Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika Barbro Engman: Inför inte marknadshyror

Krönika: Bostadspolitik

Annons

Mycket tyder på att ett antal heliga kor åter kommer att föras till slaktbänken. Vid de senaste blocköverskridande bostadssamtalen blev det ingen slakt för samtalen avbröts nästan innan de hade hunnit börja. Nu drar det ihop sig till nya bostadssamtal. Ränteavdragen står närmast i tur att slaktas.

Som god tvåa kommer de förhandlade hyrorna. Nu kräver flera partier att vi ska införa marknadshyror. Det är ett krav som har framförts med varierande styrka i över femtio år, men som hittills överlevt alla samtal och alla former av regeringar.

Hjälp på traven har marknadsanhängarna fått av IMF, Internationella valutafonden, som slagit till igen. De brukar slå sina påsar ihop med OECD och EU-kommissionen och rekommendera att Sverige ska införa marknadshyror.

De har i likhet med de partier som förespråkar marknadshyror eller mera "marknadsanpassade hyror" en enorm tilltro till marknadens välsignelsebringande krafter. Filosofin är mycket enkel.

Om man låter marknaden sätta hyrorna och avskaffar hyresgästernas rätt att förhandla hyran så kommer byggandet att öka och hyrorna att sjunka. Det finns visserligen inget exempel på att det blivit så i något land, men sådant biter inte på de marknadstroende.

Stockholm 2016 11 17. Här byggs energismarta lägenheter i Norra Djurgårdsstaden.

IMF har troligen missat att exempelvis hyrorna i Helsingfors ökade med 47 procent när hyrorna släpptes fria, att Angela Merkel blev tvingad att införa ett tak för marknadshyrorna i Berlin och att alla länder som har marknadshyror också tvingas ha ett system med socialbostäder.

För det är den oundvikliga följden av att låta marknaden bestämma hyran. En stor grupp klarar helt enkelt inte av att betala hyran och staten måste därför ingripa och skapa ett subventionerat boende.

Länder som har marknadshyror tvingas ha ett system med socialbostäder. För det är den oundvikliga följden av att låta marknaden bestämma hyran. En stor grupp klarar helt enkelt inte av att betala hyran och staten måste därför ingripa och skapa ett subventionerat boende.

Men någon diskussion om vi verkligen vill ha social housing också i Sverige eller inte finns inte på dagordningen. Den debatten måste tas innan det är dags att överväga om den svenska modellen med förhandlade hyror ska slaktas.

Det är mycket politiskt dividerande om ränteavdragen. Många hushåll har byggt sin ekonomi på att skattebetalarna hjälper till med lånen. Nu har man hjälpt till med lånen så mycket att svensk ekonomi hotas.

Hyresgästerna bör däremot inte hävda att de byggt sin ekonomi på att hyrorna förhandlas och att de därigenom skyddas mot oskäliga hyreshöjningar. För till skillnad från villamarknaden måste rörligheten på hyresmarknaden öka genom hårdare tag.

Hyresgäster måste förmås att lämna sina hem, det är enda sättet att öka rörligheten och det är lätt fixat. Det är bara att höja hyran tills det blir omöjligt att bo kvar.

Oavsett om vi har haft hög- eller lågkonjunktur, skatteomläggningar eller finanskriser har hyran för tre miljoner hyresgäster utan större dramatik kunnat förhandlas fram år efter år.

Det går bra för fastighetsägarna men det kommer att bli ett öronbedövande klirr i deras kassa när marknadshyror införs. Det är alla överens om, för så blir det när efterfrågan är större än tillgången.

Men det öronsus och den svindelkänsla som samma klirr förorsakar hyresgästerna bekymrar inte de som opererar i teoriernas värld. Där spelar man bostadsmarknadens egen Fia med knuff utan några besvärande inslag av människor av kött och blod, som om det vore fråga om ett grupparbete på Handelshögskolan.

Nordeas ekonomer har kommit fram till att vi måste ompröva vår definition av bostadsbrist. Det är nämligen svårt, till och med omöjligt ibland, att bli av med lägenheterna i den hiskeligt dyra nyproduktionen.

Men de kommuner i Dalarna som har bostadsbrist, alla utom två, har nog lite knepigt att hålla med Nordea om att det är ett tecken på att vi kommit tillrätta med bostadsbristen.

Det finns absolut för få hyresrätter med rimliga hyror. Men det finns för få bostadsrätter och villor också. Om nu hyresmarknaden är nedlusad av socialistiska inslag så borde väl bostadsrätts- och villamarknaden fungera som förebild.

Där härskar marknaden oinskränkt. Varför byggs det då inte mängder av bostadsrätter och villor så att priserna sjunker och människor i alla inkomstlägen kan flytta in? En hittills obesvarad fråga.

Annons
Annons
Annons