Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Greider: Sjöstedt talade vackert

Greider: Sjöstedt talade vackert

Annons

Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt inledde sitt Almedalstal på söndagkvällen med hård kritik av beslutet att släppa in Nordiska Motståndsrörelsen under Almedalsveckan. Och det gjorde han naturligtvis rätt i. Det är smått ofattbart att arrangörerna valt att tillåta att en nazistisk, högerextrem grupp som hyser så många dömda våldsverkare och kriminella deltar i en demokratisk manifestation.

Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt inledde sitt Almedalstal på söndagkvällen med hård kritik av beslutet att släppa in Nordiska Motståndsrörelsen under Almedalsveckan. Och det gjorde han naturligtvis rätt i.

Att (v) valt att ändå medverka i Almedalen är förstås begripligt eftersom inget parti - av mediala skäl - anser sig ha råd att låta bli. Men det är obegripligt att inte de olika partierna långt före denna vecka gick samman och hotade med en gemensam bojkott; det hade säkerligen fått arrangörerna på andra tankar.

Publiken jublade åt Sjöstedts markering och det var nog inte bara vänsterpartister som applåderade.

VISBY 2017-07-02Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt talar under årets politikervecka i Almedalen.

Men sen kom själva talet igång. Och det blev ett rättså ovanligt politikertal. Det liknade stundtals mer ett slags socialfilosofiskt resonerande – rätt lågmält i tonen och mer präglat av stilla förundran inför styrkan den solidariska tanke som bär upp den offentliga sektorn. Sjukvården stod i centrum och Sjöstedt talade ibland om den i närmast existentiella termer, från barnafödande (han talade om när hans barn kom till världen) till livets ofrånkomliga slutskede.

Men sen kom själva talet igång. Och det blev ett rättså ovanligt politikertal. Det liknade stundtals mer ett slags socialfilosofiskt resonerande – rätt lågmält i tonen och mer präglat av stilla förundran inför styrkan den solidariska tanke som bär upp den offentliga sektorn.

Sjukvård är ett kliniskt klingande ord. I verkligheten rymmer det sorg, glädje, avgörande ögonblick i livet. Och jag tror att det är viktigt att tala om sjukvård på just det sättet. I en tid när välfärden är på god väg att bli en ”bransch”, ett segment på vilken marknad som helst – vilket i sig degraderar verksamheterna och varufierar det existentiella – har det ett särskilt värde att tala om en solidariskt finansierad och gemensamt driven välfärd på det där existentiella sättet. Det visar att sjukvård, eller skola, eller äldreomsorg, är något helt annat än en bransch, där företag kan börsnoteras och vinst går före behov.

I en tid när välfärden är på god väg att bli en ”bransch”, ett segment på vilken marknad som helst – vilket i sig degraderar verksamheterna och varufierar det existentiella – har det ett särskilt värde att tala om en solidariskt finansierad och gemensamt driven välfärd på det där existentiella sättet. Det visar att sjukvård, eller skola, eller äldreomsorg, är något helt annat än en bransch, där företag kan börsnoteras och vinst går före behov.

Jag kom på mig med att hoppas att Sjöstedt snart skulle komma att rentav tala om människans ”natur” – alltså det faktum att vår art, den mänskliga arten, äger en sällsam förmåga till empati och samarbete. Det är ett evolutionärt faktum som häpnadsväckande nog mycket sällan tas upp av politiker på vänsterkanten som faktiskt skulle kunna göra det. Offentlig sektor, när den fungerar som bäst, frigör föreställningar om det gemensamma och botar oss lite från den egoism som vi också har inom oss som en drivkraft. Numera har forskningen på området sedan länge lämnat sociobiologi och själviska gener bakom sig och betonar mycket mer just vår förmåga till empati. Jag rekommenderar i all blygsamhet Sjöstedt att läsa en bok jag gav ut för några år sedan med evolutionsbiologiska resonemang; Den solidariska genen. Eller ännu hellre Lasse Bergs häpnadsväckande böcker om det speciella med Homo Sapiens. Det är faktiskt märkligt att vänsterpolitiker inte uppmärksammat hur mycket det finns att ösa ur här när det gäller argumentation för solidaritet.

Tidigt i sitt tal påpekade Sjöstedt något viktigt: att bättre villkor för de anställda i vården är en nödvändig förutsättning för en bättre fungerande vård. Satsar man på personalen – ja, då satsar man också på den vård patienterna får. Han förordade arbetstidsförkortning.

Naturligtvis rasade Sjöstedt mot vinster i välfärden och mot att privata sjukförsäkringar ökar – sammantaget driver det fram ett systemskifte i välfärden. Men han gjorde det inte i några uppjagade tonfall. Sommarkvällens stillhet förnams genom TV-rutan.

Hur rädda är vänsterpartisterna då för att marginaliseras av Löfvens ständiga inviter till blocköverskridande samarbete med borgerligheten? Jag tror att de är oroliga. För även om vänsterpartiet vid ett sådant blocköverskridande samarbete skulle hamna i en renodlad oppositionsroll som säkert skulle få partiet att växa i opinionen, så vore det ändå ett bakslag: Partiets realpolitiska roll skulle krympa.

Men det var ett vackert tal han höll i sommarkvällen.

Annons
Annons
Annons