Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brev till ledarsidan

Annons


Med anledning av Robert Sundbergs ledare i Dala-Demokraten lördag 17 maj, Av försvaret bidde en tumme, vill jag framhålla en del saker i ämnet. En sak är att moderaterna nu uppenbarligen odlar en profil som det nya ned- och avrustarpartiet.

En annan sak är att försvarsindustrin, med wallenbergarna i spetsen, länge haft ett stort inflytande över försvaret och dess utformning.
Låt mig citera ur en debattartikel: "En väsentlig förklaring till försvarseländet ligger i försvarsindustrin. Det finns en järntriangel, militära planerare i karriären, försvarsindustriföreträdare samt starka krafter i de flesta politiska partier." (Johan Tunberger i Svenska Dagbladet 16 maj i år)
Tunberger menar att denna så kallade järntriangel styr försvarspolitiken. Centralfigur i den här järntriangeln var länge Marcus Wallenberg, fram till sin död i början av 80-talet. Han har skickliga arvtagare. De styr - liksom han gjorde - genom att vinna inflytande inom de politiska och militära toppskikten.
Marcus Wallenberg fick dåvarande statsminister Per Albin Hansson (s) att ge SAAB monopol på flygplanleveranser till flygvapnet. Försvarsministrarna under och efter det kalla kriget har alla, socialdemokrater som moderater, högprioriterat flygindustrin. Det har dock skett under hycklande mummel om attde också ville ha värnplikt och folkförsvar.
Alla våra överbefälhavare (ÖB), från och med Nils Swedlund, har bearbetats av Wallenbergs, på olika sätt. Den aningslöse Torsten Rapp fick en penninggåva "för främjande av krigsmaktens intresse". 80 000 kronor hann flyta in när riksdagen genom Expressensförsorg larmades om detta mutförsök. Både Stig Synnergren och Lennart Ljung fick anmärkningsvärt fina belöningar: styrelseposter i Wallenbergsföretag.Synnergren var till och med ordförande i Stora Kopparbergs styrelse under många år på1980-talet.
Den för Wallenbergs nyttigaste var dock Owe Wiktorin, ÖB under senare hälften av 1990-talet. Denne valde försvarsindustri framför försvarsförmåga: ”lägg ned territorialförsvaret, minska armén och satsa på JAS”. Det var budskapen från honom.
Moderaternas store avrustare i nuläget, finansminister Anders Borg, låter sin lydige drabant försvarsminister Sten Tolgfors följa Wiktorins linje. Tolgfors avrustar hemvärnet och armén, men vill köpa ett antal Super-Gripen till det svenska försvaret utan annanmotivering än att främja Wallenbergs flygplanaffärer med Norge.
Ministrarna CarlBildt och Fredrik Reinfeldt tiger och samtycker. De blundar för statens fundamentala uppgift, som detta citat framhåller: "Försvaret är den innersta kärnan i statens åtaganden ." (Politiska redaktören Niklas Ekdal i Dagens Nyheter 9 augusti i fjol)
Järntriangeln har i praktiken bestulit det svenska folket på det försvar vi verkligen behöver. Moderaterna, som numera kan kalla sig inte bara nya arbetarpartiet utan även nya nedrustarpartiet, vägrar att lämna tillbaka tjyvgodset.

Carl Björeman
Generallöjtnant

Svar:
Du har rätt i att försvarsindustrin haft inflytande över försvaret och dess utrustning. Politikerna hade nog, med folkets stöd, den goda intentionen att vara självförsörjande på stora delar av utrustningen till försvaret. När det var kallt krig och Sverige var neutralt fanns det fog för en sådan hållning.
Sedan nästan 20 år gäller dock inte de villkor som fanns under kalla kriget. Samtidigt har försvarsindustrin ett fortsatt inflytande över utformningen av åtminstone vissa delar av försvaret. Kanske kan det kallas järntriangel. Att försvaga den borde kunna gå, men starka krafter i industrihörnet är säkert verksamma för att bevara triangeln.
Den moderatledda regeringens budget för försvaret kommande året är 350 miljoner kronor mindre än socialdemokraternas förslag till försvarsbudget. Det framhöll i måndags Sveriges televisions politiska kommentator K G Bergström i Gomorron Sverige.
Att moderaterna, som alltid föreslagit högre försvarsanslag än de dåvarande s-regeringarna anslagit, har därmed ställt sig bakom en, i budgetanslag, mindre försvarsvänlig politik än socialdemokraterna.
I andel av bnp lägger Sverige nuförtiden dessutom mindre pengar på försvaret än Norge och Danmark.
De moderater som är försvarsvänner, och även en del andra, tiger troligen och knyter näven i byxfickan över det regerande nya nedrustarpartiets agerande.

Robert Sundberg

Annons
Annons