Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Lundén: Med Torgny Lindgren över Hardangervidda

/

Annons

Författaren och akademiledamoten Torgny Lindgren har gått ur tiden. Han blev 78 år gammal. Flera av hans romaner återfinns i vår bokhylla. Jag tar fram volymen "Nåden har ingen lag" som omfattar romanerna "Hummelhonung", "Dorés Bibel" och "Pölsan". Jag slår upp en sida på måfå och börjar läsa. Genast hör jag Torgny Lindgrens röst, den västerbottniska dialekten, den sjungande tonen, musikaliteten, den egensinniga något sävliga rytmen.

Han var en av efterkrigstidens största svenska romanförfattare tillsammans med bland andra Sara Lidman, Sven Delblanc, Stig "Slas" Claeson och Göran Tunström. Torgny Lindgren delade samma gemensamma egenskap, nämligen den att hans egen röst klingade högt och tydligt från sidorna. Ett språk som var en del av honom själv.

När jag en gång var på väg till Norge för att hämta vår äldsta dotter hade jag resesällskap i form av Torgny Lindgrens "Dorés bibel". Denna ljudbok räckte hela bilresan på närmare 18 timmar från Smedjebacken, via Karlstad, Oslo och Hardangervidda. Målet var Lofthus – en tätort i Ullensvang kommun i Hordaland fylke, där dottern hade arbetat på ett hotell i över ett år. En tätort med drygt 580 invånare, som ligger på östsidan av Sørfjorden. En hisnande trakt.

Jag satt där och körde, mil efter mil, fullständigt absorberad av berättaren Lindgren. Hans röst fyllde hela bilkupén. Tid och rum upplöstes samtidigt som jag följde vägskyltarnas anvisningar och höll mig inom hastighetsgränserna, stannade ibland för att ta rast, men så fort jag satte mig vid ratten igen var jag tillbaka i romanens bildliga universum.

Jag tycktes plötsligt befinna mig i Västerbottens inland. Romanen handlar om en pojke med en medfödd defekt som gör det omöjligt för honom att förstå bokstäver. Han får en bibelutgåva bestående av Gustav Dorés illustrationer. Boken skänker honom både tröst och en sorts vägledning i livet. Fadern låser dock in boken i ett skåp. Pojken får försöka framkalla bilderna på egen hand. Eftersom huvudpersonen är analfabet pratar han in sin berättelse på en bandspelare. Det blir förstås en metaupplevelse för mig som lyssnare. Ett extra saltstänk, en svindlande upplevelse som går genom örat och rätt in i den egna själen. Många andra ljudböcker har jag upplevt som sövande bakgrundsljud, där egna tankar plötsligt dragit mig bort från berättarrösten. Så sker icke med Torgny Lindgren. Hans blotta röstnärvaro håller mig på helspänn, i väntan på nästa ord, mening och kapitel.

Torgny Lindgrens författarskap representerar en humanism som sällan eller aldrig gör sig gällande i dagens larmande samtid. Han hör till en annan mer eftertänksam generation. Det finns en värmande lågmäld humor, men även djupa insikter om människans nattsvarta mörker och ondska, blandad med mild ironi som ett slags eget självförsvar.

Torgny Lindgren sade bland annat följande: ”Låt oss vara överens: Sanningen finns inte. Den är en vacker tanke men den finns inte. Vi kommer aldrig åt den. Sanningen är ju att sanningen om oss själva, den kommer vi aldrig åt. Men en välmodulerad lögn kan innehålla åtskilligt som definitivt är sant. Inte minst om den mänskliga naturen.”

Torgny Lindgrens verk sägs ha sin grundval i uppfattningen att det inte går att veta om det finns någon gud eller att få någon kunskap om densamma, i det jungianska kollektiva omedvetna och i myter parade med en djup humanism. Romanerna är många gånger både underfundiga och levnadsvisa berättelser.

Torgny Lindgrens författarskap blev förlöst när han återvände till barndomens och uppväxtens Västerbotten. Han hävdade själv att allt han skrivit tilldrog sig mellan Skellefteälven och Vindelälven, även om flera romaner utspelar sig på utländsk mark. Det har gjorts försök att skapa ett "Torgny Lindgren-land" men det har misslyckats. Många av de namngivna avlägsna byarna i romanerna byter ofta plats rent geografiskt. Det blir en mytisk plats. Nu är han alltså bortgången men berättelserna finns kvar att avnjutas på nytt. Du ska göra det gärna i en bil, på en lång resa över ett vidsträckt fjällandskap, utan annat sällskap än just författaren själv.

LÄS MER KULTUR

Annons
Annons
Annons