Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästkrönika: Bojkotta EU-valet!

Annons

Utöver att försöka få fart på en liten gård i finnmarken så arbetar jag även politiskt på vänsterkanten (i Kommunistiska Partiet). Inte allt för sällan uppstår en konflikt. Kan man vara socialist och samtidigt jordbrukare?

Ägandet av kapital som ger avkastning är ju definitionen av kapitalistens sysselsättning. Inte konstigt då att många betraktar småbrukaren som småborgerlig. Här finns en skiljelinje som är mycket intressant och viktig. Hur vi ser på ägandet och vad en socialistisk linje i jordbruksfrågan bör vara.

Till att börja med finns en skillnad på småbrukare som tjänar sitt uppehälle av eget arbete och de som äger så stort kapital att lönearbete utnyttjas. Omedelbart infaller principen om arbetarens mervärdesproduktion som tillskansas av kapitalägaren.

Men även för oss som inte utnyttjar andras arbete för vårt uppehälle finns en skiljelinje i synen på ägandet. Jag pratar ur eget perspektiv – jag vill bruka jorden och därigenom få mitt uppehälle, inte genom avkastning på ägandet. Själva ägandet är för mig ointressant. Det är ju endast intressant om jag tänkte ge upp gården och flytta – och det tänker jag inte.

Tidigare, innan 1995, krävdes brukarplikt av den som tillskansade sig jord eller skog. För att köpa åker var du tvungen att visa att du minsann tänkte bruka den.

Med EU-inträdet kom Kapital-liberaliseringsdirektivet som angav att allt skulle gå att handla med på den fria marknaden, fritt fram för spekulation. Brukarplikten försvann i samma veva. Nu övergick ägandet av jord och skog från att vara en fråga om möjlighet att bruka till en fråga om att äga. Bytesvärdet tog över på bekostnad av bruksvärdet.

Mark har idag ett värde som överstiger den potentiella avkastningen av brukandet. För att skydda Rikkenstorp från Västerås Stifts kalhuggning köpte vi in ett par hektar skog i vintras. Som en följd av att skogen hade gräns mot en skogstjärn kunde vi ju, rent spekulativt, avstycka sjötomter. Direkt steg priset till nivåer som vida överstiger bruksvärdet. Detta hade varit omöjligt för 25 år sedan och sätter idag krokben för alla som vill leva på brukandet och inte av ägandet.

Finns mer än två arvingar till ett jordbruk omöjliggör en värdering av verksamheten utifrån spekulativa värden ett generationsskifte. Ska den som fortsatt vill bruka gården lösa ut sitt syskon till priser som överstiger framtida avkastning? Det finns ingen ekonomisk grund för det.

Ofta läggs gården ner eller köps upp av den lokale storbonden. Inte undra på att vi tappat så mycket bönder senaste två decennierna.

1926 antog riksdagen, på initiativ av Socialdemokraterna, en proposition angående upplåtande av kronans mark enligt Åborätten. Elin Wägner skrev sedan om ämnet 1940 i boken Fred med jorden. Målsättningen med den urgamla principen om Åborätten är att undgå spekulation i mark och samtidigt ha långsiktigheten hos familjeägda jordbruk.

Ägandet av kapitalet är samhällets men rätten att bruka det är en arvsrätt. Detta är en bra utgångspunkt för en socialistisk diskussion kring ett hållbart jordbruk.

Jag skulle själv överlåta jord och skog till det kollektiva ägandet om brukanderätten kvarhölls. I längden måste vårt förhållande till jorden utgå ifrån andra principer än ägandet för att vi ska komma ur rovdriftens skamgrepp. En diskussion som måste tas redan nu för att möjliggöra kommande generationers möjlighet till matsuveränitet och en levande landsbygd.

För att nå dit måste vi bryta med Kapital-liberaliseringsdirektivet, med andra ord EU, och återta rätten till en nationell jordbrukspolitik och i det längre perspektivet även utmana självaste äganderätten.

Första steget är dock att utnyttja din rätt att inte rösta, kasta ditt röstkort i komposten. EU-valet är ett val där rösten i sig är det viktiga, inte vad du röstar på. Den lagda rösten är ett bevis på lojalitet till EU – inget mer. Men jag känner ingen lojalitet till kapitalets fanbärare, jag vill gå en annan väg.

Min röstsedel ger ingen legitimitet till EU och dess liberaliseringsdirektiv. Min röstsedel ger mat åt maskarna – bojkotta valet!

Joel Holmdahl

Annons
Annons
Annons