Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Lundén: Kulturmannen har gjort sitt – förändring krävs

/
  • Dramaterns vd Eirik Stubø möter pressen efter att 450 skådespelare gått ut med sina vittnesmål om kränkningar och våld.

Annons

Vem kan se en teaterföreställning på Dramaten och Stadsteatern eller vilken svensk TV-serie och film som helst i fortsättningen utan att tänka på om de manliga skådespelarna, regissörerna och producenterna är mansgrisar av värsta sort? För att inte tala om forna tiders stora manliga regissörer och skådespelare som redan har gått ur tiden eller dragit sig undan de stora scenerna. Nästa års Guldbaggegala lär bli en mycket överspänd tillställning. Mitt förtroende för teater och film har sjunkit till botten. Jag hoppas att regionteatrarna fungerar bättre (läs Dalateatern) men helt säker kan en inte vara.

Vad som är förvånande är att inget hänt på alla dessa år. Nog har vi anat ett och annat tidigare men aldrig så grovt och så utbrett. 456 kvinnliga skådespelare har hittills undertecknat uppropet #tystnadstagning. Här återfinns i stort sett hela den kända kvinnliga skådespelareliten i flera generationer, bland annat Marie Göranzon, Lena Endre och Sofia Helin. Deras upprop skakar om hela den svenska teater- och filmbranschen. Det visar med önskvärd tydlighet vad människor kan göra när man går samman och gör gemensam sak. Kollektivet skördar alltid större segrar än när människan står ensam i kampen. Vi har tidigare bara haft enskilda fall att förhålla oss till. Tystnadskulturen inom teater och film har därmed bestått och männen har kunnat fortsätta att utöva sin makt på respektive arbetsplatser. Nu begriper varje normalbegåvad person att detta måste få ett slut. Jag hoppas att det kvinnliga skådespelaruppropet även kan sprida sig till alla andra branscher i samhället, inte minst inom svenskt näringsliv där den yttersta manliga makteliten finns i det här samhället. Vem är Djävulen själv i detta skådespel om den store kulturmannen? Tja, myten om det manliga kulturgeniet har odlats långt tillbaka i tiden. Alla dessa män i kulturlivet från August Strindberg, Anders Zorn, Carl Larsson till Ingmar Bergman, Bo Widerberg, Tommy Berggren, Lars Norén, Karl Ove Knausgård, Stig Larsson och Mikael Persbrandt har alla och envar bidragit till att bibehålla denna fantasi om mannen, myten, legenden. Den stora exponeringen i medierna som vissa skådespelare får är smått bisarr, medierna har ju skapat en smått gränslös kändiskult. Mikael Persbrandts självbiografi blir givetvis en försäljningssuccé för förlaget inför julhandeln. Teatrar, filmer, TV-serier behöver sina kändisar. Folk är så nyfikna på dem att varje föreställning är slutsåld på förhand. Det är självklart att många inte klarar av att hantera sina stora uppblåsta manliga egon. Bakom den stöddiga attityden döljer det sig en rädd och osäker själ.

Vad måste hända? Först och främst måste utbildningarna radikalt förbättras på området. Branschen måste även bli mer jämställd på alla nivåer. Anställningsvillkoren måste bli mer trygga. Det är bara att kavla upp ärmarna och börja omgående. Teater- och filmbranschen har ett hästjobb framför sig.

LÄS MER KULTUR

Annons
Annons
Annons