Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Högskolan Dalarna måste tänka om!

+
Läs senare
Ledare

En osaklig, toppstyrd utredning om Högskolans lokalisering i Dalarna i framtiden inger inte förtroende. Regionens aktörer bör kraftsamla för fortsatt verksamhet i Borlänge.

Att starta en sakligt omotiverad och toppstyrd fuskutredning om Högskolan Dalarnas framtida lokalisering inger knappast något förtroende för akademins ledning i ett läge där de små och nya högskolorna är direkt hotade.

Ända sedan riksdagsbeslutet från 1975 har de gamla och större universiteten försökt att lägga beslag på de mindre högskolornas anslag till utbildning och forskning. Det stora tillskott av resurser som den första Perssonregeringen gav de nya högskolorna under 1990-talet har senast Jan Björklund som utbildningsminister väsentligt tagit tillbaka.

Att försöka lösa Högskolan Dalarnas prekära läge, där interna beslut skapat ytterligare ekonomiska äventyrligheter, med en flytt till Falun är inte bara att börja i fel ända. Det är dessutom ett alexanderhugg av Borlänges stora ekonomiska och industriellt viktiga bidrag till en starkare och mer respekterad högskola.

Högskolan Dalarna har på vägen till sitt 40-årsjubileum haft en osedvanligt ogenomtänkt strategi för att bygga en stark och unik högskola norr om Mälardalen. Jag skulle vilja kalla policyn för de missade chansernas vandring mot framtiden.

Man lyckades tidigt säga nej till en samverkan med Sandvikens nya högskola och den världsledande koncernen Sandvik AB om specialstålsforskning. Initiativet att inte ta tillvara Sveriges mest utvecklade transporttekniska kunnande hos tidigare Ban- och Vägverken (idag Trafikverket) i Borlänge är kanske en ännu större förlust.  

I ett skogsråvarurikt län som Dalarna var beslutet att inte samla Skogshögskolans forskningskunnande i Garpenberg till en skoglig spetskompetensforskning en lika stor förlust. Högskolans policy blev dessutom ett avgörande bidrag till att hela verksamheten i Garpenberg skingrades och helt lades ned.

Och vad blev det av övertagandet av Dalarnas Forskningsråds olika forskningskompetenser och förslaget att samverka med Bergsskolan i Filipstad om utvecklingsmöjligheterna för Sveriges industrimineralsrikaste region - Bergslagen?

Att i det läge som Högskolan Dalarna befinner sig i starta en i förväg utstakad och stor omgruppering av högskolans verksamheter med alla troliga negativa bieffekter känns oseriöst.

Det hjälper föga och stärker knappast högskolans status att enstaka medarbetare på högskolan dömer ut olika inlägg i debatten enkom för att de kommer från andra än de anställda. Om man ser till högskolans utveckling under de snart 40 åren borde initiativen och förslagen från utomstående intressenter snarare varit betydligt flitigare, större och kraftfullare. Vad som krävs är istället en kraftsamling från högskolans, regionens och dess olika aktörers sida.

En sådan process bör ha bred, långsiktig och djup ansats. Den forskning som finns i huvudsak i Borlänge bör utvidgas på de områden som bl.a. nämns ovan. Ett ytterligare försummat område är landets regionala utveckling där landsbygden medvetet och de facto nedmonteras och urholkas på möjligheter och resurser.

Man borde som ett av huvudämnena i forskningen visa hur en regional balans skulle kunna uppnås i hela landet och på vilket sätt landsbygden och turismen skulle kunna utvecklas med hjälp av nya metoder, investeringar och goda exempel från andra länder.

Storstadsutvecklingen skapar ju ett mycket sårbart Sverige med stora risker för hela samhällsekonomins framtida status.

I ett län med stark skogsråvaruindustri och hög kvalitet på råvaran borde vidareförädling inom träsektorn vara ett annat givet forskningsområde. Bergslagens stora mineraltillgångar borde stimulera till en avancerad samverkan mellan högskolan och de bästa universiteten på området utanför landet.

Den energi- och stålforskning som pågår borde få betydligt större resurser genom inte minst ett utökat samarbete med regionens och näraliggande regioners näringsliv. Tankarna från Avestas stora och aktuella industriseminarier visar på en del viktiga utvecklingssprång.

Behovet av en mer utvecklad fysisk infrastruktur och finansiell dito har svagt forskningsstöd och är en möjlighet för högskolans forskning i likhet med behovet av att utveckla viktiga delar av landstingets vård- och hälsovårdsarbete. Undervisningen kan stärkas på alla dessa områden utöver redan befintlig verksamhet och direkt bidra till regionens avgörande kompetenshöjning. 

Min rekommendation är att lägga ned de destruktiva omlokaliseringstankarna och istället mobilisera all regional energi på utvecklingsmöjligheterna. Då kan Högskolan Dalarna bli den utvecklingsmotor som de progressiva politiska beslutsfattarna hoppades för snart 40 år sedan. Risken är annars att de större universiteten applåderar högskolans enfaldiga framtidsplaner.

 

Ronny Svensson

Tidigare inlägg: Göran Greider 15/12: Ove Pettersson 20/12: Erik Westholm 28/12; Göran Greider 29/12 och Carl-Oskar Bohlin 5/1. Fler inlägg kommer!

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons