Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Greider: Livet kommer att vinna över terrorn

Greider: Livet kommer att vinna över terrorn

Annons

Den 7 april 2017 nådde terrorn slutligen Sverige. I skrivande ögonblick - fredag kväll – tyder det mesta på att det verkligen rör sig om ett terrorattentat. En lastbil kapades vid tretiden i centrala Stockholm och kördes sedan i hög hastighet längs Drottninggatan för att till sist ramma Åhléns varuhus. Den mardrömslika scenen, mitt i fredagseftermiddagens folkvimmel, har lämnat flera döda och skadade efter sig men inga säkra uppgifter finns om hur många.

Och tiden frös till i Stockholm och snart i hela landet. Sociala media exploderade av kommentarer och rykten. Statsminister Stefan Löfven var tidigt ute och berättade att det rörde sig om ”en attack mot Sverige”. Många drog sig säkert till minnes det lyckligtvis misslyckade terrorattentat som ägde rum i precis samma kvarter, nära Drottninggatan, en decemberdag för sju år sedan, när en islamist försökte spränga människor till döds. Då klarade sig Sverige från ett attentat som kunnat bli förödande.

Denna gång gjorde vi det inte. Och även i Sverige rör vi nu oss allt längre in i den mörka tunnel som stavas terror och den politiska logik det säkerligen kommer att utlösa. På ett eller annat sätt lär detta fruktansvärda dåd exploateras av alla slags högerextrema rörelser. Men det kommer också att färglägga all politisk debatt i Sverige framöver.

Och även i Sverige rör vi nu oss allt längre in i den mörka tunnel som stavas terror och den politiska logik det säkerligen kommer att utlösa. På ett eller annat sätt lär detta fruktansvärda dåd exploateras av alla slags högerextrema rörelser. Men det kommer också att färglägga all politisk debatt i Sverige framöver.

Det kommer att dröja innan hela händelseförloppet klarnar, men det råder knappast något tvivel om att det handlar om ett terrordåd. Och det påminner om det extrema våld som på senare tid drabbat flera europeiska städer. En förövare, en terrorist, tillgriper ett stort fordon och använder det för att urskillningslöst mörda oskyldiga människor. Så har det sett ut i Nice, i Berlin, i London, och nu i Stockholm. Dessa förövare vet att det är nästintill omöjligt för ett samhälle att skydda sig mot detta besinningslösa våld.

Bara någon timme innan dådet stod jag på en t-banestation och förundrades över Siri Derkerts budskap om icke-våld och fred.

Rör det sig om en ensam förövare eller om flera som samarbetat? Det vet vi ännu inte. I princip existerar det i sådana här fall heller inga ”ensamma förövare”, för även om de agerar på egen hand är de mer eller mindre invävda i ett ideologiskt sammanhang där den våldsbejakande extremismen styr tänkandet och instinkterna. Ingen terrorist är, tyvärr, en ö. Varje våldsförövare av det här slaget är seriekopplad med våldsbenägna idéer av det militant konservativa slaget. Jihadism och högerextremism är i den meningen besläktade.

Bara en timme innan det fruktansvärda attentatet befann jag mig i centrala Stockholm. Jag stod på en tunnelbanestation och betraktade i förundran de fantastiska konstverken på väggarna som konstnären Siri Derkert en gång skapade.

Bara en timme innan det fruktansvärda attentatet befann jag mig i centrala Stockholm. Jag stod på en tunnelbanestation och betraktade i förundran de fantastiska konstverken på väggarna som konstnären Siri Derkert en gång skapade. Jag tog några fotografier av dem. Ni ser dem här. Jag tänkte på den ofattbara gasattack som dödade syriska barn denna vecka. Jag tänkte på Donald Trumps dödliga missilsvar som också släckte människoliv för den politiska prestigens skull. Jag tänkte på våldets makt över så många sinnen. Jag vill inte att förödelsens bilder ska illustrera denna sorgsna text, eftersom det är det som terroristerna vill. Gråheten i dessa verk, ristade i betongen, stämmer till eftertanke.

Det underjordiska budskapet i dessa bilder är fred och ned med vapnen. Det var icke-våldets idé jag fotograferade av – bara en kort stund innan en terrorist gav sig ut på sitt mördande ovan jord.

Ett verk av Siri Derkert i Stockholms tunnelbana.

Nej, vi har ännu inte sammanhangen klara i det terrordåd som nu ägt rum. Men jag hävdar att det är mer nödvändigt än någonsin att försöka behålla lugnet. Att visa medkänsla med offren är avgörande och det viktigaste just nu – men framöver är det också viktigt att inte hänge sig åt förbittrade hämndkänslor, som snabbt kan växa till xenofoba stämningar och växlas in i alltför snabba lagar som riskerar att urholka de medborgerliga rättigheterna och göra den där tunneln vi vandrar i ännu mörkare.

Men jag hävdar att det är mer nödvändigt än någonsin att försöka behålla lugnet. Att visa medkänsla med offren är avgörande och det viktigaste just nu – men framöver är det också viktigt att inte hänge sig åt förbittrade hämndkänslor, som snabbt kan växa till xenofoba stämningar och växlas in i alltför snabba lagar som riskerar att urholka de medborgerliga rättigheterna och göra den där tunneln vi vandrar i ännu mörkare.

Stockholms innerstad är nu en avspärrad, folktom stad. Men staden kommer att fyllas av människor igen. Livet vinner över det besinningslösa våldet.

Annons
Annons
Annons