Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Jag behöver återhämtning i mitt arbetspass om jag inte ska bränna ut mig

Annons

Jag arbetar som undersköterska. Igår var jag på medarbetarsamtal. Vi pratade om mycket som är bra. Jag skröt över mina arbetskamrater.

Sedan kom jag in på det som är mindre bra. Hälsan. Därför undrade jag om det verkligen är okej att ta ut sin rast vid arbetspassets början?

LÄS OCKSÅ: Debatt: Det existentiella lika viktigt som det fysiska och psykiska när kroppen ska läka

Ett exempel; Jag jobbar 15.00-21.00. En annan börjar 13.00. De som jobbat förmiddag går hem 16.00. Rasten tas då lättast ut innan 16.00. Det tycker jag inte känns rätt.

"Vissa tog ut sin rast och kom till jobbet 15.30 istället, men så fick vi inte göra" förklarade en. Varför då undrar jag? Om jag har rast 15.00-15.30 så borde jag väl få vara vart jag vill då. Hemma till exempel. Men jag skulle inte kalla det rast. Det blir ju inget avbrott under arbetspasset.

LÄS OCKSÅ: Debatt: Släpp blicken från skärmen och var närvarande med din familj

Självklart vill jag jobba mot våra mål. Jag vill göra lite bättre, lite mer. Men då behöver jag återhämtning i mitten av mitt arbetspass, skriver Charlotta.

"Vi skulle ringa resursen om vi vill ha rast på kvällen" sa en annan. Jaså, för det första så finns det inte resurs varje kväll, för det andra så kanske resursen i så fall behövs till andra, patientnära uppgifter och för det tredje så blir det ju en oro och inre stress för mig att inte ens veta om det är möjligt att få gå på rast låt säga 17.30-18.00.

LÄS OCKSÅ: Skratta dig till en god arbetsmiljö

Nu har jag ett väldigt bra förslag. Låt oss införa pedagogiska måltider. Det betyder att personalen äter tillsammans med de boende och får betalt för den tiden vi sitter ned tillsammans med våra äldre.

Vi får alltså ingen rast då vi kan lämna bygget, utan vi måste vara på avdelningen, redo att hjälpa till. Det låter väl bra! Förutom den lilla detaljen ekonomin. Denna budget som varje år läggs och varje år går back så vi måste spara.

Men är det ett långsiktigt sparande? Att inte se till att personalen får ut sin rast där den gör nytta? Nu skyller jag inte bara på cheferna utan även på oss i personalen. Vi som är "snälla" och tar rast för att det blir lättast så. För att de boende ska få vara trygga och alltid ha två personal tillgängliga hela kvällen. För att vi ska slippa göra längre turer vissa dagar.

Vad säger våra kroppar om det om tio år? Kan vi inte göra om och göra rätt? Vi ska hålla många år till.

Självklart vill jag jobba mot våra mål. Jag vill göra lite bättre, lite mer. Men då behöver jag återhämtning i mitten av mitt arbetspass. Annars är jag rädd att vi bränner ut oss. Att cellerna löper amok och ger oss ovälkomna sjukdomar. Är det värt det?

Charlotta Lindgren

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons
Annons
Annons