Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björn Gustavsson: Amerikabrev (1)

Björn Gustavsson: Amerikabrev (1)

Annons

Många människor jag möter under min månadslånga resa i USA uttrycker djup oro för vad Donald Trump ska ställa till med under sin återstående tid. ”Han förstör vårt land, han är farlig för hela världen”, säger en konstnär jag pratar med i Los Angeles. ”Han är inte vår president”, fnyser en annan person.

I New York Times publicerar en demokratisk senator en helsidesannons där människor uppmanas ta upp kampen mot Trump-administrationen. I San Francisco möter affischer med texten ”Dags att avsätta tyrannen Trump.”

På ett konstgalleri i Chelsea ser jag den omtalade ”gravstenen” över den nye presidenten: ”TRUMP, Donald (1946 – ), Made America hate again”.

Utanför det enorma folkbiblioteket i Brooklyn får jag ett flygblad undertecknat organisationen ”Brooklyn for peace”: ”Har vi inte haft tillräckligt med krig? Vi måste göra oss hörda NU alternativt snart finna oss involverade i nya krig, med Korea och Iran... Dags att agera för att rädda freden!”

I de slitna kvarteren runtom skyltar de boende med trotsiga plakat: ”I vårt Amerika är alla människor lika, kärleken segrar, de svartas liv betydelsefulla, immigranter & flyktingar välkomnas, människor & planeten värderas högre än profit, mångfald hyllas”...

Brooklyn Bridge.

På ett konstgalleri i Chelsea ser jag den omtalade ”gravstenen” över den nye presidenten: ”TRUMP, Donald (1946 – ), Made America hate again”. Brooklynkonstnären Brian Andrew Whiteley gjorde den kort efter presidentinstallation och satte upp den på en gräsmatta i Central Park. FBI spårade Whiteley, tog in honom för förhör, men släppte honom slutligen sedan han betonat att gravstenen var ett ”konstverk”.

I New York besöker jag även presidentens egen, skandalomsusade skyskrapa, Trump Tower, där marmorn och guldet skiner ikapp kring atriumets lyxiga barer och restauranger (Trump Grill etc.) – och där det gäller att vara rätt skodd innan man ställer sig på rulltrappan: ”Proper footwear requiered on escalators”.

I butiken säljs kepsar och dekaler, ”Make America great again”, ”Women for Trump” osv. och i entréhallen till den 200 meter höga byggnaden, där familjen delvis bor kvar, har dottern Ivanka öppnat en boutique för att sälja egendesignade produkter.

USA november 2017: man riktigt känner får känslan hur landets slits mellan extrem nyliberalism à la teaparty-rörelsen och klassiskt demokratiska värderingar.

Den allmänna osäkerhet om den fortsatta utvecklingen växer i takt med att presidentens nyckfullhet blir allt tydligare. Splittringen är stor i landet – där endast var fjärde röstade på Trump och där varannan inte röstade alls.

Ännu i november bjuder New York på högsommarvärme. Folk jag talar med har aldrig upplevt något liknande. När jag ser Al Gores utmärkta uppföljarfilm om klimatförändringarnas minns jag hur nära det var att denne sansade man blev president – ja, faktiskt fick han ju flest röster, men i slutändan valdes ändå George Bush. I sin nya film riktar Al Gore svidande kritik mot Trump, som fick USA att lämna Parisavtalet och som uttryckligen inte tror på klimatförändringar.

Det är fascinerande att få uppleva USA. Jag hade föreställt mig att detta trendsättande land skulle överväldiga med ett slags hypermodernitet – men istället upplever jag ofta lite gammaldags miljöer, med mängder av (lågbetalda) servicepersoner som överallt står till tjänst.

På bensinmackarna får man bilen tankad, i en del hissar sitter någon person på en pall och trycker på en knapp, i museerna sitter en vakt i varje rum – det är faktiskt ungefär som i öststaterna innan 1989!

Jag hade föreställt mig att detta trendsättande land skulle överväldiga med ett slags hypermodernitet – men istället upplever jag ofta lite gammaldags miljöer, med mängder av (lågbetalda) servicepersoner som överallt står till tjänst. På bensinmackarna får man bilen tankad, i en del hissar sitter någon person på en pall och trycker på en knapp, i museerna sitter en vakt i varje rum – det är faktiskt ungefär som i öststaterna innan 1989!

I New York ägnar jag dagar åt att njuta av konst i världens troligen mest välförsedda konstmuseer: överväldigande Metropolitan museum of art. Inte minst alla de salar där mängder av verk från det tidiga 1900-talet ger den mest överväldigande exposé jag sett över den europeiska modernismens framväxt.

Manhattan.

I FN-huset hör jag guiden berätta om husets tillkomst i syfte att rädda världsfreden – faktiskt i samma ögonblick som en terrorist slår till mot flanörer och cyklister några kilometer västerut på Manhattan. Jag ser en hel armada av polisbilar plötsligt sätta fart in mot 42nd street.

Samma kväll genomförs den traditionsenliga Halloween-paraden, världens största. Ett par miljoner åskådare, drygt 50 000 utklädda i paraden. Extremt mycket poliser, avspärrningar, nervositet i luften – men som borgmästaren och andra deklarerat: Vi ger oss inte för terrorismen: livet ska fortgå som vanligt.

Kommentar: Detta är den första av fyra artiklar.

Annons
Annons
Annons