Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Lundén:Sociala medier skruvar upp konsumtionsjakten

/

Annons

Det scrollas som aldrig förr på sociala medier. Denna digitala plattform gör det möjligt för alla att både skriva och fotografera utan urskillning eller kvalitet. För att väcka någon större uppmärksamhet krävs en tillskruvad rubrik eller något som verkligen får scrollaren att hoppa till, helst ska det ske i ett kort videoklipp.

Känslor ska engageras oavsett om det är avsky, hat, skratt eller tårar. Den sociala mediestatusen avgör om du är någon att räkna med eller inte. Det är en parallell värld som pågår vid sidan av den vardagliga verkligheten.

Sociala medier är för mig personligen ett påtvingat fenomen som jag måste förhålla mig till i mitt yrke som kulturjournalist. Det stjäl min uppmärksamhet och tid från mina grundläggande arbetsuppgifter att ta del av olika konstyttringar och kritiskt förhålla mig till det samhälle som vi nu genomlever på både gott och ont. "Är du teknikfientlig", undrar säkert någon. Nej, absolut inte. Vad som gör mig skeptisk är att så få faktiskt vill diskutera vilka konsekvenser olika teknikskiften leder till.

Det stora problemet är att kulturjournalistiken så som vi känner den i form av kritik av litteratur, teater, musik och konst knappast gör några större avtryck i det som vägs och mäts på digitala plattformar. Den engagerar inte folk i samma utsträckning som en slagfärdig och tillspetsad krönika som målas i svartvita termer. Vad månde bliva? Tja, ett fortsatt nedåtgående race med olika kändisar i kulturvärlden. En mer veckotidningsliknande rapportering om författaren bakom succéboken. Kommersen och konsumtionen förstärks av sociala medier. Kulturjournalistik är de facto kommersialismens antites, den snart sagt enda och sista motståndsfickan i dagens hyperventilerande mediebransch.

Sociala medier ökar behovet av ständig självbekräftelse. Är det sunt? Nej, knappast. Självbekräftelsen är vår tids värsta farsot. Barn och unga värderas efter social status och modemarkörer. När den antar onormala proportioner blir självförälskelsen direkt livsfarlig. Den grandiosa självuppfattningen hittar vi överallt i olika människor och samhällsklasser. USA:s president Donald Trump och "barnkrigarna i kriminella gäng drivs av samma mekanismer. Ditt värde som människa avgörs av hur mycket du kan konsumera. Hur mycket pengar har du? Hur mycket kan du handla för? Har du råd med dyra märkeskläder? Sociala medier ökar trycket att konsumera mera. Det sker i en tid där vissa forskare menar att till och med konsumtion har kommit att ersätta arbete som det största centrala tecknet på framgång. Därför lockas unga killar så lätt in i den kriminella världen. Här finns snabba cash och en förhöjd social status som inget vanligt kneg kan konkurra med. Andra lockas att ta snabba lån med risk att drabbas av stora skulder i slutänden.

I ett utpräglat konsumtionssamhälle finns det heller ingen plats för utsatta människor. Debatten om tiggeriförbud säger det mesta om vilka bakomliggande krafter som styr. Fredrik Edins nya bok "Exkluderande design" påminner oss om hur vi kan mäta ett samhälles humanistiska värdighet genom att mäta på vilket sätt vi behandlar våra mest utsatta människor. Det handlar om bänkar som inte går att ligga på eller oljud som ska skrämma iväg oönskade människor. Tiggare, hemlösa, ungdomar och fattiga missbrukare förvisas bort från köptempel och salutorg. Det är en ny syn på fattigdom och mänsklig utsatthet. Så upprättas den bestående samhällsordningen. I foträta led ska vi handla oss till framgång. De som faller ifrån vill vi inte ens se i ögonen längre. Vi förvandlas till goda och dåliga konsumenter. Den ideologiska tanken är uppenbar. Vi ska fösa undan de misshagliga, dölja och ytterligare förstärka klasskillnader och maktrelationer i vårt samhälle. Men vem tror på allvar att ett tiggeriförbud och obekväma bänkar löser stora samhällsproblem. Det gör för övrigt inte heller ett inlägg eller hetsig skyttegravsdiskussion på Facebook och Twitter. Och i skrivande stund kommer ett reklambrev via den digitala brevkedjan som skvallrar om att Årets julklapp firar 30 år.

LÄS FLER KRÖNIKOR AV ULF LUNDÉN:

När skolan blir marknad åker lärarna limousine

Jag har hjärtat kvar i en helt annan tid

Ojämlikheten ökar i Europa och USA

Annons
Annons
Annons