Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Behåll lugnet! Öppna det stängda!

/

Trots att vi vet att ett terrordåd kan inträffa utan förvarning kommer det, psykologiskt, alltid som en blixt från klar himmel. Man är aldrig beredd.

Annons

LÄS FLER LEDARE AV GÖRAN GREIDER:

Chockvågorna föder en farlig pessimism

Kuba och Palestina - två goda nyheter på en dag!

Det enda vi i längden kan försvara oss med

Och saken är den att ingen vanlig människa kan leva sitt liv ständigt beredd på våldshandlingar av det slag som inträffade i Köpenhamn på lördagseftermiddagen och därefter på natten till söndagen då sammanlagt två personer mördades och fem skadades. Men blixten kom knappast från en klar himmel. Himlarna över världen är mörka. Och efter det fruktansvärda terrordådet i Paris för inte så länge sedan mot satirtidningen Charlie Hebdo har man kunnat frukta att något liknande mycket väl skulle kunna upprepas.

Under ett seminarium om religion och yttrandefrihet i ett kulturhus i Köpenhamn, där konstnären Lars Vilks deltog med sina Säpovakter närvarande, steg en beväpnad man in och avlossade ett fyrtiotal skott och dödade en person och skadade flera. Gärningsmannen flydde och kom undan men trologen var det han som senare på natten dödade en ung judisk man utanför en synagoga i Köpenhamn. På söndagsmorgonen försökte polisen gripa en man som då började skjuta mot polisen, varvid polisen dödade honom och man får utgå att det var gärningsmannen.

Än så länge vet vi inte exakt vad som hände i Köpenhamn och vem förövaren var. Vi vet inte med säkerhet om det var just Vilks som attentatsmannen var ute efter. Den danska polisen har, när jag skriver det här, ännu inte släppt den trolige gärningsmannens identitet.

Vi lever i en tid som i vissa avseenden är extremt gynnsam för terrorism. Varje terrorist kan vara säker på att ett terrordåd får maximal medietäckning i veckor, i alla fall om det sker i västvärlden. De som äger rum i Mellanöstern eller Afrika uppmärksammas aldrig på samma sätt och de tre muslimer som nyligen mördades i USA har heller inte fått tillnärmelsevis samma uppmärksamhet. Men den fruktansvärda sanningen är ju den att ett terrordåd idag ger långt större utdelning för terroristerna än vad som var fallet för bara några generationer sedan.

Vi vet det inte med säkerhet än, men allt pekar på att dåden i Köpenhamn hade jihadistiska eller islamistiska förtecken. Frågan är om det var en ensam gärningsman eller om det var planerat av en grupp? Än så länge tycks mer peka på att det var en ensam gärningsman, även om han förstås kan ha kläckts ur islamistiska miljöer. Dansk säkerhetstjänst ska ha haft honom under någon sorts uppsikt, precis som fransk säkerhetstjänst hade förövarna i Paris under uppsikt, men uppenbarligen hjälpte det inte.

Vad är det egentligen vi bevittnar när terrordåd av det här slaget äger rum? På ett plan går det helt enkelt inte att förstå att någon är beredd att utsläcka oskyldiga människors liv, bara för att de är exempelvis judar. Men religiös, ideologisk eller för den delen militaristisk fanatism kan, särskilt i kombination med psykiska problem, social isolering eller extremt mansdominerade miljöer, driva människor att begå handlingar som är ofattbara.

Det är bara det att många, alltfler, nu känner och fruktar att terrorn har blivit ett stående inslag i västvärlden. Den islamism och jihadism som nu exploderar över världen har många källor. En är de auktoritära, föga demokratiska samhällen som existerar i stora delar av mellanöstern. Usama bin Ladin steg fram ur den saudiska diktaturen. En annan källa är de folkrättsvidriga krig som västvärlden, med USA i spetsen, startade efter den elfte september. Islamska staten, med den ofattbara brutalitet som präglar rörelsen, hade aldrig uppstått om inte miljontals sunnimuslimer känt sig så förnedrade som var fallet efter USAs invasion och det irakiska samhällets sönderfall. Nyimperialism och jihadism bör betraktas som två högerextrema ismer som oavbrutet bidrar till att förstärka varandra. En tredje källa till den islamistiska fundamentalismen finns i de svårt segregerade miljöerna i västvärlden där enstaka unga, muslimska män tyvärr tror sig få en mening med sina liv när de tillber denna fanatism.

Hela denna sammansatta och ofta motsägelsefulla bild av den islamistiska fundamentalismen måste man hela tiden anstränga sig att se. Annars får vi de reaktioner på terrordåden som i huvudsak bidrar till att förvärra situationen och ge den onda spiralen evigt liv. Yttrandefrijeten måste i alla lägen försvaras, ja, men jag ser också risken för att det uppstår en retortik kring det öppna samhället och en absolut fattad yttrandefrihet som försvårar analysen av fanatismens politiska, sociala och psykologiska källor.

Ett demokratiskt samhälle kan inte till hundra procent försvara sig mot terrorattentat. Om ett demokratiskt samhälle skulle försöka sig på den uppgiften så vore det inte längre just ett demokratiskot samhälle; det skulle kräva en enorm övervalkningsapparat som till slut kväver demokrati och yttrandefrihet.

I alla lägen måste vi därför anstränga oss att bevara lugnet. Det är den enda garanten mot fanatismen. Jag försökte uttrycka det så här på söndagsmorgonen i ett meddelande på Twitter:

Antisemitism

och islamofobi stänger nu

dörr efter dörr

i det här samhället

och valv efter valv

i varje människa.

Öppna det stängda!

LÄS FLER LEDARE AV GÖRAN GREIDER:

Chockvågorna föder en farlig pessimism

Kuba och Palestina - två goda nyheter på en dag!

Det enda vi i längden kan försvara oss med

Annons
Annons
Annons