Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Lundén: Ojämlikheten ökar i Europa och USA

/
  • En konstnärlig manifestation mot globalisering och ökad ojämlikhet. Upp-och-ner-vända benpar med skor i trappan. Någon går i trappan med rörelseoskärpa.

Annons

Borgerligheten försöker hela tiden prata bort att världen är ojämlik med hänvisning till att medellivslängden ökar, att den extrema fattigdomen minskar och att barnadödligheten sjunker. Att ett ytterst fåtal personer blir stormrika på kuppen är inget problem för varken liberaler, konservativa, kristdemokrater eller Sverigedemokrater.

Denna kapitalistiska nomenklatura rycker på axlarna åt det faktum att åtta personer äger mer än världens fattigare hälft som äger 0,2 procent av den globala förmögenheten, närmare bestämt 409 miljarder dollar, enligt hjälporganisationen Oxfams beräkningar. Summan är mindre än världens åtta rikaste personers sammanlagda förmögenhet, 426 miljarder dollar.

Det finns dock hela tiden ett ökat intresse för ojämlikheten i världen och vad det kommer att föra med sig på sikt. Det kommer hela tiden en strid ström av facklitteratur i ämnet och visst pågår det en debatt men den får aldrig några braskande rubriker eller blir klickraketer på sociala medier som brott och straff, invandrare och tiggare, trots att orsaken till dessa symptom är just ojämlikhet.

Det råder två tydliga trender. Ojämlikheten minskar mellan olika länder men samtidigt ökar klassklyftorna inom de flesta länder och framför allt i Europa och USA. I den nyutkomna boken "Global ojämlikhet" (Daidalos förlag) av den serbisk-amerikanske ekonomen Branko Milanovic slås fast att det pågår en dramatisk ökad ojämlikhet. Han förutspår att världen på nytt om 50 år kan vara tillbaka till en situation som rådde under tidigt 1800-tal. Större delen av den globala ojämlikheten berodde då på inkomstskillnader mellan rika och fattiga människor inom respektive land.

Det handlar inte längre bara om ekonomisk ojämlikhet utan även om en växande skillnad i medellivslängd mellan olika samhällsklasser i exempelvis USA och Finland. Så är det även i Sverige. Det visar sig att de som har högre utbildning har ökat sin förväntade medellivslängd mest, särskilt männen. Det gör att skillnaderna mellan könen minskat. Däremot har de lågutbildade inte ökat sin förväntade medellivslängd lika mycket. Skillnaderna mellan hög- och lågutbildade har därför ökat.

I kölvattnet av denna utveckling och en uppluckrad välfärdsstat lockas många inom medel- och arbetarklassen till högerpoulistiska partier, konstaterar författaren. Skälet är att det saknas gångbara vänsteralternativ efter kommunismens fall. Många socialdemokratiska partier har samtidigt hamnat i den borgerliga mittenfåran och suddat ut sin egen politska särart och grundläggande identitet. Vem minns inte socialdemokraternas valaffisch från 1985 med en yuppie i förarsätet i en cabriolet, bredvid honom satt en dalmatiner? Tydligare bild än så går icke att hitta på den nyliberala högersväng som socialdemokratin genomförde för mer än 30 år sedan.

Dagens samhällsklimat är marinerad av klassiska högervärderingar. Det påverkar på djupet vår egen världsbild vare sig vi vill det eller inte. Vi måste dagligen leva med ett samhälle genomströmmat av privatiseringar, avregleringar, vinster i välfärden via skattemedel, ökade löne- och förmögenhetsskillnader, hårdare krav på arbetslösa och sjukskrivna, sänkta ersättningsnivåer med mera. Det är också i detta samhällsklimat som vi nu ska rusta upp försvaret och massanställa poliser av varierad kvalitet.

Hippierevolutionen om peace, love & understanding känns avlägset. Det är också ett halvt sekel sedan som Summer of love blev en historisk milstolpe. Ungefär 100 000 personer samlades i Haight-Ashbury-kvarteret i San Francisco och tog initiativ till ett större kulturellt och politiskt skifte. Sedan kom studentrevolten i Europa och en ny vänster såg dagens ljus. Då fanns en dröm om ett humanistiskt samhälle, en plats där människan kan utveckla hela sin personlighet såväl i arbete som samhällsliv, kultur och privatliv. Här skulle det inte finnas plats för främlingsskap eller auktoritära institutioner. Samhället förändrades också i radikal riktning under en tioårsperiod och jämlikheten ökade på alla fronter. Sedan började den stora pendeln slå tillbaka. I den långa världshistorien är dagens situation en tillfällig reträtt innan det progressiva och medmänskliga samhällsbygget kan börja om på nytt. Det är jag fullt och fast övertygad om. Ingen kan ju på allvar tro att Donald Trump, Vladimir Putin, Anna Kinberg Batra eller Jimmie Åkesson tillhör framtiden.

LÄS FLER KRÖNIKOR AV ULF LUNDÉN:

Den heliga marknaden styr oss alla inklusive SD

Ge freden en chans

LÄS MER KULTUR

Annons
Annons
Annons