Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Juholt bryter tystnaden: Löfven driver fel politik

+
Läs senare
/
  • Inom några månader avslutar Juholt sitt uppdrag i Sveriges Riksdag. Arbetsrummet stod halvt i flyttlådor under Dala-Demokratens besök.
  • Håkan Juholt visar upp Dala-Demokraten i riksdagens tidningsrum.
Ledare

S-KRISEN DEL 4: Håkan Juholt känner socialdemokratin på ett sätt som få andra gör. Under sina 40 år i rörelsens tjänst har han inte bara upplevt den på gräsrotsnivå, han vet också vad det innebär att stå på dess absoluta topp och sedan falla. Nu när han snart ska lämna politiken berättar han för Dala-Demokraten om känslorna för partiet idag.

Under 22 års tid har Sveriges Riksdag varit Håkan Juholts arbetsplats. Inom några månader gör han sin sista dag som ledamot – kontoret står redan halvt i flyttlådor.

Det är en harmonisk men bestämd Juholt som Dala-Demokraten träffar.

– Jag har läst intervjuseriens tidigare delar, berättar han och signalerar att det kommer bli ett öppenhjärtigt samtal. Han är redo att tala uppriktigt om socialdemokratin.

– Jag har valt att avstå från att kommentera politiken i fyra års tid. Men nu lämnar jag ju den och kan berätta för dig. Jag är övertygad om att den ideologiskt drivna politik som närmade sig 40 procent i opinionsmätningarna under min första tid som partiordförande hade en stark framtid. Men efter min avgång fanns det bland ledande socialdemokrater ett behov av att kraftigt ta avstånd ifrån allt jag stod för. Jag tror att vi ser resultatet av det i opinionen idag.

– När jag blir arg så tänker jag att i mitt fall så var politiken rätt, men jag som person blev fel. Nu anser jag att Stefan Löven är rätt person, men opinionssiffrorna är sämre, vad är det då istället som är fel?

Partiet har gjort till strategi att otydliggöra skillnader mellan Socialdemokraterna och borgerligheten, förklarar Juholt. Ledningen lider brist på ideologiskt självförtroende.

Samtidigt utrycker han också en stor sorgsenhet över att socialdemokratin som rörelse inte längre särskiljer sig som samhällskraft.

– Partiet har i väldigt stor utsträckning utvecklats till att bli en intresseorganisation för kommunalt förtroendevalda medan fackföreningarna har blivit till försäkringsbolag. Vi har helt enkelt slutat vara intresserade av människor på det sättet som vi brukade, det finns inte längre någon genuin strävan att förändra medborgares vardag med rörelsens egna händer.

På de platser där S fortfarande uppvisar konkret handlingskraft är partiet fortfarande framgångsrikt. Men de blir allt färre, påpekar han.

– Jag tycker det är förnedrande att vi nästan inte har någon kolloverksamhet för utsatta unga, att nästan inga flyktingar blir inbjuda att berätta om de helveten de sett, att inte fackrörelsen eller partiet i stort sett har några projekt för arbetslösa. Det är förnedrande. Det är självamputering. Vi reducerar oss själva medvetet till ett parti med mindre uppgift och mindre själ. Väljarna ser inte skillnad på oss och andra längre.

Hur långt ifrån den politiska riktning som du formulerade i ditt installationstal 2011 befinner sig partiet idag?

Han tänker länge.

– Jag tycker vi är långt därifrån. Som partiordförande pratade jag om ojämlikhet. Jag pratade om den växande skolsegregationen. Vi är det land i västvärlden där den ökar som snabbast och vi borde göra till vår gärning att stoppa den. Men 2014 gick vi istället till val på att höja vissa lärares löner. Det gjorde mig ledsen. Socialdemokratin väljer nu att justera på marginalen – stora delar av samhällsförändringen väljer vi att inte ta oss an.

Samtliga S-företrädare som hittills medverkat i Dala-Demokratens intervjuserie har utryckt en önskan om en socialdemokrati med en tydligare definierad framtidsvision. Så även Juholt.

– Socialdemokraternas största uppgift är att få fler människor att se fram emot morgondagen. Därför måste vi påbörja en resa in i framtiden och visa hur vi tar oss dit. Visioner och utopier utan en förd politik, det är dagdrömmeri. Men politik utan visioner är en mardröm. Vi sitter fast i det senare idag.

Är det möjligt för partiet att vända opinionstrenden och växa till gamla nivåer?

– Absolut. Vi behöver inte gå längre tillbaka än oktober 2011 för att se att vi nästan var ett 40-procentsparti i opinionen. Den ideologiska nystart som jag och Tommy Waidelich hann inleda innan mitt ordförandeskap tog en annan vändning var framgångsrik. Alla kurvor pekade uppåt. Jag minns mycket väl att opinionsinstituten sa att vi kunde vara säkra på att bryta 40-procentsvallen för att vi gick fram i stad och landsbygd, bland män och kvinnor samt unga och äldre. Det självförtroende vi utstrålade satte igång något.

Vad satte ni igång? Vad väckte du i rörelsen?

– Jag tror att jag blev en idémässig vitamininjektion som signalerade att socialdemokratin var unik. Det handlar främst om att man måste få känna att det finns en särskild passion kopplad till socialdemokratin. Partiet ska vara något mer än byråkrati och administration och den känslan tror jag att jag slog an. Jag kände att människor återfick en tilltro till politikens möjligheter – det fanns ett otroligt starkt stöd bland gräsrötterna. Än idag kommer det varje dag fram någon till mig och tackar för mitt installationstal.

Vikten av att återuppväcka en handlingskraftig folkrörelse som politisk underbyggnad är något Juholt återkommer till genom samtalet.

– Socialdemokratins väg tillbaka går inte genom fler debattartiklar i Dagens Nyheter utan genom mer kolloverksamhet för utsatta barn. Ska vi växa organiskt som en stor politisk kraft måste vi dels vässa politiken och vissa på det som skiljer oss från andra partier men vi måste också på allvar börja intressera oss för människor igen.

Vilken reform är viktigast för partiet att genomföra just nu?

– Tveklöst att skapa en jämlik skola. En skola som rustar barn och land för framtiden. Första steget är att begränsa vinstuttagen – vi ska inte ha en skolmarknad. Jag tror att långt in i socialdemokratins väljarkärna och även inom borgerligheten tycker man att det är fel.

Varför vill du inte längre själv delta i försöken att lyfta partiet? Ska vi se det som en protest att du lämnar politiken?

– Jag lämnar riksdagen av både personliga och politiska själ. Jag är olycklig över politiken och det som händer med rörelsen, det är jag. Men socialdemokrat kommer jag vara livet ut och jag träffar dagligen fantastiskt duktiga företrädare för partiet. Den primära anledningen till att jag lämnar politiken är helt enkelt att det inte längre finns någon uppgift för mig i partiet.

FÖR ATT LÄSA HELA REPORTAGESERIEN I SAMMA FLÖDE - KLICKA HÄR

INTRO – LEDARSPECIAL: Socialdemokratin bakom krisrubrikerna

DEL 1 – Den växande otryggheten på bruksorterna: Kommunalrådet som vänt trenden

DEL 2 – Studentföreningarnas konflikthunger: "Socialdemokratin har tappat sin ilska"

DEL 3 – Socialdemokratin i en globaliserad värld: "När en bomb smäller i Syrien påverkar det Moras skolsystem"

DEL 4 – Juholt bryter tystnaden: Löfven driver fel politik

DEL 5 – S-professorn varnar: Socialdemokratin är för inåtvänd

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons