Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Greider: Alliansen bråkar för bråkets egen skull

Ledare

Greider: Alliansen bråkar för bråkets egen skull

Så lätt det gick. I förra veckan klev de fyra allianspartierna plötsligt fram som tvättäkta populister. För det är precis vad det handlar om när de fyra partierna gemensamt nu går ut och meddelar att de tänker rikta misstroendevotum mot en eller flera ministrar i den rödgröna regeringen. Det kan nämligen bli den logiska följden av det särskilda yttrande som en riksdagsmajoritet, där ett entusiastiskt SD ingår, tänker ställa sig bakom.

Officiellt säger Alliansen att det är tre skattehöjningar som de vill få bort. Men i praktiken är det något annat som rör sig i de grumliga vattnen: Pressen de så länge känt på sig att visa att de är handlingskraftiga och att Alliansen fortfarande är att räkna med i svensk politik. Jag ser inte mycket annat än machiavelliskt spel och machiavellisk makthunger bakom utspelet.

Men här är problemet: Denna nya handlingskraft från Alliansens sida hämtas från Sverigedemokraterna. Utan Sverigedemokraternas stöd i riksdagen vid ett misstroendevotum kommer intet att hända.

Men här är problemet: Denna nya handlingskraft från Alliansens sida hämtas från Sverigedemokraterna. Utan Sverigedemokraternas stöd i riksdagen vid ett misstroendevotum kommer intet att hända. Vi vet att moderaterna har närmat sig Sverigedemokraterna och sedan dess sjunkit som en sten i opinionen. Men för Annie Lööfs centerparti innebär det här ett ännu värre steg ut i motsägelser och direkt hyckleri.

Alliansen bråkar av populistiska skäl.

Ingen alliansledare har gått ut så hårt och sagt nej till att samarbeta med eller ens låta SD passivt stödja en alliansregering. Det är därför centern har vuxit så snabbt. Även Liberalernas Jan Björklund har varit tydlig med att dra upp en gräns mot Sverigedemokraterna.

Nu spricker fasaden och genom sprickorna kikar en borgerlig populism, en högerpopulism, fram. Det är bråk för bråkets egen skull. För att visa att det är liv i alliansen. Jag tvivlar på att väljarna tycker att det är ansvarsfullt.

Nu spricker fasaden och genom sprickorna kikar en borgerlig populism, en högerpopulism, fram. Det är bråk för bråkets egen skull. För att visa att det är liv i alliansen. Jag tvivlar på att väljarna tycker att det är ansvarsfullt. Förmodligen hoppas allianspartierna att det ska räcka med att utöva utpressning mot regeringen så att de avstår från de blygsamma skattehöjningarna som det är frågan om. Men även det sker i så fall med stöd från det extrema partiet SD.

Jodå, jag skulle kunna acceptera den här typen av utspel om de som gör det skulle våga säga så här: Vi utmanar regeringen och vi tvingas föra det med indirekt hjälp av Sverigedemokraterna och vi står för det för att vi tycker att det är värt det. Då vore det i alla fall renhårigt.

Så vad händer nu? Det kan bli regeringskris, till och med nyval. Då tvingas de fyra allianspartierna inför svenska folket stå där med en image av att vilja bråka för bråkets egen skull och för att ogenerat hämta stöd från ett SD som Lööf och Björklund tydligt sagt nej till tidigare. Allt tyder på att Alliansen försvagas efter ett nyval.

Naturligtvis kan krisen också sluta med att regeringen backar från några av skattehöjningarna. Men även det innebär att i synnerhet Annie Lööf i nästa valrörelse kommer att få stå till svars för att i avgörande lägen söka stöd hos riksdagens högerextrema parti. Det betyder att hennes högstämda retorik klappar ihop.

Det är snart midsommar. Den sista partiledardebatten i Riksdagen blev en rätt sömnig tillställning. Alliansens utspel dagen därpå kändes faktiskt därför extra mycket som ett uselt försök att inför den egna, interna och otåliga oppositionen markera en stridsvilja.

Det är snart midsommar. Den sista partiledardebatten i Riksdagen blev en rätt sömnig tillställning. Alliansens utspel dagen därpå kändes faktiskt därför extra mycket som ett uselt försök att inför den egna, interna och otåliga oppositionen markera en stridsvilja.

En tynande Allians klev fram med stor handlingskraft. Och den avgörande reservkraften hämtades från – Jimmie Åkesson.

Det är platt fall.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons