. Den nya plusmärkningen på DD:s sajt står för en rakt igenom unik lokal journalistik. I mitt fall hittar du större kulturreportage, olika intervjuer eller granskningar. Sådant som blir exklusivt bara för dig som är villig att betala för vårt kulturarbete.

LÄS FLER KRÖNIKOR AV ULF LUNDÉN:

Låt Niko Ago stanna i Sverige

Kom och fira Bob Dylan med oss

När jag bara sade hello till Leonard Cohen

Annons
Annons
Annons