Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Verdi hade gjort tummen upp

/

Annons

Falu Kristine kyrka var fylld till brädden i söndags kväll; 70 musiker i orkestern, Dalasinfoniettan och Västerås sinfonietta, 100 sångare i kören, Falu Kristine kyrkokör, Dalasinfoniettans kör, Västerås kammarkör, Mariakören från Västerås och över 500 i publiken.

Verdis Requiem
Medverkande: Solister Emma Vetter, Anna Larsson, Tomas Lind och Petri Lindroos. Dalasinfoniettan och Västerås sinfonietta, Falu Kristine kyrkokör, Dalasinfoniettans kör, Västerås kammarkör, Mariakören från Västerås
Falu Kristine kyrka 29/9

Musiken fyllde också det stora kyrkorummet, inte minst tack vare de fyra solisterna; Emma Vetter, Anna Larsson, Tomas Lind och Petri Lindroos. Solostämmorna var avancerade och speciellt sopran och alt hade många och viktiga insatser. Dirigenten Tobias Ringborg var den som höll ihop hela framförandet och gav energi till kör och orkester.

Han lyckades även med att hålla spänningen vid liv i pauserna i musiken. Han ledde med stort engagemang hela ensemblen och i exempelvis duetten Recordare, Jesu pie i den längsta satsen Dies Irae såg det ut som om han nästan sjöng med i texten.
Verket började smygande med ett nedåtgående tema i cellostämman som violinstämman därefter tog över. Körens tenorer och basar nästan viskade ordet requiem, sopraner och altar fyllde på. Stämningen var sorgtyngd och nästan introvert.

Körpartiet mitt i Requiem-satsen var expressivt och hade stor variation i nyansering och uttryck. Kören kunde ha nått fram mer om de hade haft en vägg av någon form bakom sig, då hade körklangen kunnat projiceras framåt och kunnat matcha den stora orkesterklangen bättre. Det klingade väldigt bra om den stora kören, en jämn klang och tydliga fraseringar.
De gav verkligen allt i domedags-profetians huvudtema speciellt när det återkom en sista gång i satsen Libera me. Tillsammans med orkesterns kraftfulla ackord i brass och bastrumme-slag och snabba löpningar i stråk- och träblåsstämmor fick de kyrkans väggar att bågna!

I Kyrie-satsen som kom direkt efter föregående sats, presenterade sig solisterna i en kvartett där tenoren Tomas Lind började med kyrie eleison. I Dies Irae visade han fram en stor inlevelseförmåga i ett välklingande högt läge. Petri Lindroos imponerade med sin tydliga och rörliga basstämma och framförallt att han sjöng hela verket utan noter!
Anna Larsson sjöng med stor inlevelse och förgyllde konserten med sin fantastiska klangrika altstämma. Hon har dessutom ett mycket stort register, från mörka understämmor i duett med sopranen Emma Vetter till ett ljust, högt läge i Lux aeterna. Emma Vetter visade prov på en oerhörd styrka och hennes gnistrande höga toner överröstade hela kören och orkestern i sista delen Libera me.

Det var mycket som imponerade; från precisionen och klangen i bastrummans anslag, speciellt i de svagare nyanserna till off-stage-trumpetarnas pregnans och timing - döden och skapelsen skall häpna- som det står i den svenska översättningen i Tuba mirum-delen. Framförallt var allt väl repeterat och välgenomtänkt. Verdi skulle varit där och förundrats...

Anne Pettersson

Annons
Annons
Annons