Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett vågat nyvalsbesked

Ledare

Storbritannien

Annons

Storbritannien har inga fasta valdagar, som i Sverige. En ny mandatperiod på fem år börjar efter varje val till parlamentet. Val till kommuner, regioner och EU (hittills) hålls vid andra tillfällen. Det är sällan en regering sitter en hel femårsperiod. Ofta brukar nyval utlysas, vanligen efter fyra år.

Det var därför överraskande att premiärminister Theresa May (Konservativ) på tisdagen utlyste nyval. Det ska bekräftas i parlamentet inom kort och valdag är satt till torsdag 8 juni. Förra valet var för bara två år sedan.

Storbritannien är en av få demokratier som har val en vardag. De flesta demokratier har, likt Sverige, en söndag som valdag.

May tog över som premiärminister efter partikamraten David Cameron sedan folkomröstningen om att vara kvar i EU i juni i fjol slutade i ett utträde, brexit.

Storbritanniens premiärminister Theresa May, Konservativ.

Cameron hade pläderat för att Storbritannien skulle vara kvar i EU. När hans linje förlorat valde han att sluta som partiledare och premiärminister, efter att ha varit det senare i sex år.

I senaste valet, i maj 2015, erhöll det konservativa partiet en egen majoritet, trots ett stöd på bara 37 procent av rösterna. Det brittiska valsystemet gynnar det parti som blir störst, särskilt om marginalen till det näst största partiet blir stor.

Valet avgörs i enmansvalkretsar, som är 650 stycken. Deras indelning ändras kontinuerligt så att ungefär lika många väljare bor i varje valkrets.

Valsystemet brukar ofta, men inte alltid, göra att ett parti får majoritet i mandat, trots att det inte har majoritet av rösterna. Valsystemet ger ofta starka regeringar.

Men båda de två så kallat stora partierna är numera trendmässigt, i rösteandel, mindre än vad de var de drygt 60 åren mellan 30-talet och 90-talet.

I valet 2010 fick inget parti majoritet i parlamentet. En koalitionsregering bildades mellan de konservativa och Liberaldemokraterna. Före det regerade Labour i 13 år, med Tony Blair som premiärminister i tio år. Före det var det 18 år med de konservativa, elva av dem med Margaret Thatcher som premiärminister.

Det mindre regeringspartiet Liberaldemokraterna förlorade stort i valet 2015, två tredjedelar av röstestödet till bara åtta procent, och nästan 90 procent av mandaten, från 57 till 8. De konservativa fick i det valet egen majoritet. En liten ökning i rösteandel, knappt en procentenhet, gav 24 nya mandat, till totalt 330 av 650.

Faktum är att socialdemokratiska Labour i valet 2015 ökade mer än de konservativa, 1,5 procentenhet, till 30,5, men tappade 26 platser till totalt 232. Partiledaren Ed Miliband avgick och ersattes av Jeremy Corbyn.

Det brittiska valsystemet kan vara nyckfullt och ge oväntat utslag. Det är viktigt hur partiernas röster faller geografiskt i de olika enmansvalkretsarna.

Mays regering har inte så stor majoritet, cirka tio mandat, mot den samlade oppositionen. Hon anger förhandlingarna med EU om utträdet, brexit, som ett motiv till att utlysa nyval. Även om det delvis stämmer är det nog främst inrikespolitiska skäl som avgjort beslutet.

May och hennes parti uppmäts nu ha ett högt väljarstöd, runt 43 procent. Det är sex procentenheter över valresultatet. Det skulle enligt en beräkning ge 378 mandat, en ökning med 48 jämfört med i dag.

Huvudmotståndaren Labour har cirka 26 procent och skulle få 180 mandat enligt samma beräkning. Det vore ett tapp på 52 mandat.

Labour leds av Corbyn. Han utmålas som vänsterliggande och påstås vara ovalbar som regeringsbildare. De konservativa anses kunna få lätt att vinna nyvalet.

Men de sociala och ekonomiska klyftorna har ökat under lång tid i Storbritannien. Corbyn och Labour har nu en politik som vill motverka det och utmålas därmed som alltför vänsterliggande.

Det finns ett utbrett missnöje med den stora ojämlikheten ekonomiskt och socialt och mätningar har haft fel i flera länder och val. Corbyn och hans Labour bör därför inte räknas ut på förhand inför nyvalet.

Men det finns ett utbrett missnöje med den stora ojämlikheten ekonomiskt och socialt och mätningar har haft fel i flera länder och val. Corbyn och hans Labour bör därför inte räknas ut på förhand inför nyvalet.

Övriga partier skulle få små förändringar enligt senaste mätningarna, särskilt i mandat. EU-kritiska, invandringsnegativa Ukip ligger på drygt tio procent. Det är ett par procentenheter under valresultatet 2015. Det skulle ge fortsatt bara ett mandat.

Liberaldemokraterna ligger på elva procent, tre procentenheter över resultatet 2015. Det skulle ge tre nya mandat, till elva totalt.

Det skotska nationalistpartiet, Snp, skulle få oförändrat knappt fem procent. Det skulle ge oförändrat 56 mandat, tack vare att röstestödet är koncentrerat till Skottland, där Snp är största parti nästan överallt.

Torsdag 8 juni blir det alltså brittiskt val på riktigt.

Annons
Annons
Annons