Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ja till yttrandefrihet - men med förnuft

Robert Sundberg recenserar boken Skotten i Köpenhamn om konstnären Lars Vilks där journalisten Niklas Orrenius analyserar yttrandefriheten och dess gränser.

Annons

Sverige brukar kallas landet lagom. Måttfullhet är en dygd. Om det ska beaktas då man analyserar konstnären Lars Vilks är oklart. Kanske bör man det.

Journalisten Niklas Orrenius har analyserat Lars Vilks i sin bok Skotten i Köpenhamn, utgiven på Albert Bonniers förlag. Titeln syftar på det terrordåd med Vilks som mål som utspelades i Danmarks huvudstad 14 februari 2015, drygt en månad efter terrorattacken i Paris mot franska satirtidningen Charlie Hebdo 7 januari.

Efter det Parisdådet sa många "Jag är Charlie" i solidaritet med de som attackerats. Det sa de även i solidaritet med yttrandefriheten. Något liknande, "Jag är Lars (Vilks)", sades inte i Sverige.

Lars Vilks.

Orrenius skildrar utförligt Vilks konstnärliga bana, levnadsbana och liv i dag. Många känner nog till Vilks för konstverken gjorda av honom vid kusten i nordvästra Skåne och rättsliga turer runt dem.

Det leder till den typ av konst Vilks håller på med. Det är så kallad konceptkonst. Sådan drar in omgivningen i konstverket. Allt som har att göra med det konstnären gjort, reaktionerna, blir en del av konstverket. Och det är en pågående process, kanske utan slut.

Vilks tecknade en rondellhund som föreställde islams profet Muhammed. Och det väckte reaktioner. En stor del av muslimerna gillade inte det och såg det som en provokation mot sin religion. Extrema muslimer uttalade dödshot mot Vilks.

Flera gånger har terrordåd gjorts mot Vilks. Det i Köpenhamn var ett av dem. Vilks lever nu ett liv som har många begränsningar för honom och med livvaktsskydd.

Vilks agerande som konstnär och det som hänt honom efter tecknandet av rondellhunden är intressant. Det gäller allt från hur andra konstnärer, gallerister och journalister till andra (muslimska) länder resonerar om och bedömer honom och hans konst.

Vilks rondellhund blir nämligen en mätare för hur yttrandefriheten är i Sverige och hur man ska se på den. Ska den vara oinskränkt eller ska den ha inskränkningar, eftersom yttranden kan kränka andra?

Men Orrenius bok har i lika hög grad yttrandefriheten som Vilks som huvudperson. Vilks rondellhund blir nämligen en mätare för hur yttrandefriheten är i Sverige och hur man ska se på den.

Ska den vara oinskränkt eller ska den ha inskränkningar, eftersom yttranden kan kränka andra? Frågan är om yttrandefriheten ska och bör ha gränser.

Orrenius tar upp ämnet och påminner om att över tid och på olika ämnesområden har det aldrig varit oinskränkt yttrandefrihet i Sverige. I dag får man exempelvis inte hetsa mot folkgrupper. Och under bland annat andra världskriget inskränktes yttrandefriheten eftersom rikets säkerhet krävde det. Detta enligt makthavarna som satt i regering och riksdag.

Jämförelser med andra länder, främst Danmark men även USA, görs och det gör att man får tänka efter om det är identiteten och mentaliteten i lagomlandet Sverige som gör att synen på yttrandefrihet, och Vilks, inte är exakt samma här som i exempelvis det land som syns från Skånes västkust.

Orrenius utforskar helt enkelt yttrandefriheten med hjälp av fallet Vilks. Och det gör han på ett tankeväckande sätt som verkligen tvingar läsaren att fundera över detta ämne utan att bli skriven på näsan.

Annons
Annons
Annons