Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Miljöapatin är rotad i penningideologin

/
  • Artikelförfattarna menar att allt tyder på att vårt nuvarande system kollapsar om tillväxten uteblir. Samtidigt är tillväxtssystemet en uppenbart självdestruktiv ideologi, menar man.

Annons




Den alarmistiska undertonen var påtaglig och anmärkningsvärd för en organisation som världsbanken. Det politiska målet har sedan några år tillbaka varit att begränsa temperaturökningen till 2 grader, vilket inte heller är riskfritt. Nu visar nyare rapporter att ökningen snarare blir 4–5 grader med betydligt allvarligare konsekvenser. Kort rapporteras detta i medierna och sedan rådde återigen … klimatapati och business as usual.

Det tycks att ju mer vi blir medvetna om den ohållbara situationen vi befinner oss i, desto starkare tränger vi undan vad som bör göras. Vi lever i svår kollektiv förnekelse. Likt en person som fick en livshotande diagnos låtsas vi att allt är som vanligt. Sedan år 1990 och efter dussintals klimatkonferenser har koldioxidutsläppet ökat med nära 58 procent enligt forskare. Det här är kollektiv galenskap. Vem förmår stoppa den?

Med alla medel försöker de styrande att hålla skenet uppe att tillväxtekonomin är det enda alternativet vi kan leva i. Samtliga politiska partier sjunger melodin om evig tillväxt. Varför dessa trosbekännelser till en uppenbart självdestruktiv ideologi? Svaret är enkelt: det nuvarande samhällssystemet är byggt kring tanken på en fortsatt ekonomisk tillväxt. Utan tillväxt talar det mesta för att det nuvarande systemet kollapsar. Vi ser redan hur jakten på tillväxt skapat enorma skulder och rovdrift på planeten. Därför måste verklighetsbilden förvridas och verklighetens signaler förträngs till det absurda.

Den avgörande nyckeln till förståelsen av dessa sammanhang diskuteras aldrig, varken i vanliga media eller av politiker. Det här är grundbultar i vår världsbild som vi inte vågar ifrågasätta. Den reella makten ligger, som de flesta kanske redan märkte, alltmindre hos politikerna, och allt mer hos finansmarknaden. Pengar skapas inte som de flesta tycks tro av Riksbanken, utan av bankerna när de ger lån. De behöver inga insättningar, de skapar pengar ur tomma intet när de ger kredit. Nästan alla våra pengar är idag därför skapade som en räntebärande skuld. Eftersom räntan aldrig finns med i penningmängden är vi kollektivt nödsakade att låna mer för att betala räntebeloppet. Man kan rent av säga att det är enkel matematisk mängdlära. Det leder över tid till en lavinartad tillväxt av skulder. Då skulder är ett prestationslöfte måste vi därför konsumera och förvandla allt större delar av den värld som vi lever i till pengar.

Att bankerna tillåts skapa pengar är i realiteten en kraftfull maktöverföring som få talar om. Systemet tvingar fram en ekonomiskt ohållbar tillväxt, som skadar oss och våra barns och barnbarns framtid. Det är en blind fläck i vår kultur som har mycket djupgående konsekvenser för hur vi relaterar med varandra och med vår omvärld.

Ekonomiseringen av vår livsvärld har på ett ohyggligt sätt accelererat de senaste årtiondena. Den stress som detta system orsaker drabbar inte bara människor utan även djur, biosfär och klimat. Systemet leder dessutom till en extrem koncentration av förmögenheter: 0,6 procent av världsbefolkningen äger i dag nästan 40 procent av alla tillgångar. De fattigaste 70 procenten äger mindre än 4 procent.

Det är övertydligt att nuvarande system leder till en farlig situation som hotar sammanhållningen i samhället och stabiliteten i ekonomin. Det hindrar oss från att lösa de enorma miljöhoten som är stundande. Ändå framstår det omöjligt för våra politiker och ekonomer att tänka utanför de inkörda tankebanorna. De är fångar i sitt eget tros- och maktsystem.

Utanför de ideologiska murarna kan dock finnas lösningar.
Ett första steg skulle kunna vara att låta demokratin återta makten att skapa pengar. Riksbanken, som är en politisk oberoende myndighet under Riksdagen, skulle kunna skapa våra pengar såväl inflationsfritt som ränte- och skuldfritt. Det borde på allvar förutsättningslöst utredas eftersom det kan vara en metod som frigör oss från tvånget till en ohållbar tillväxt och en ohållbar skuldsättning. Reformen skulle öppna för ett paradigmskifte inom ekonomin och skapa nya möjligheter att tackla miljö- och klimatkrisen.

Den hotande klimatkrisen efterlyser ett ideologiskt paradigmskifte. Vi behöver erkänna människans roll som en del av ett globalt samspel. Det är dags att bli vuxen och ta hand om vår planet på ett ansvarsfullt sätt. En bättre värld som tryggar våra barn och barnbarns framtid är fullt möjlig – bortom vårt gamla tänkesätt. Klimatapatin är inget alternativ som vi har råd med.

Birger Schlaug,
skribent, samhällsdebattör, f.d. språkrör (MP)
Yoshi Frey,
socionom och författare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons
Annons