Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krav för en levande skog

Krönika: Skogspolitik

Annons

* Viktigast är att så snart som möjligt skydda våra sista naturskogar/gammelskogar med höga naturvärden. Detta är A och O och borde dominera naturvårdsdiskussionen.

* För att effektivt kunna skydda rätt skogar måste alla skogar inventeras före avverkning. Det räcker inte med 10-20 år gamla inventeringar. Ny kunskap har tillkommit sista åren.

* 20 procents skydd av produktiv skogsmark nedanför fjällnära skogen är målet, helst av så stora sammanhängande skogsområden (ekosystem) som möjligt, eller i landskap med hög konnektivitet och fullgod ekologisk kontinuitet som därmed ger en garanti för växters och djurs långsiktiga överlevnad. Eftersom det kanske bara finns 8 procent skyddsvärd skog kvar nedanför fjällskogen måste betydande arealer restaureras för att vi ska nå 20-procentsmålet.

* 30 procent av skogsbruksarealen brukas hyggesfritt med stor naturhänsyn.

Stopåns naturreservat i Orsa. Det finns bara några procent formellt skyddad skog i Dalarna. Foto: Per Ax

* 50 procent av skogen i trakter där det redan är plantager avverkas med alternativa metoder och inte med stora kalhyggesytor. Kalhyggesbruket fasas ut. Mer forskning behövs om detta men allt mer talar mot hyggesbruket ur i stort sett alla aspekter.

* Med ovanstående förändringar skulle vi närma oss skogsvårdslagens intentioner om jämställda produktions- och miljömål. Det skulle också vara bra för klimatet att fasa ut kalhyggesbruket.

* Återbeskogning med självföryngring eller lokala provenienser så långt möjligt.

* Skonsam markberedning. Dagens ofta överbrutala metoder är inte acceptabla.

* Generella hänsynsobjekt på hyggen, bestående av enstaka träd, grupper eller smala undermåliga kantzoner, ska inte räknas som areal och inte ingå i det 17 procents områdesskydd som Nagoyauppgörelsen kräver. De är blott enskilda objekt i ett landskap.

* Kantzoner mot åar och vattendrag måste bli bättre. Norsk forskning visar att kantzoner måste vara minst 30 m breda för att göra bäst nytta för biologisk mångfald. Breda kantzoner vid bäckar skapar korridorer i landskapet och har generellt sett hög biologisk mångfald. En av den gröna infrastrukturens viktigaste delar.

Viktigast är att så snart som möjligt skydda våra sista naturskogar/gammelskogar med höga naturvärden. Detta är A och O och borde dominera naturvårdsdiskussionen.

* Mer pengar från staten till inköp av skog är helt nödvändigt. Förslagsvis kan en låg avgift tas ut för varje avverkad kubikmeter som förbrukas av skogsindustrin. Pengarna ska sedan oavkortat gå till inköp av skog med höga naturvärden och därmed hjälpa skogsnäringen att bedriva ett ansvarsfullt skogsbruk. Hade skogsindustrin accepterat detta första gången förslaget lanserades hade vi kanske inte behövt ge ut den här boken.

* ELP, Ekologisk landskapsplanering måste bli obligatorisk med minst 20 procent skog som sparas. I några få skogslandskap där höga naturvärden fortfarande finns kvar i större utsträckning krävs högre procent skyddad areal. ELP och ELP-inventeringar som kartlägger de sista resterna sammanfaller med arbetet med grön infrastruktur. Men det är bråttom att jobba aktivt i de regioner där de sista naturskogslandskapen finns kvar.

* Avverkningsstopp för K-skogar, kontinuitetsskogar, tills dess att de inventerats och ELP-planer upprättats.

Sönderkörd mark förekommer ofta. Foto: Anders Janols.

* Inga fler skogsbilvägar utan särskild dispens, och naturligtvis inte in i ännu väglösa områden eller skyddsvärda naturskogar - den skogen ska sparas.

* Förbud att plantera exoter och gödsla skog.

* Grunden för skydd och eventuella skötselåtgärder ska baseras på de krav som växterna och djuren långsiktigt kräver för att överleva i den aktuella regionen.

* Oberoende kontrollsystem när det gäller miljöcertifieringar (som FSC) och av ELP-planer.

* I de flesta skogslandskap finns maximalt tio procent skyddsvärda skogar kvar med höga naturvärden. Här krävs en blandning av skydd, restaurering och alternativa skogsbruksmetoder för att långsiktigt återskapa naturvärden så gott det går. Ytterst viktigt är att inte föröda de få landskap där vi fortfarande har möjligheter att göra en avgörande bra insats. Tyvärr planeras eller verkställs motsatsen i skrivande stund, exempelvis i Lungsjöån, Vildmarksriket, Ore Skogsrike och Venjans Skogsrike.

* Allt ovan beskrivit är omöjligt med dagens skogsvårdslag, som alltså måste reformeras i grunden och införlivas i miljöbalken.

* Sveaskog ägs av svenska folket och avkastningskravet på vinst krockar med kravet på naturskydd. Sveaskog måste därför befrias från vinstkravet och erhålla nya riktlinjer av regering och riksdag. I dessa riktlinjer ska det ingå att en stor del av Sveaskogs markinnehav (produktionsskogar och plantage med låga naturvärden) används för att byta in mark från andra markägare för bildande av nya naturreservat.

Ur boken Skogslandskap farväl – 16 naturskyddare om 65 år i dalaskogen.

Den recenserades av Göran Greider lördag 18/3. Oldhammer är redaktör för boken.

Annons
Annons
Annons