Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Greider: Inför en sockerskatt!

/
Ledare

Varje år dör i världen ungefär fem miljoner människor av rökning. Det är en förskräckande siffra. Därför är det inte konstigt att det i allt fler länder införs både högre tobaksskatter och sprids mer information, eller rentav propaganda, mot rökning. På många håll i världen införs också allt fler rökfria zoner. Numera är det ganska få, utanför tobaksbolagen, som på allvar ifrågasätter att staten lägger sig i våra tobaksvanor. Det allmänna förnuftet säger oss att det är hälsovådligt att röka.

Än mer förskräckande folkhälsosiffror finns förstås när det gäller alkohol och även där anser de allra flesta numera att det är bra att staten på olika sätt försöker hålla alkoholkonsumtionen nere.

Därför är det ganska fantastiskt att frågan om en sockerskatt väcker så oerhört starka reaktioner. Det räcker med att promenera genom vilken matvarubutik som helst för att upptäcka sockrets centrala roll i våra matvanor: enorma godishyllor och lika väldiga läskedryckshyllor. Sockret finns naturligtvis i andra livsmedel också. Om en innevånare på en främmande planet landade på jorden skulle hen förvånas djupt över marknadens fokusering på att sälja onyttiga varor med mycket socker i.

I söndags medverkade jag i SvTs Agenda i ett lite roligt inslag. Jag knallade runt i en ICA-butik och kommenterade varuutbudet. Jag propagerade sedan för en kännbar punktskatt på varor där sockerhalten är hög – såsom godis och framförallt läsk. Samma kväll var min mailkorg i datorn och på de sociala medier jag finns i proppade med mycket upprörda mail och kommentarer. Standardkommentaren var: Kommunistsvin! Vill du ta sockret ifrån oss! Lös dina egna problem istället för att ropa på staten!

Och visst, Agenda valde förstås att vinkla det hela på min personliga övervikt. Det är mer medialt gångbart, men samtidigt också ett bra sätt att spetsa till frågan på.

I själva verket håller regering efter regering på att vakna i denna fråga. I Mexico infördes för några år sedan en kraftig skattehöjning på bland annat läsk. Det mexicanska folket hade närapå blivit det mest överviktiga i världen. Energität snabbmat och sötad läsk har på kort tid trängt undan traditionell inhemsk kokkonst och en hel generation mexikanska barn hemsöks idag av en fetmaepidemi. Skattehöjningen har retat upp de stora bolag som säljer läsk och snabbmat. Men de statliga åtgärderna tycks redan ha gett vissa resultat.

I Stor-Britannien inför nu den sittande konservativa (!) regeringen en särskild punktskatt på läskedrycker. (Stjärnkocken Jamie Oliver är en av dem som länge krävt det). Och i en rad andra europeiska länder finns redan liknande skatter; i Norge faktiskt ända sedan början av åttiotalet. Sverige brukar ofta anses vara det mest reglerade landet av alla, med många förbud mot älskade njutningsmedel. Men sanningen är nog den att Sverige snarare släpar efter. Folkhälsominister Gabriel Wikström är mycket mer försiktig än många av sina europeiska kollegor.

Forskningen kring folkhälsa visar klart att enbart information inte hjälper. De grupper i samhället som är mest benägna att konsumera onyttig mat har oftast lägst utbildning och de mest slitsamma jobben och har inte samma möjlighet att omsätta informationen i praktik. Förr i tiden var det överklassen som var överviktig, idag är den snarare slank medan låginkomsttagare lättare hamnar i övervikt. Det beror inte på dålig karaktär. Den som har ett tungt eller stressigt jobb har inte lika mycket tid att tänka på maten. Jag minns min mamma när hon kom hem från det hårda jobbet i det löpande bandet på konfektionsfabriken i Vingåker – hon hann verkligen inte alltid planera allting perfekt ur folkhälsosynpunkt.

Övervikten orsakar stort lidande bland många svenskar. En del av problemet är genetiskt, en annan del är socialt orsakat – och ytterligare en del är en effekt av matmarknadens enorma påverkan på oss. En sockerskatt skulle inte lösa alla problem. Men det skulle skicka en signal om att staten verkligen vill något i denna fråga och särskilt om skatten på frukt och grönt samtidigt minskas kan det bidra till att styra om vanorna.

Det djupt omoraliska ligger inte i att staten lägger sig i våra matvanor. Det verkligt omoraliska ligger i att staten struntar i att göra något åt allt det lidande som, i det här fallet, överkonsumtionen av socker skapar hos många människor.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons